Koppkaka skrev 2010-09-01 19:29:00 följande:
Jag tackar gudarna för den här tråden. Jag har många gånger känt mig SÅ ensam med min fobi. Jag har sen jag var runt 5-6 år varit totalt LIVRÄDD för att folk ska spy. Det räcker med att jag hör talas om att någon på jobbet är sjuk så blir jag orolig över att det ska vara magsjuka, och då vill jag inte gå dit.
En gång i mellanstadiet fick jag gå hem från skolan av en vad jag tror var en ångestattack, tack vare att en kille i klassen höll på att spy i klassrummet. Jag satt bara och skakade och grät efter det och blev hemskickad av min lärare eftersom hon såg att jag inte fixade det.
Om min sambo har ont i magen, har huvudvärk eller liknande går mina tankar automatiskt till "herregud, han kanske mår illa också så han måste spy sen", och så är karusellen igång...
Jag är rädd för att skaffa barn, för jag skulle inte klara av att ta hand om ett magsjukt barn som kräks överallt. Jag har ingen i min närhet som är lika rädd för detta som jag så jag har alltid trott att jag har varit så udda. Tack för den här tråden!
Vet du, det är på pricken jag känner det också. När min son var sjuk så var mannen den som fick ta hand om allt. ajg höll för örona när sonen kräktes ich bara skakade och grät. Tyvätt höll sig sonens magsjuka i i en vecka och under tiden så blev mannen sjuk han med, och jag reagerade genom att bli fly förbannad på han stackarn! Jag förpassade honom till vårt sovrum med en hink och han fick bara gå ut för att gå på toan. Jag hade hand om sonen i vardagsrummet och försökte att inte gråta och skrika rakt ut.
Usch jag borde inte tycka synd om mej själv, jag borde tycka synd om min stackars fina familj som jag beter mej.