Inlägg från: Serendipity |Visa alla inlägg
  • Serendipity

    Emetofobernas tråd 5

    Avelyn skrev 2010-05-16 19:27:47 följande:
    Nicely, Så sant. Emetofobi är inget att skämmas för. Vi är ju många många som har denna fobi. Ingen av oss kan ju hjälpa att det blivit så här. Här är ångesten kvar. Den kommer och går. Jag har accepterat att vi har magsjukesmitta hemma. Jag har själv tagit hand om allt som hänt. Jag har till och med kramat om min dotter precis efter att det hände. Ska jag bli magsjuk så får det bli så. Jag har tvättat, spritat och torkat med klorin. Nu får det bli som det blir. Dottern fick ont i magen i måndags kl 18, sedan kl 20 var det i full gång. I morgon är det måndag igen. Exakt en vecka på dagen sedan eländet började. Ingen har blivit sjuk. Det betyder ju inte att det är över. Jag har inte slappnat av. Jag tvättar mig som till operation en gång i timmen. Pillar mig inte i ansiktet och lagar ingen mat. Jag har inte varit i vårt kök sedan i måndags. Jag vill inte dra in smitta där. Min sambo som ej tagit hand om dottern, har hela veckan gett oss alla måltider etc. Vi har två badrum. Jag och dottern har ena och sambon det andra. Allt för att sambon ska kunna förbli frisk och ta hand om oss i övrigt. I morgon kommer mina pojkar hem från pappa. Har ångest över att de ska smittas av magsjukan här.
    Du är skitduktig, vill bara säga det!!!!!!

    Hoppar in i tråden, finns till och från på SME också. Tycker min fobi blivit sämre och sämre senaste 2 åren (men haft den sedan jag var 8 år!! Är 35 i år!!). Jag har ändå gått i behandling etc. Känner mig ganska uppgiven.
  • Serendipity
    zasata skrev 2010-05-16 22:03:25 följande:
    Jag finns med där.. Min fobi går väldigt upp och ner, ibland känner jag mig jättestark. men så fort det kommer något som detta så går jag bara pang bom ner. Och då vet jag inte ens om han är magsjuk! Oron hela tiden, magproblem, två små barn, all oro jämt. Jag orkar inte. hur mycket orkar man? Hur klarar ni igenom det? Hur gör ni? Vakna nätter, vakna dgar, trotsiga barn, magsjukor..
    Jag undrar också. Jag har skaffat två barn!! Men ibland undrar jag hur smart det var, och det är jobbiga tankar såklart! Det går åt så mycket energi till att tänka på om/när/hur de ska bli sjuka. Just nu hörde jag 4-åringen börja gnälla/mumla i sömnen. Vad tror ni jag tänker då? Det kan nog bara i förstå!!! Och min yngsta är bara 10 månader, jag fasar för när hon börjar inom barnomsorgen. Innan jag hade barn hade jag iallafall bara mig själv att oroa mig för, men nu har jag ju förlorat all "kontroll".
  • Serendipity

    ..och för varje gång sonen haft magsjuka har min fobi blivit VÄRRE inte bättre som jag trodde. Visst, det kanske beror på att jag "flytt" och låtit sambon ta hand om kräket. Men jag kan inte tänka mig att hantera kräket OCH ångesten... Denna säsongen har varit vår värsta- mellan september och maj har sonen varit magsjuk 4 gånger. Vi vet var smittan kommit ifrån varje gång, så man har liksom bara "väntat" på det och jag har haft jordens ångest.

  • Serendipity
    Fridayyy skrev 2010-05-16 21:27:43 följande:
    Det är väl inte så vanligt att man blir sjuk efter en vecka, oftast kommer det väl inom 48 h, iaf vks är det vanligast med 30-36 h efter smittotillfället, dessutom borde det inte vara så vanligt att vuxna får det efter 1-2 veckor?? Jag har inte hört många som har det så iaf.
    För sonen har det varit KLOCKRENT mellan 30-40 timmar efter smittotillfället varje gång denna säsongen.

    Däremot har jag (!) insjuknat en vecka efter resten av familjen förra vintern, det måste ha funnits kvar på någon yta i hemmet (trots mitt jäkla klorinande, vad vad missade jag?! aarrrhh)
  • Serendipity
    Avelyn skrev 2010-05-16 22:13:30 följande:
     Tänker så hårt jag kan på att jag har en resa inbokad till min syster för att träffa hennes nyfödda om ett par veckor. Försöker att tänka starkt på något trevligt.
    En bra strategi. Jag har som sagt inlett en ny behandlingsomgång mot detta, men den förra riktade just in sig på att jag inte skulle "glömma bort" att ha roligt själv, att inte låta fobin tränga undan alla tankar på trevliga saker. Typ "Vill du se Greys Anatomy den kvällen så gör det fast ungen spyr rakt på dig" som  psykologen uttryckte det. Hårddraget, men ni fattar.
  • Serendipity
    Avelyn skrev 2010-05-16 22:21:04 följande:
    Serendipidy, 4 ggr på en säsong ? Så fruktansvärt! Mina har aldrig haft det mer än 1 gång per vinter. Hemska tanke! Har förstått att vissa emetofober avstår från barn pga fobin, därför kan man nog säga att vi varit modiga som trots fobi vågat skaffa barn. Hur länge sedan var ni själva magsjuka ? Jag tror jag var magsjuk sist år 2000 och då bara bakvägen. Jag har inte kräkts av magsjuka sedan jag var 12 år. ( Måtte det inte bli i natt.. ) Barnen har haft var säsong däremot men jag har inte smittats trots att jag alltid är den som tar hand om det som " hänt ".  Denna sista gång fick jag så mkt på mig så jag tror det är kört även om det gått mer än 48 timmar.
    Ja, 4 ggr och jag vill att säsongen ska vara slut NU!!!!!!!! Men det är flera här omkring som varit dåliga bara förra veckan. Fan!

    Jag kan väl säga när jag varit dålig så jag kräkts de senaste 20 åren:
    När jag var 13 (vinterkräkan)
    När jag var 27 (matförgiftning)
    När jag var 32 (på sommaren!! bakterie tror jag, ej virus)
    När jag var 33 (vinterkräkan, smittad av sonen som fick på dagis)

    Min senaste graviditet mådde jag illa till vecka 17, och hulkade en del, men tog Lergigan Comp som hjälpte mot kräkningarna (jag mådde fortf illa..)
  • Serendipity
    Avelyn skrev 2010-05-16 22:43:15 följande:
    Serendipidy, Det var inte så många gånger på 20 år heller. Det blir liksom lite läskigare/ännu hemskare när det gått lång tid. Allt framstår som ännu värre än vad det är. Jag minns inte ens hur det känns att kräkas, föreställer mig det som det värsta jag kan råka ut för i livet. Blir kallsvettig av tanken. Min vän som inte är emetofob säger att det inte är så illa, att det går över så fort. Önskar att jag hade den inställningen. Barnen tycks inte alls så rädda när de blir sjuka..
    Det är ju inte så läskigt när det väl händer, att man kräks själv alltså. Tyvärr verkar hjärnan glömma bort det snabbt som fan, typ på några dygn?!! Däremot är det läskigt när ens barn kräks. Fy.
  • Serendipity
    TvåBarnsMamma88 skrev 2010-05-16 22:44:16 följande:
    Nu struntar jag i att vara anonym; (Gråtfärdig) Fan nu sitter man med ångest igen. Under denna graviditet så har jag säkert vart förkyld 10-20 gånger (utan att överdriva) så immunförsvaret är ju då inte på topp. Nu när sonen hade spytt, så spydde han första gången hos min mamma, och hon har inte blivit sjuk. Han fortsatte ju hemma, och spydde en gång till men sen inge mer. En kompis har vart här hela helgen och nu på kvällen skickade hon sms om att hon låg och spydde (hon är gravid så ja vet inte om det är därför), så nu är jag ÄNNU mera orolig att det faktiskt kanske var magsjuka sonen hade, och nu väntar jag bara på att jag skall bli sjuk. Men det jag inte förstår, är att mamma inte blev sjuk, som var i kontakt med sonen och hans kräk först, och att kompisen blir sjuk, så hon kom hit på fredagskvällen och träffade sonen först igår. eh, jag vet inte. Igår kväll fick jag VÄRLDENS ångestattack. Jag hade tidigare under kvällen kännt mig enormt rastlös vilket jag brukar göra innan en attack. Sen kom det bara POFF, illamående, skakningar och hjärtat slog typ 160slag/min. Fick ta en dusch mitt i natten och en Lergigan Comp innan jag kunde sova gott. Fy fan för denna fobi !
    Ja fy fan. Och är det inte just att kräksjuka är så himla.. oberäknelig som är något av det hemska med det? När det smittar, vilka som smittas, hur länge man är sjuk, om man spyr eller det kommer bakvägen-- allt är så ovisst! Och inte finns det någon tablett att ta heller som tar bort sjukan, som.. Alvedon mot feber.
  • Serendipity
    zasata skrev 2010-05-16 22:43:28 följande:
    Förstår det, gud vad jag vill ha två toaletter!
    Vi har två badrum. Fast när det går magsjuka vill jag ha två separata hus typ..
  • Serendipity
    zasata skrev 2010-05-16 22:51:27 följande:
    Jag kan ta hand om mina barn, om jag vet inte det inte smittar..
    ja... fast jag är aldrig säker på att det inte smittar. Vi har inte haft någon kräk-grej som _inte_ smittat än från barnens håll.

    Jag tycker också att det är jobbigt att höra när sonen har ont i magen, tycker det gör ont att kräkas, gråter, svettas och har det allmänt jobbigt. Alltså allt runtomkring.
Svar på tråden Emetofobernas tråd 5