Emetofobernas tråd 5

Nicely, Så sant. Emetofobi är inget att skämmas för. Vi är ju många många som har denna fobi. Ingen av oss kan ju hjälpa att det blivit så här. Här är ångesten kvar. Den kommer och går. Jag har accepterat att vi har magsjukesmitta hemma. Jag har själv tagit hand om allt som hänt. Jag har till och med kramat om min dotter precis efter att det hände. Ska jag bli magsjuk så får det bli så. Jag har tvättat, spritat och torkat med klorin. Nu får det bli som det blir. Dottern fick ont i magen i måndags kl 18, sedan kl 20 var det i full gång. I morgon är det måndag igen. Exakt en vecka på dagen sedan eländet började. Ingen har blivit sjuk. Det betyder ju inte att det är över. Jag har inte slappnat av. Jag tvättar mig som till operation en gång i timmen. Pillar mig inte i ansiktet och lagar ingen mat. Jag har inte varit i vårt kök sedan i måndags. Jag vill inte dra in smitta där. Min sambo som ej tagit hand om dottern, har hela veckan gett oss alla måltider etc. Vi har två badrum. Jag och dottern har ena och sambon det andra. Allt för att sambon ska kunna förbli frisk och ta hand om oss i övrigt. I morgon kommer mina pojkar hem från pappa. Har ångest över att de ska smittas av magsjukan här.

Jag finns med där.. Min fobi går väldigt upp och ner, ibland känner jag mig jättestark. men så fort det kommer något som detta så går jag bara pang bom ner. Och då vet jag inte ens om han är magsjuk! Oron hela tiden, magproblem, två små barn, all oro jämt. Jag orkar inte. hur mycket orkar man? Hur klarar ni igenom det? Hur gör ni? Vakna nätter, vakna dgar, trotsiga barn, magsjukor..

Det är väl inte så vanligt att man blir sjuk efter en vecka, oftast kommer det väl inom 48 h, iaf vks är det vanligast med 30-36 h efter smittotillfället, dessutom borde det inte vara så vanligt att vuxna får det efter 1-2 veckor?? Jag har inte hört många som har det så iaf.

 Tänker så hårt jag kan på att jag har en resa inbokad till min syster för att träffa hennes nyfödda om ett par veckor. Försöker att tänka starkt på något trevligt.

Serendipidy, 4 ggr på en säsong ? Så fruktansvärt! Mina har aldrig haft det mer än 1 gång per vinter. Hemska tanke! Har förstått att vissa emetofober avstår från barn pga fobin, därför kan man nog säga att vi varit modiga som trots fobi vågat skaffa barn. Hur länge sedan var ni själva magsjuka ? Jag tror jag var magsjuk sist år 2000 och då bara bakvägen. Jag har inte kräkts av magsjuka sedan jag var 12 år. ( Måtte det inte bli i natt.. ) Barnen har haft var säsong däremot men jag har inte smittats trots att jag alltid är den som tar hand om det som " hänt ".  Denna sista gång fick jag så mkt på mig så jag tror det är kört även om det gått mer än 48 timmar.

Serendipidy, Det var inte så många gånger på 20 år heller. Det blir liksom lite läskigare/ännu hemskare när det gått lång tid. Allt framstår som ännu värre än vad det är. Jag minns inte ens hur det känns att kräkas, föreställer mig det som det värsta jag kan råka ut för i livet. Blir kallsvettig av tanken. Min vän som inte är emetofob säger att det inte är så illa, att det går över så fort. Önskar att jag hade den inställningen. Barnen tycks inte alls så rädda när de blir sjuka..

Nu struntar jag i att vara anonym; (Gråtfärdig) Fan nu sitter man med ångest igen. Under denna graviditet så har jag säkert vart förkyld 10-20 gånger (utan att överdriva) så immunförsvaret är ju då inte på topp. Nu när sonen hade spytt, så spydde han första gången hos min mamma, och hon har inte blivit sjuk. Han fortsatte ju hemma, och spydde en gång till men sen inge mer. En kompis har vart här hela helgen och nu på kvällen skickade hon sms om att hon låg och spydde (hon är gravid så ja vet inte om det är därför), så nu är jag ÄNNU mera orolig att det faktiskt kanske var magsjuka sonen hade, och nu väntar jag bara på att jag skall bli sjuk. Men det jag inte förstår, är att mamma inte blev sjuk, som var i kontakt med sonen och hans kräk först, och att kompisen blir sjuk, så hon kom hit på fredagskvällen och träffade sonen först igår. eh, jag vet inte. Igår kväll fick jag VÄRLDENS ångestattack. Jag hade tidigare under kvällen kännt mig enormt rastlös vilket jag brukar göra innan en attack. Sen kom det bara POFF, illamående, skakningar och hjärtat slog typ 160slag/min. Fick ta en dusch mitt i natten och en Lergigan Comp innan jag kunde sova gott. Fy fan för denna fobi !

Förstår det, gud vad jag vill ha två toaletter!

Jag kan ta hand om mina barn, om jag vet inte det inte smittar..