Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Hej alla, var på psyk idag och fick påbörja Seroquel 50 mg. Hon ville börja med en låg dos på mig. Fick höra att jag överlappar mellan adhd och bipolär och hyfsat sannolikt emotionell störning och dissociation. Ett riktigt jävla psykfall med andra ord.

Ska föra stämningsdagbok enligt ett formulär, och inte avbryta behandlingen, utan "nu ska du göra som vi säger" för att citera min psykolog - dom spelade good cop (psykiatrikern, kvinna) och bad cop (psykologen, manlig), den senare lät mer som en rektor/lärare på utvecklingssamtal eller nåt. Dom tyckte att jag är så styrd av mina känslor att jag inte får låta dom bestämma precis allting längre, t ex om jag behagar gå till jobbet eller inte. Ah, det bara går runt i huvet på mig.

Suck.

Så nu hoppas jag att jag inte spyr av medicinen i vanlig ordning, jag brukar göra det av nya mediciner.

Hej hopp, är i en mycket hög och speedad fas så jag nästan blir rädd för mig själv. Började redan i morse efter frukost, på bussen kunde jag inte sitta still så jag ställde mig uppp och insåg när jag började trampa att jag måste ut och gå av mig denna adrenalintortyr innan jag sprängs i bitar, gick av bussen och powerwalkade en timme innan jag kom tio minuter försent till jobbet. Ingen koll på stegen eller gator, bara gick fågelvägen mot jobbet istället för bussen och var liksom i en helt annan värld. Det var inte för jag var tvungen att gå upp alla trappstegen vid Linnégatan upp mot Masthugget förrän jag vaknade till av att jag var helt slut och genomsvett.Nu var jag åtminstone fysiskt slut. Undrar i efterhand om jag kanske var psykotisk till och med, jag tror det. Ingen ångest, det var inte det, det var bara en förintande "high" liksom...

Det visade sig vara rätt beslut, jag hade definitivt koncentrationssvårigheter resten av  dan men jag var inte lika speedad fysiskt. På väg hem från jobbet var jag i princip i samma fas och nu sitter jag här och undrar vad som ska hända härnäst liksom. Har tagit med mig jobb hem som jag MÅSTE göra idag, och broderier jag ska avsluta och guvetvad, plus att jag antagligen måste gå upp i medicin för det här känns helt jävla ohanterligt.

Jag ska utredas för adhd hela nästa vecka, men misstänker starkt att jag är bipolär, det gör min psykiatriker med som jag ska träffa i morgon. Bipolär 2.

Utredningspsykologen ska prata med min mamma i TRE timmar. Helt sjukt. Hur ska man orka det? JAG ska vara på utredning tre timmar i stöten fyra dagar på raken. Hur ska JAG orka det? Jag kan ju fan inte ens sitta still i mer än ett par minuter.

Sitter här med en kopp kaffe och några ballerinakakor, försöker förgäves kämpa mot dippen som är på väg, igår morse var jag såååå låg att jag tänkte att jaha, nu har jag varit speedad en vecka oc h nu kommer "lågsäsongen..." strax efter på jobbet var jag hög som ett hus igen, idag har jag varit speedad hela dagen tills jag exploderade över försenad mat på jobbet - den är ALLTID försenad på vår skola och den här gången var det min tur att explodera, dock inte inför eleverna men med studierektorn som egentligen är maktlös för det är rektorn som har hand om det och han är bortrest. Men han har inte gjort nåt åt det på åratal så inget lär hända. Vår skola är en lite friskola och köket består av två inkompetenta idioter.

Efter det gick luften ur mig fullständigt och nu sitter jag här och vill INTE landa. Har inte tid. Vill inte. Mår så fruktansvärt dåligt inuti när jag är speedad men det är fan värre att vara helt fast i zombie-land och bara vilja dö.

i morgon ska jag till min psykiatriker som utreder bipolär. Längtar ihjäl mig till i morgon, och efter adhd-utredningen som börjar på tisdag.

Har varit låg sen någon dag tillbaka och nu famp jag bara rakt ner. Fan i helvete. Jag som hade gått upp i dos och allt och mådde så bra, trodde jag var "frisk" nu typ, att jag inte var bipolär längre. Tjena.

3 dagar depp sen 3 dagar manisk. Så har det sett ut tills jag fick rätt medicinering (Seroquel 200mg). Nu är det mindre depp och lite mer normal-hög liksom.