• Maia

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Känner mig nervös. Idag är första dagen för sambon på nya jobbet.


    Nästa vecka ska jag förmodligen börja på aktivitetsstället och förmodligen måste vi ansöka om mer tid på dagis för sonen. Känns inte så kul men man vänjer sig väl. :/
    Ska till ssk snart och får ta sonen med mig.
  • Maia
    Anonym (Stjärnkross) skrev 2010-04-12 06:43:42 följande:
     Jag är livrädd för att hamna i ännu en situation då jag försöker ta mitt liv... (Sitter ofta med pillerburkarna framför mig) :( Jag vill inte dö, men när jag väl hamnar där kan inget stoppa mig känns det som... Vad fan gör man egentligen....? 23 år gammal ... Anonym jag vet. Men vill hålla mig hemlig ett litet tag. Hoppas det är okej med er! /H
    Hej och välkommen.
    Har du kontakt med psyk regelbundet? Jag är som du med piller och får därför inte ha några hemma. Måste åka till öppna mottagningen en till två ggr/vecka för att hämta. Jag vill inte ha mer hemma heller iom att jag inte litar på mig själv.
    Kanske skulle vara något för dig oxå?
  • Maia
    susye skrev 2010-04-12 07:35:11 följande:
    lycka till med allt. förstår att det är nervöst. alla förändringar är det tycker jag. vad ska du göra på aktivitetsstället då?
    Ja du. Vet inte faktiskt. De har läder tillverkning, snickeri, café, silver tillverkning och lite annat. Ska på möte med dem på torsdag och då ska vi väl diskutera vad som passar mig bäst.
  • Maia
    susye skrev 2010-04-12 07:37:21 följande:
    har inte sovit en blud inatt igen. smärtan skär genom kroppen. frågor om hur han mådde innan han gjorde det. vilken ångest han måste haft. svårt att tänka på det. ska till dagsjukvården idag. tur det så jag får prata av mig lite. förlåt om jag tynger med detta i tråden men behöver skriva av mig. säg till om det är för tungt för er. vet ju att flera av er brottas med just dessa tankar o då kanske det är svårt att läsa om det.
    Kan ju bara tala för mig själv. Du ska inte ha dåligt samvete och om någon tycker det är för tunga inlägg så kan de kanske ignorera och inte känna sig tvingade till att svara. Det är jätte bra att du pratar (skriver) om det för det är ett sätt att bearbeta.
    Vad bra att du ska få komma iväg på samtal irl.
    Angående hur han mådde och tänkte innan han genomförde det.. Kan bara säga hur jag känt när jag gjort mina försök. Det är en lättnad när man väl bestämt sig för att göra det. Han orkade inte mer och ville bara få frid.
    Kramar till dig.
  • Maia
    susye skrev 2010-04-12 14:58:30 följande:
    tack. jo jag föstår ju delvis hur han tänkte då jag själv brottats med dessa tankar. men som mamma hade man ju velat "sätta plåster" på det onda men så enkelt är det ju tyvärr inte
    Jag förstår. Min mamma har sagt och önskat så många ggr att det var hon som drabbats istället. Det är svårt som förälder att stå vid sidan och se hur barnen lider men det är ju tyvär min lott här i livet.
    Min mamma har berättat för mig när jag började må bättre nu, att vid mitt sista su-försök hade sagt till sin man att "jag vägrar, jag ger inte upp. Det FÅR inte sluta så här. Jag accepterar det inte."
    Jag sa inget men tänkte i mitt stilla sinne att "rara älskade mamma. det fanns inget du kunde ha gjort"
    Blev det rörigt nu? Förstår du hur jag menar..?
    Jag är oxå väldigt orolig att min son kommer få liknande problem när han blir äldre.
    Förlåt om mina inlägg alltid handlar om mig när det är dig jag vill stötta. Jag har ju dock bara mig själv att gå utifrån, därför dessa "ego" svar.
    Kram
  • Maia

    Hur är det med er alla? Hur går det för dig Susye?


    Sambon har nu jobbat sen i måndags hela dagar och jag tycker det är bra. Att få ut honom ur hemmet lite.
    På måndag fm när jag var på väg hem med sonnen efter med.hämtning så stötte jag på sambon vid ett av hans jobb. Han var arbetsklädd och jag blev så stolt och tyckte han såg så sexig ut. ;-D Älskar män i arbetskläder, grrr.. :D
    För min del så går det upp och ner. Sonen har börjat få raseri-utbrott. *kul*
    Imorgon ska jag ju på mötet med gemet som aktivitetstället heter. Är mest nervös för att vara där i god tid. Inte för tidigt och inte för sent, vet inte hur lång tid det tar att cykla dit. Men men i-landsproblem.
    Nu ska jag ta tag i dammsugaren och dansa runt med den lite grann. ;)
  • Maia
    susye skrev 2010-04-14 21:47:42 följande:
    ikväll är det så hemskt. varje kväll o natt är ett helvete. var inne i hans lägenhet för första gången sen det hände idag o för mig kändes det rätt okej konstigt nog men jag såg hur jobbigt det var för hans syskon jobbigt med din sons utbrott men det är ju tyvärr perioder man får gå igenom med de små liven
    Gråter när jag läser. Stackars er. *kramar*
    Jo, att sonen börjar visa nya sätt är bara att hantera, en del i utvecklingen.
  • Maia

    cherrybaby, tråkigt att du har så jobbigt. Att ta såna beslut måste vara svårt. *kramar*

  • Maia

    Förlåt alla ni som mår dåligt men, jäklar vilket lyckorus jag har! Är så djävulskt shoppingsugen. Har skickat in ansökan om att få ett kreditkort på HM. Säkert dumt. Har sprungit i mataffär för att göra en lyxig frukost till sambon och sen sprungit runt på stan för att köpa presenter till honom. Han fyller år idag. Har inga pengar kvar så kunde inte shoppa loss som jag vill.


    Ska till ssk på psyk sen för att hämta mediciner. Hoppas jag kan gå ner till 1 ggn/vecka igen.
    Kramar på er alla och hoppas ni mår lite bättre snart. En extra tanke till dig Susye, kram.
  • Maia

    Var hos ssk igår och vi pratade bla om barn. Hon tyckte att det inte var så bra att jag skaffar ett barn till som läget ser ut nu. Jag ff ostabil, sambon timanställd/arbetslös och trivs inte alls där han är, ostabil ekonomi osv osv. Vetatt hon har rätt men suget är så stort ibland, andra dagar vill jag inte alls utan vill bara ägna all min tid åt simon. Upp o ner, fram och tillbaka, ut o in. Varför måste det pendla så? :(


    Häromdan så glömde jag morgon dosen och fick känna på lite (omedvetet) hur jag är utan med. Det var inte roligt för ag hade väldigt dåligt tålamod med sonen som faktiskt den dagen var på ett bra och lugnt humör. Ändå var jag på honom om allt, han fick inte röra nånting.. Stackaren. Annars har jag väldigt långt tålamod med honom. Hur gnällig och arg han än är.
    Ssk tyckte det kanske var "bra" för mig att glömma en dos och känna att medicinen faktiskt har en funktion för mig. Håller väl med henne.
    Nu ska jag njuta lite extra veckan som kommer av att vara hemma. Måndag om en vecka börjar jag på Gemet. Vill inte (!) men vet att jag måste.
    Kram på er alla.
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2