Maia skrev 2010-05-12 19:59:00 följande:
Det gick bra, enligt mig, på Gemet idag. Slet som ett djur, slängde i mig maten och så vidare igen. Köksansvarige slutade ett idag och sa att vi också kunde göra det. Jag sa att jag stannar till två då det fanns så mycket att göra. Då sa hon att ;Maria, du går hem ett. Jag fick inte vara kvar för de tycker jag stressar så när jag arbetar. Det är väl på både gott och ont. Jag är ju där för att lära mig ta det lugnt men det är väääldigt svårt att bryta gammalt beteende. Har ju alltid haft väldigt stressiga jobb. Nåja, nu ska jag ju inte dit förrän måndag. Hoppas ni haft en bra dag.
Hmm hade en chef en gång som också var dösträng mot mig när det gäller sånt här. Jag hade gått in i väggen och fick inte ens vistas på jobbet. Men jag var där ändå ibland och jobbade på helgerna. Fast det var han med så det var bara att bekänna färg eller smita iväg och hoppas att inte bli upptäckt. Nu har jag en chef som inte sätter stopp, skitjobbigt. Hon är bara ödmjukt tacksam medans jag kör på i 180. Fast nu pallar jag ju inte det längre, ska jobba 50% nästa termin istf 80.
Känns förnedrande, jag vet. Men det är nog ganska bra ändå. Kommer aldrig glömma när min chef kom hem till mig på söndagskvällen när jag hae kraschat i veckan för att Prata Allvar. Han tog med sig mina 4 nyproducerade tjocka jobbpärmar från min lägenhet. Jag skämdes som en liten tjej. Han berodrade mitg - använde t o m orden "det är en order." att inte läsa tidningar, att inte tänka jobb, att bara släppa allt och gå ut och promenera och vila. Jag hade en sån yrsel att jag inte kunde stå. När jag reste mig för att följa honom ut vacklade jag till så han fick stötta mig. Hur jobbigt var inte det eller??
Men han överlevde nog det. Vi är fortfarande goda vänner. Det är f ö han som har gjort Fyra Bugg o En Coca-Cola och producerat Tusen och en natt. Det ni he he så fick jag det sagt
