Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Tråkigt med sjuk liten. Hopas han blir bättre snart.
Jag blir alltid så nojjig när lillen är sjuk. Stammis på 1177.

Ja, när jag var yngre så var jag igång, delägera i ett café och äslkade stressen. Hade massa vänner och var mittpunkten i kretsen, alltså alla samlades alltid hos mig. Jag fick aldrig vara ifred.

Sa att jag vill bli utköpt från cafét då jag började känna mig instängd och att jag var för ung för att bara vara på ett ställe. Ville ha mer erfarenheter. Då var jag 22. Efter det har allting gått fel. Det var det absolut bästa jobbet jag haft.

Ang. soc. Såg en dag strax efter jag blev utskriven tror jag, en lapp på kylskåpet med 3 nr och namn till soc. Fatta ingenting, sambon sa att det var de vi träffade och att vi kunde kontakta dem om det behövdes.  Jag tror de i första hand utreder om man som förälder klarar av vardagen med barn och om man ev behöver hjälp/stöd av dem eller annan myndighet.
Har iaf slängt lappen då jag inte visste vilka namnen hörde till eller att jag träffat dem.
Tråkigt att du fick så dålig erfarenhet av dem.

Att våga bryta ihop och lägga in sig.. Ofta finns inte valet. Förra året var första ggn jag blev inlagd. Det blev ju tyvärr mitt andra hem under -09. Bord ha varit inlagd tidigare ggr för år sen också men det var ingen läkare som reagerade när jag var till VC. Fick piller och sjukintyg. Alltid varit så fram till förra året.
Jag minns ju inte alls varför jag blev inlagd första ggn och hur det gick till. Tydligen hade min kompis kört mig till psyk.. Jag minns inte och det är det enda jag vet. Blev dessutom inlagd på annan kommun pga platsbrist. Helt svart för mig och iom att jag tydligen redan frågat henne så känns det dumt att fråga igen. :-/ 

Jag kan väl skämmas om jag söker jobb eller praktik. Inget man vill dra upp då direkt.
Gäller det andra så är jag helt öppen fast det är ju inte som att jag springer runt och skriker ut det.
Frågar nån så tycker jag bara det är skönt för då kan man stilla "psykfalls-varningen" lite och jag tycker bara det är kul om folk är nyfikna då "vi" inte riktigt syns som sjuka eller att vi trots allt kan vara normala.
Jag har ganska svart humor. Funkar inte riktigt på alla. *fniss' Satt en dag med sambo och lilla syster och jag fick väl för mig att vara lite ledig och rolig. Började prata om mitt första su-försök förra året, som jag faktiskt minns en del av. Jag skrattade och tycker de är ganska roligt, för det var så sjukt men de visste inte riktigt hur de skulle reagera. Fast det är bara det första jag kan skratta åt, de andra är väl lite känsligare fast jag minns inte så mycket heller. Min konstiga humor är bra för mig för då tar jag inte lika hårt på vad jag gjort osv. Den är tydligen inte bra för andra.

Sanna, om du läser så tänker jag inte dra upp de känsligaste delarna från förra året eller göra det till olika vitsar iom din sorg så skulle det nog såra dig oerhört att nån annan kan sitta och skratta. Kram!! 

Så, visst kan jag vara lite... ostabil...
Har dock normala dagar också.

Du ser! Jag kan inte svara utan att det blir en bok. Rörigt dessutom och ibland inte som jag vill få fram det.
Kramar! 

Bippo2,
Normala dagar... jag vill inte dö, är så inne på att jag vill se min son växa upp.
En bra normal dag så är jag faktiskt nu mer stabil. Inte alltför uppåt och inte alltför neråt. (pendlar mycket annars) tror jag äntligen funnit medicin som funkar.
Fast idag känner jag mer och mer hjärtklappning så det är nog tid att ta stesolid snart. Det började bra men nu vill jag gråta (vilket jag oftast inte kan) mår illa, stress röker och skulle bara vilja gömma mig under täcket och väcka sambon så han får gå upp och ta hand om lillen men, jag kan inte bara ligga och "gömma" mig, får mig också att må dåligt.

Min son är mitt ankare, min livsglädje och samtidigt ibland, min börda. Om du förstår vad jag menar.. 

Bippo2,
har du också de där på axlarna som drar dig ner eller upp? Jag har en röd djävul och en vit ängel. Tyvärr trycker den röda ner den vita ofta. Hade tänkt tatuera in dessa två på axlarna men vill istället ha en ängel som är delad till en svart sida med horn osv och andra halvan är den goda ängeln med skimmer och gloria. Så på samma ängel så är hälften ond-svarta vingar och hälften god-vita vingar.
Varför jag skriver detta har jag ingen aning om.

Känner mer nu att jag är på väg i en svacka ign. Hoppas bara att den inte blir så djup nu med medicinerna. 

Tack rara du.

Det är klart man vill vara påläst. Högrisk eller inte. Tycker du ska söka den info du har behov av, det kan även hjälpa dig ställa de frågor du behöver inför läkarbesök. Som sagt , det är upp till, tyvärr, din läkare att bedömma risker, för och nackdelar.
Jag var tydligen en högrisk patient och det gick ju rakt åt hel_et när jag fått sonen. Att vara en högrisk men ändå inte bli uppmärksammad direkt?? Det blev ju inläggning 2 månader efter sonen fötts. Önskar jag hade fått mer info innan men, det kanske jag fick, minns inte men tror inte det.

Det är inte alls dumt att bolla idèer om detta med mediciner och skaffa barn. Är man psykiskt instabil så är det ju väldigt individuellt hur det klickar men det är inte fel att dela med sig av erfarenheter eller fakta man läst om. Det kan ju ge en tanke ställare och att nån tänker att, oj-det ska jag fråga min läkare om.
Förstår du hur jag menar? Jag tycker det är bra att lyfta fram såna här disskutioner då det är så olika svar från läkare till läkare. Då kan det vara bra att ha en tanke med sig som man annars inte skulle haft.

Japp! Drog iväg igen.
Kram iaf!! 

Jag tycker som du. Att det skiljer så mycket beroende på läkare landsting gör det hela väldigt osäkert och man vet inte vad som är fram eller bak. Det ÄR allvarliga saker enligt mig. Hur kan en läkare säga ok och en annan absolut inte?

Vad menar du med att lämna familjen?

Tack. Ja jag är helt inne på denna tatuering. Är ju nåt vackert plus att diagnos plus tatuering är för livet. Som vanligt handlar det om pengar... En dag, en dag kommer det.

Känner mig också som en mamma som inte räcker till och att jag kommer förstöra min son men, som alla säger, jag är hans mamma, kan ingen ändra på.

Svackan är kvar. Dock vääldigt mycket ilska och frustration.
Kram! 

Måste skriva att, Det var ett herrans liv här nu!!
Varför kan saker inte diskuteras i en bra komunikation? Olika åsikter, bara att acceptera. Denna tråd har blivit en röra. Så här dålig stämning har det aldrig varit förut.

Håller med att kanske borde tråden stängas och så får den som har behovet öppna en ny. Det här blir bara löjligt. Från att ha varit en trygg ålats har det nu blivit små tjafs.. löjligt. 

Så det var du..

Nya friska tag! Låter bra det. Tycker man ska få bolla tankar och egna erfarenheter men det ska inte bli istället för ett riktigt läkar samtal. Vi är amatörer med bara våra egba erfarenheter att gå efter. Alla reagerar ju individuellt så man ska inte ta beslut sen efter vad andras tankar här gäller. En ventil bara men inget att hetsa upp sig för.

Simma lugnt.  

Vilken vecka är du i? (minne)
Säger grattis i förskott! 
Härlig dag du verkar haft.

Idag har varit... en dag?
Extrem hyper och rensade massa skåp innan lillen skulle lämnas på dagis. Hem och fixade lite mer då brorsan ringde och skulle ta med sambon att se efter teve. Jag ville med och väl där var jag så fix på att detta skulle ske nu! Det blev en teve till slut som på gränsen passade ekonomin. Vi var och fikade sen. Jag kunde inte sitta still så jag lämnade dem där och de trodde jag skulle röka...? Jag shoppade loss. Jag vet och jag ska lämna tillbaka det mesta imorgon. :-/

När jag kom hem var hela jag i skakningar av rastlöshet och var tvungen at ta stesolid fär att tagga ner lite. Blev knockad..? Lade mig och sov längre än jag bruka och bara  låg och myste när det ringer en tele. försäljare. *morr* Upp igen och efter ett tag började kropp och hjärna arbeta hårt igen. Nya stesolid och lugnare igen. Tycker det är så tråkigt att vara hyper själv. Ingen annan fattar ju hur rolig man är och bara tittar skeptiskt på mig.

Nu ska jag lägga mig. Bara datorn som håller mig uppe och då ä det dags att stänga av den.

Hej så länge! 

Grattis på di dag!

Jag handlade inte för så mycket men som sambon säger nu när vi har ansträngd ekonomi, är det nödvändiga köp eller inte. Igår var, anser jag, ena plagget nödvändigt, det andra var bara snyggt.

Sen var han lite besviken på mig för att jag i måndags köpte mih en handväska som jag inte sa nåt om, typ gömde. Det gillar han inte, att jag gör det i "smyg". Annars får jag ju shoppa men det ska vara måtta. (hur gör man det)  

Här är en tråd som kanske kan ge bra tips. Handlar om just ångest osv.

 www.familjeliv.se/Forum-4-50/m53348286.html

Kramar!

Hej på er. Tog bort tråden ur mina favoriter, minns inte varför. Vill kika in och känna lite hur det är här. Har lite problem med det bipolära nu som känns som det spårar ur. Som sagt, vet ej varför jag gick ur och kanske inte ni vill ha mig här igen. Min borderline är i stort sett borta men jag kan ju ff få mina utbrott. Hoppas jag inte fått det här inne mot er.

Har enorma sug nu som folk bara säger att jag måste bita ihop och kämpa emot men.. det blir svårare och svårare. Detta är jobbigt och jag vet inte hur länge jag klarar att stå ut.  
Är galet inne på att shoppa. Problemet är att vi inte har pengar. Kan dock handla på faktura, ta ett litet lån eller så. Vet att det är fel men detta begär tar över mig helt och hållet nu. Kan inte tänka på nåt annat dygnet runt. Går det över? Känner mig ensam och förvirrad och arg. 

Jag fick biverkan diarré som aldrig gav sig så jag fick sluta. Mins inte hur länge jag stod på den medicinen.

Provade massa efter det, det hjälpte mig ju inte ändå. Till slut har det nu funkat med lamotrigin plus antidepp. Fast nu börjar det svänga hårdare igen så kanske (hoppas inte) dags för justering igen. Men lamotriginet har funkat bäst för mig.

(anonym knas)
Borderline kan du ju haft just vid det tillfället du fick den stämpeln. Det är ju ingen faktiskt diagnos utan mer för läkare att ha i journalen för att hjälpa på rätt sätt. Borderline försvinner ofta, även om det kan ligga latent. Jag blev stämplad med det men nu står det inte längre i mina journaler då jag inte längre uppfyller kriterierna. Kan komma tillbaka, haft det förut men ingen fast diagnos.

Bra om du får komma på ordentlig utredning. 

Orkar inte läsa fast, det har ju knappt skrivits nåt nytt.

Idag ska jag på medicinhämtning igen. Ska ta upp detta med att det nu börjar svänga för mycket igen. Fast nu mer att mina nedåt perioder som blivit starkare. Samtidigt vet jag inte om det är värt att ta upp. Det enda de kan göra är medicin justeringar och det kan göra mig mycket dålig. Fick ju åka lite akut till min ssk, utöver medicinhämtningen, förra veckan då jag var så dålig och behövde komma och prata med henne.