Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Maia

Äldre 27 Mar 08:28
1601 svar

Återställ Anmäl

Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Helena37 skrev 2010-03-27 07:44:00 följande:
Ibland känns det som jag aldrig riktigt levt ett "normalt" svenssonliv, att jag inte kan fungera på det sättet. Hur känner ni andra? Hur är det för er med jobb och relationer? Kan ni jobba 8-5 jobb? Har ni blivit bättre av mediciner? Förlåt att jag frågar så mycket men jag känner mig både hispig och deprimerad på samma gång, och vill bara veta så mycket som möjligt.
Jag klarar inte en normal arbetsdag längre. Mediciner har hjälpt mig till viss del men jag har ff svängningar i humöret. Jag är bipolär 2 så jag blir inte riktigt manisk utan hypoman.
Relationer, Jag håller mig fast så långt det går i förhållanden. Min exman var jag otrogen mot ett par ggr. Det var dock jag som begärde skillsmässa då det var ett väldigt upp och ner förhållande. Han rökte på och jag drack.
Mitt nuvarande förhållande är bra, har en underbar sambo som jag har en liten son med. Jag kommer dock förmodligen dra mig ur förhållandet snart då sambon har svårt att hantera min sjukdom. Och det har jag förståelse för. Har jag inget seriöst förhållande så blir jag lite av en sexoman. Ut på krogen för att ragga, få bekräftelse för stunden. Det är mer slit och släng. Jag "utnyttjar" killar som ofta vill ses igen men det vill inte jag så... Hmm, jag är ganska hemsk faktiskt. :/
Vill inte skriva mer om det. (gömmer huvet i sanden)
Maia

Äldre 27 Mar 08:36
#85

Återställ Anmäl

Fy f*n! Känns som jag ska sprängas av ångest. Tagit en stesolid och ska gå och lägga mig en stund. :(
Maia

Äldre 27 Mar 10:33
#88

Återställ Anmäl

Fick inte sova nåt då sonen vaknade. Kunde ju ha sparkat upp sambon men när jag blir störd i vilan så kan jag inte ligga kvar.

Jag vet hur det är att inte klara behålla jobben. Har jobat på många ställen, inom café, restaurang och butik. Arbetsgivarna brukar tycka jättebra om mig iom att jag blir hypoman när jag påbörjar jobb. Det slutar alltid i katastrof och jag säger alltid upp mig, i hysteri. Nu är jag sjukskriven och har varit det i, ja du, ca 2 år eller lite längre tror jag. Fick förlängd period då jag var såpass dålig (och ff är).
"Babbla" på du. :)
Det är mycket att reflektera över när man får en diagnos. Mycket som får sin förklaring och mycket man undrar över om man verkligen haft ett skov när man gjort.
Nu måste jag ta hand om en överaktiv son. ;)
Hörs vidare. Och fortsätt skriva av dig här, flera ggr om det behövs.
Maia

Äldre 27 Mar 17:44
#93

Återställ Anmäl

Anonym (Linus); Det är ju en av svårigheterna för folk runt omkring, att inte veta vad nästa steg bli och åt vilket håll. Tycker det är fint av dig att försöka förstå och bryr dig om din arbetskamrat. Får han gå hur han vill, är sjukskriven? Får han professionell hjälp? Du kan alltid ringa till akut-psyk även som anhörig och höra om det finns nånstans att vända sig för att få hjälp med att stötta honom. Har han svarta tankar så är tyvär ibland inte steget stort att gå från tanke till handling. Vill inte måla fan på väggen men.. Hoppas jag inte skrämmer dig nu men har han allvarliga problem så behöver han snarast hjälp.
Maia

Äldre 27 Mar 19:55
#95

Återställ Anmäl

(Linus); då har han en väldigt bra arbetsplats som går med på det. Det är nog skönt för honom att ta sig ut lite och tänka på nåt annat utan kraven och stressen. Önskar jag hade det. Han har också tur som har dig/er som bryr sig om.

Beklagar verkligen din pappa. Kram
Maia

Äldre 27 Mar 20:08
#96

Återställ Anmäl

Nu har jag börjat föra lite stödord, som en dagbok, om hur jag mår på dagarna och hur det svänger för mig. Bra att ta med till ssk på måndag och ska även ta med på mötet i början av april med FK.

Idag var jag inne på riktigt farlig mark igen. "viskar": su-tankar. Skäms över det men ska naturligtvis ta upp det med ssk på måndag. Varför har jag plötsligt börjat få de här onda tankarna tillbaka? Både sug efter att vara självdestruktiv och som nu då med den värsta tanken. De måste agera snabbt om det inte ger med sig för jag klarar inte samma skit som jag gick igenom förra året. Inte en gång till!!
Maia

Äldre 27 Mar 20:12
#97

Återställ Anmäl

Åh, förlåt (Linus), menade inte att vara så taktlös och skriva så efter vad du berättat. Jag pratar först och tänker sen. :(
Maia

Äldre 27 Mar 20:20
#100

Återställ Anmäl

(Linus): Tack!

Jo, jag har många omkring mig som vill stötta. Den jag alltid vänder mig till och är ärlig mot är dock mamma.
Får jag fråga en sak som för dig nog är väldigt känsligt och personligt? Du kanske förstår vilket spår jag är inne på och isf ska du absolut säga nej om du inte vill dra upp det.
Maia

Äldre 27 Mar 20:23
#101

Återställ Anmäl

MariaKsk88 skrev 2010-03-27 20:14:37 följande:
Jag klarar inte heller samma skit igen men det verkar som om det inte kommer bli bättre... :( Vet inte om jag ska åka in akut på måndag efter min sons läkarbesök. Fan också.
Tycker absolut att du ska åka in akut om du känner dig så dålig. Du vet att det är nödvändigt för dig själv och din familj att du får hjälp. Håller på dig.
Maia

Äldre 27 Mar 21:21
#103

Återställ Anmäl

Anonym (Linus) skrev 2010-03-27 20:51:03 följande:
Fråga du, vi har alltid varit öppna med hur pappa dog, vårat sätt att bearbeta sorgen.
Tack.
Hur gammal var du? Hade du/ni skuldkänslor över att han gjorde det? Har läst och hört att barn och övrig familj men det är framför allt barn jag undrar över, ofta får skuldkänslor om en föräldrer väljer att.. ta steget. Det är faktiskt en tanke som jag bär med mig och jag vill ju naturligtvis inte utsätta min son för det.
Nu ska du inte tro att om du säger att du inte haft skuldkänslor över din fars bortgång, att det skulle sätta griller i huvudet på mig. Det är dock något jag undrar över och du har ju gått igenom detta så svaret skulle ju bli från nån på andra sidan av saken. (Har lite svårt att formulera mig märker jag) Inte bara vad psykologer säger. Dessutom är ju alla individer så hur du har handskats med det drar ju inte alla över en kam.
Förlåt igen att jag drar upp detta. Det var betydligt svårare att formulera den här undran , då jag inte vill göra dig illa till mods, än jag hade trott. :/

«
‹
Sida 4 av 46
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

INNEHÅLL