Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Är såå trött! Iom att jag är inne i en svacka så skulle jag behöva mer sömn. Försökte vila förut men sonen bara ryckte i dörrhandtaget, tog sig in med sambon springandes efter. Sonen grät mycket och till slut gav jag upp. Det värsta är väl att lillen går på överenergi, han är trött men vägrar att vila.
Har lagt i en tvätt och funderar på att baka, måste hålla mig igång. Han ska få ett litet mellanmål snart och sen är det middag. Sambon kan inte riktigt ta lillen med sig hemmifrån heller då vi hoppas på att han ska ta sin vila nån gång plus att sambon ska på möte sen.

Är så irriterad på sonen och försöker verkligen tackla det men det går inte så bra.  

Jag la honom och han somnade till slut. Det negativa är att nu är inte jag sov-trött. Känner mig håglös och svårt att ta mig för nånting. Hade tänkt baka matbröd men skiter i det. Hade tänkt göra pannbiffar med potatis, stekt lök, brunsås och lingonsylt. Har aldrig gjort pannbiffar förut så det skulle vara kul att prova. Fast nu äter lillen inte potatis längre. Överlåter maten till sambon. Vill såå gärna baka småkakor och sen ikväll bara sitta och trycka i mig eller köpa en stor påse plockgodis men jag försöker hålla mig på diet. Är inte överviktig egentligen men har gått upp i vikt och ALLT har lagt sig runt magen. Föga smickrande.

Ssk på psyk funderar på att vi kanske ska byta mediciner pga mitt ätsug men erfarenhet säger att det är samma med de flesta medicinerna.

Jag vill bara hetsäta! Tom funderat på tt trycka i mig och sen stoppa fingrarna i halsen. Fast det är ju inte en sits jag vill hamna i heller. Giv mig styrka.

Sorry för tråkigt inlägg om mitt ätande.  

Det handlar ju om att ge och ta. Just nu behöver du ta och få extra stöd. Du har alltid funnits här för mig och andra som är i tråden. Nu är det min/vår tur att stötta dig. Bara ta, utan dåligt samvete. Plus att det är lättare att stötta dig som vet att det inte är alltid jag orkar svra direkt när jag själv mår dåligt.

Kramar

Stealth, jag finner inga ord för vad du gått igenom.
Susye har redan ställt de undringar jag har.

Jobbiga diagnoser också... men vilka är det inte.

Kramar till dig, du ska vara stolt över dig själv! 

Håller med. Det göms alltför ofta undan och man får inte den hjälp som behövs på riktigt, alltså inte bara piller. Statistiken är alltför bevisande att det är verkligt och en del till slut inte orkar..

Kramar till din änglason. Han vilar i frid.

Stealth,
vilken hemsk uppväxt! Plus för dina halvsyskon, det låter ju fruktansvärt och som du säger, svårt att tro på men jag tror på dig. Du måste ha en kamplust i dig som heter duga. Hoppas verkligen det löser sig för dina syskon.

Vet faktiskt inte mer vad jag ska säga.
Kramar i massor, du är stark! (även om det inte känns så ibland) Kram 

Tycker inte om idag. Vet inte vilket humör jag är på. La mig att sova när jag lagt lillen för fm-vila. Är bara trött hela tiden och känner mig håglös, energilös. Känns som jag är i en svacka igen. Det har gått så väldans upp och ner för mig en lång tid nu men så här trött har jag inte varit ens under mina nerperioder. Är rädd att hamna längre ner, ska ju snart vara hemma med sonen i 4 veckor och behöver ju orka leka, läsa och sköta om honom. Undrar om det kan vara en bieffekt av att vi höjt lamotriginen?
De funderar även på att minska dosen antidepp. Känns inte alls kul att de ska börja mixtra med medicinerna igen men, jag har ju inte haft det bra under lång tid nu. Haft mycket utåtriktade aggressioner och mycket hypomana/maniska faser.

Jag svamlar bara. Försöker vakna till och väntar på att sonen ska vakna. Han har sovit klart snart tror jag. Sambon verkar ha åkt på förkylningen också nu och då blir ju ansvaret större för mig gällande sonen.

Vill bara få vara ifred och sova.  

Tack susye! Hoppas att det är en övergående biverkan.

Jag är nu själv med lillen. Sambon åkte på en fest och det är inte säkert att han kommer hem inatt då det är ganska långt borta. Skööönt att ha honom hemifrån.
Jag ska fira med att sitta framför datorn och teven med massa godis. Passar mig utmärkt. 

Raring, hoppas du klarar kvällen utan för mycket tankar.
Som jag sagt förut, önskar vi bodde närmare varandra så jag kunde även vara ett mer fysiskt stöd för dig. Då skulle vi bara prata och du minnas din son. Prata och gråta om sorgliga saker och skratta lite åt roliga minnen av din son. För det är ok att göra det också.

Önskar dig en uthärdlig kväll om inte annat. Eviga kramar. Maria.

Det är bra att du gråter. Gör det, bli hysterisk, skrik rakt ut. (vet att det inte blir så men så har jag kännt)
Sorgen blir värre nu då allt börjar sjunka in. Det är nog nu det riktigt tuffa sorgearbetet gäller.

Bra om du kan hålla dig lite disträ genom teve och dator men, du måste tyvärr tänka på din son, sörja och inte tränga undan det för mycket. Jag vet att du redan vet detta och förstår att du behöver en paus från allt som gör så ont i din själ nu. Hoppas verkligen du kan få lite ro om så bara för ikväll.
Om dottern är hemma, kan ni inte ha en liten myskväll? Ni kanske inte klarar att ha det så än.. Forsätt skriv du, även om du inte får respons just ikväll. Jag brukar ta tråden i besittning vissa dagar. Möjligtvis så finns jag här och kikar in lite då och då.
Kramar.