Inlägg från: TigerLily |Visa alla inlägg
  • TigerLily

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Maia skrev 2010-04-28 08:15:56 följande:
    TigerLily; usch vad du gått igenom! Hoppas ni hittar en bra avlastningsfamilj. När jag begärde skilsmässa från exmaken så var det mycket hot med i bilden. Han hotade mig och min familj. Inte alls kul så jag var mest hemma hos nya vänner som jag visste att han inte kunde veta om. Men det du gått igenom är ju fruktansvärt! Kramar i massor!
    jo det har varit lite tufft, mer än vad jag kunnat föreställa mig att jag skulle klara av.. det värsta är att det kommer efteråt typ.. orken och allt.. bearbetningen osv.. så jag vet ju inte ännu om jag "klarat" det heller.
    just då allt hände var jag som en maskin, men nu börjar soppan ta slut typ. Ja man är ju inte mer än människa.

    Har några vänner som gärna skulle kunan tänka sig att bli kontaktfamilj, har pratat med dem å de kom med förslaget direkt, men jag vet inte, det verkar ju toppen, mina barn trivs där och känner sig trygga, nackdelen är att vi är grannar.. men det kanske är det ultimata? De har själva 3 barn som leker med mina typ annars. Men jag undrar om det finns några nackdelar med det hela.. om man blandar in så nära vänner? eller om det enbart är bra? Hmm, vad tycker ni andra?
  • TigerLily
    Anonym (Ninda) skrev 2010-04-28 10:19:06 följande:
    Detta är min första bland episod tror jag.Läkaren sa iallafall att det va det jag hade, pratade med honom igår.Jag har varit vaken hela natten, bakat, lyssnat på musik osv.Så slår jag om på en timma och blir helt självmordsbenägen....har tillgång till massa piller...jag vet inte om jag lyckas dö av dom, men jag har lagrat ett bra tag.Jag fyller år idag...jag kan ju liksom inte dö idag?Nu mår jag rätt okej.För 2 timmar sedan va jag redo o lägga in mig.Hur länge håller såna här perioder i sig?Dom har ökat stämningsstab.
    Grattis på födelsedagen!! {#lang_emotions_flower}
    MariaKsk88 skrev 2010-04-28 10:12:49 följande:
    Ninda, inte jag heller!!!Jag vet inte va fan jag ska göra.. sitter här med självmorstankar och håller på att göra planer.. :( jag vill inte... inte igen!! Om jag tar en överdos ringer de soc. Jag vill inte göra det. Men vad ska jag göra? Om jag åker till psykakuten eller ringer 112 och ber om hjälp kommer de bara ringa soc i alla fall... :( Jag måste låtsas som ingenting så de inte kontaktar soc för femtioelfte gången. Trots att soc inte tycker vi kan göra något bättre så lär det väl inte se bra ut med en TILL anmälan. Vad ska jag göra?? :(
    Se till DITT bästa, för det blri i slutändan allas bästa. Sök hjälp, det är inte DITT fel att du mår som du gör, det FINNS hjälp och mediciner. Jag var livrädd för att vända mig till soc.. tänkte tat de typ skulle ta barnen ifrån mig eller att jag är en dålig mamma. Har haft sån ångest för det och får det fortfarande till och från. så jobbiga känslor att brottas med. Men vi har ju inte VALT att må som vi gör. Precis som de som får cancer inte väljer det.

    KRAM på er alla!!!!
  • TigerLily

    det är deras plikt att anmäla om man har barn, och de tar inte barnen ifrån dig utan vidare de vill kunna hjälpa dig. De erbjuder kanske hjälp i form av avlastning osv... det är för barnens bästa. Så blev det för mig då jag blev inlagd då jag i princip brakade ihop.

    Å jag hade inte heller försökt ta livet av mig då.. jag bara brakade ihop.. orken försvann och jag kände att jag behövde en time out, min kropp lixom strejkade.

    KRAM!!!


  • TigerLily

    vet inte varför, alltså, de "anmäler" inte men har plikt att meddela socialen bara tror jag. Alltså det betyder inte att det blir en utredning. Har ni delad vårdnad? Jag har ensam vårdnad, det gör kanske skillnad? Ja då du har ett stort kontaktnät låter det konstigt, men det kanske bara "är" så.. utan att det blir nått av det? Hmm, ring anonymt och fråga på något annat socialkontor? det borde ju vara samma policy å regler på alla?


  • TigerLily
    Anonym (Ninda) skrev 2010-04-28 11:06:18 följande:
    Tack för grattisen.28 år...hoppas jag slipper fylla 30.
    klart du ska fylla 30!!!! och 40! och 100!!! KRAM!!!
  • TigerLily
    MariaKsk88 skrev 2010-04-28 21:57:43 följande:
    Tack Maia men jag orkar inte mer.. :( Fredag känns så långt bort och vad ska han göra? Är det någon här som har fått ECT? Jag har fått det en gång.. funderar på att be om det igen trots risken för minnesförlust. :( Jag är desperat.. vet inte ens om det hjälpte förra gången, och har fått dåligt minne, men ändå... jag vet inte vad annars jag ska ta mig till.
    håll ut vännen. Tänk inte för mycket, stanna i nuet, blunda och tänk att det bara är en känsla och att det vänder. vet att det låter sjukt då man mår piss, men känner du att du inte klarar det så ring och bli inlagd!! Det FINNS hjälp, var inte rädd för att söka den. (jag vet, jag är likadan... in i det sista vill man kämpa.. sen hatar man sig själv för att man inte klarar att hålla ut.. man går sönder) Men vi finns här MED dig, du får gärna inboxa mig om du vill ha mitt nummer om du vill prata med någon?

    Ibland kan det iallafall göra så att man bryter det man är inne i...

    KRAM!!
  • TigerLily
    Maia skrev 2010-04-28 21:24:17 följande:
    Sån är jag också. Försöker tänka ut i förväg ett ungefär vad jag vill få fram för budskap. När jag väl börjar så blir jag lätt förvirrad och i slutändan så blir det bara blaj och jag känner mig undervärdig, liten och ledsen då jag ff inte fått fram vad jag velat från början. Blir lätt nerpratad då jag blir så förvirrad och glömmer helt vad jag ville ha fram och varför. Kramar till dig!
    jag e precis likadan..verkligen HATAR mig själv för det.. at jag e så mesig och viker mig ibland då jag borde stå på mig och bara tappar orden...krymper lixom.
  • TigerLily

    Jag är likadan.... har beställt en del, kan inte låta bli... vET att det är dumt.. å fel.. men jag bara MÅSTE ha det jag beställt. Ger mig ångest om jag INTE beställer. Men jag har blivit liiite bättre på sista tiden, är ju inte direkt rik. Ibland handlar jag massor och sen lämnar tillbaka. då har en del av suget endå blivit tillfredställt. Jag handlar inte för MER än vad jag har.. och betalar alltid räkningarna det första jag gör då pengar kommer in, för jag känner mig själv så¨jävla bra. Kan ju inte låta bli att handla. I perioder. Sen andra perioder är jag inte ens intresserad av vilket väder det är utanför dörren typ. SOm at någon bara dragit ner en rullgardin i mig. Jag är inne på dag 3 utan mat. KAN inte äta, försökte igår och fick svinont i munnen, i gommen, det brände till och värkte ända upp i näsan och ögonen på nått konstigt sätt. Dricker bara kaffe och sån där nutrilett för att få i mig nått överhuvudtaget. Jag pendlar typ 5-7 kg upp och ner.. nu är det på väg ner. hatar att det inte finns någon balans. jag borde ju vara trött tycker jag.. men känner mig mer speedad typ. men har iallafall sovit de 2 senaste nätterna ca 6-7 timmar per natt utan att vakna. alltid nått. Maria, hur har DU det`?? Hur mår du?? KRAM på er alla som kämpar


  • TigerLily

    ja testa, det känns lite bättre iallafall. För då man handlar på nätet så är det inte heller alltid det passar eller är bekvämt eller som man väntat sig. Så känner man sig duktig istället. Ibland har jag shoppat loss i nått köpcentrum.. för jag får ofta nån slags panik då, å jätteångest, både OM jag handlar och om jag INTE handlar nått som jag verkligen fastnar för.. är så rädd att jag ska ångra mig om jag INTE köper det. Sen testar jag allt hemma... går igenom och sorterar på hög, sen räknar jag ihop det jag får tillbaka på en miniräknare.. så känns pengarna dagen efter (eller när man lämnar tillbaka) som en vinst typ! SÅå härlig känsla.


  • TigerLily

    jag blir ionte klok på mitt mående.. det är som i 4 skepnader... zombie... då jag bara e trött även fast jag sover... sen hyper... men utan aptit och känner mig lite tom, splittrad och okoncentrerad,.. sen slår det över i depp .. och sen har jag GULDperioder då alla sinnen lixom förstärks.. man känner livet lixom, allt blir så vackert och underbart och jag är full av glädje och lycka typ och känner mig lixom LUGN men endå speedad fast på ett positivt sett. Å sen pang, drar nån ner rullgardinen och rycker undan mattan, jag kan inte andas, allt känns dött och jag vet inte HUR jag ska orka leva när livet lixom bara rinner ur mig och ersätts med SORG och smärta. Sen samma igen.. och igen. Och jag blir endå lika förvånad, besviken, ledsen varje gång. Tror ju att "äntligen mår jag BRA". Sen vissa perioder har jag ett grymt sug på sötsaker.. dock väldigt sällan.. men då jag äter... så har jag svårt att vara lagom, det GÅR inte. Jag är fan inte lagom i nått egentligen. Som om jag har för mycket i skallen som inte får plats och lixom trängs å rullar fram som i ett hjul. hur är det för er andra?


Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2