• Doldis

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    TigerLily skrev 2010-04-26 05:38:55 följande:
    fler vakna ser jag.. jag har legat sömnlös sen strax efter 3.. även fast jag är trött. Suck. Så jag passade på att blogga lite.. och autade idag att jag går i terapi 2 ggr i veckan. vet inte om det var så smart,,. men vafaan,. det e ju jag endå.. men har inte sagt nått om bipolär rikitgt än, men de som följer bloggen och har en hjärna och är insatta i den sjukdomen har nog läst det mellan raderna för länge sen.
    Läser gärna din blogg! Vad är adressen?
  • Doldis
    susye skrev 2010-04-26 07:33:07 följande:
    min son på 20½ år
    Å nej så fruktansvärt! Kan inte ens sätta mig in i hur smärtsamt det måste vara för dig. Har barn själv och blotta tanken gör mig skräckslagen... Kramar om. Vet inte vad jag ska säga riktigt.
  • Doldis

    Är fortfarande låg idag. Träffade min psykolog i morse och han tyckte jag skulle söka vidare till en fast samtalskontakt - vilket han inte är. Den här psykiatriska enheten har inte sånt som uppdrag. Han är där för att slussa vidare mig till stöd och medicin. Lämnade över mina papper med tidigare händelser i livet, som jag hoppas han läser nu. 

    Nu ska jag föra dagbok över svängningarna. Det här är andra dagen på raken jag känner mig låg och tom. Mina elever fick se på film idag för jag kan inte producera nån undervisning när jag är så här.

    Längtar bara hem till min säng. Fasar för morgondagen, orkar inte just nu.

  • Doldis
    TigerLily skrev 2010-04-26 18:40:30 följande:
    idag var en toppendag...tills vi kom hem.. då brakade helvetet lös.. jag blev så arg och ledsen för att de inte lyssnade, fick panik och ångets så jag tog 5 oscasxand, mpr skit,.. känner mgi värdelös som människa och mamma, orkar bara inte så lönge till.. går in i en väögg... igen.
    Kramar om! Vet hur skit jag mår när sånt händer, jag kan bli en riktig häxa mot mina nära och kära och jag mår piss av det! Det blir bättre snart! Kämpa på!
  • Doldis

    Extremt manisk idag, var på jobbet i tio minuter och sprang runt som en skållad råtta precis hela tiden mellan klassrummen, hade en självgående grupp som gjorde att jag kunde fixa en massa annat samtidigt, min chef kom struttandes efter mig hela tiden och frågade saker och påminde om saker jag hade glömt varpå jag ropar tillbaks "jag har lektion!" och hon svarar "men vad gör du i korridoren då?" och jag är på vippen att svara "för jag är manisk och har ingen ro i kroppen!" men fräser nåt hjärtligt tillbaka och varnar henne för att tjata mer på ett skämtsamt sätt medans min kropp och huvud håller på att sprängas inifrån av all energi och hyper, får en jäkla massa jobb gjort tills jag ramlar ihop framför en enorm pappershög som jag har börjat sortera och inte får ordning på, bryter halvt ihop och ringer min man som talar om för mig att jag ska göra en sak i taget

    - rymmer därifrån hals över huvud med alla högarna osorterade, ner till spanskakursen som tack o lov var sista gången och jättekort idag, blir hämtad av mannen vid centralen, han ringer efter mig för jag har fastnat inne på pocket shop och hittat en bok om bipolär 2 av Ann Heberlein

    - i bilen ger han mig bilnyckeln till Renaulten och säger att jag ska köra hem den från verkstan, jag förklarar att jag är hyper/manisk och att det är ingen bra idé, nähä, då får väl jag gå till verkstan och köra hem den, det är lugnt, men jag får blodad tand och säger klart som fan jag ska köra bil - vilket jag gör och av ett under tar jag mig helskinnad hem och vrålar bakom ratten.

    Sitter nu och försöker varva ner vilket inte är helt lätt, för jag har bokat en vecka hos mina föräldrar i Sthlm också i sommar och försöker att hålla mig från att boka just detta. Tur jag hittade glosförhören iaf som ska vara rättade till i morgon som jag har glömt av när jag var låg lördag em-måndag kväll.

    Nån mer som är som jag här????

  • Doldis
    TigerLily skrev 2010-04-29 08:23:20 följande:
    jag blir ionte klok på mitt mående.. det är som i 4 skepnader... zombie... då jag bara e trött även fast jag sover... sen hyper... men utan aptit och känner mig lite tom, splittrad och okoncentrerad,.. sen slår det över i depp .. och sen har jag GULDperioder då alla sinnen lixom förstärks.. man känner livet lixom, allt blir så vackert och underbart och jag är full av glädje och lycka typ och känner mig lixom LUGN men endå speedad fast på ett positivt sett. Å sen pang, drar nån ner rullgardinen och rycker undan mattan, jag kan inte andas, allt känns dött och jag vet inte HUR jag ska orka leva när livet lixom bara rinner ur mig och ersätts med SORG och smärta. Sen samma igen.. och igen. Och jag blir endå lika förvånad, besviken, ledsen varje gång. Tror ju att "äntligen mår jag BRA". Sen vissa perioder har jag ett grymt sug på sötsaker.. dock väldigt sällan.. men då jag äter... så har jag svårt att vara lagom, det GÅR inte. Jag är fan inte lagom i nått egentligen. Som om jag har för mycket i skallen som inte får plats och lixom trängs å rullar fram som i ett hjul. hur är det för er andra?
    Ungefär precis så! Mina föräldrar sa i mitt studenttal att "trots att vår dotter är språkmänniska kan hon inte stava till ordet "lagom".

    Jag är lite speedad idag. Känns som att det inte kommer att sluta bra. Har varit så stressad och tjatig och otrevlig och speedad i morse att min man säger att jag får inte åka med honom i bilen nåt mer på morgonen. kan inte klandra honom. Men det är jävligt opraktiskt om han menar allvar!
  • Doldis
    Anonym skrev 2010-04-29 20:13:14 följande:
    Är ni andra också sånna att ni hela tiden skäms och tänker på hur andra se rpå er och alltid tror d värsta?
    Ja. Ständigt. Är det nån som är virrig på jobbet har jag hur mycket förståelse som helst och kan skrattat åt det - är det jag är jag fruktansvärt rädd att bli avslöjad, skäms jättemycket och får panik osv. Jag höll på att dö när mina närmsta kollegor och min chef sa att dom tyckte jag var snäll. SNÄLL!! Moi!???!  Fråga min man och barn om det bara säger jag.

    Fast ibland känns det skönt att veta att det inte alltid är så himla hemskt som jag tror att jag har gjort ifrån mig. För jag har verkligen ingen koll mot verkligheten. Inte en chans att jag kan se mig själv utifrån. Positiv eller negativ kritik är alltid en överraskning. Eller nej, förresten. Negativ kritik är aldrig oväntad, jag vet ju att jag är värdelös.
  • Doldis
    Umbrageous skrev 2010-04-29 20:56:53 följande:
    Exakt så som jag har det ...jävla skitkväll. Jävla skitvecka. Nytt jobb har jag, jag borde vara jätteglad för jag kom ifrån ett helt sjukt jobb med en chef som var helt knäpp-.nu är jag bara trött, är trött på nnya jobbet, försöker ändå massor så jag är helt utbränd när jag slutat, nu känne rjag "fan jag kommer ju aldrig bli frisk! vad finns det för mening då, jag blir ju bara sämre för varje år..."vad äter ni för stämningsstabiliserande?
    Jag har ingen diagnos riktigt än, väntar på läkarbesök den 17 maj... Läängtar efter stämningsstbiliserande för jag blir så trött på att ha dessa svängningar...

    Du då? Är du bipolär? Vad har du för medicin?
  • Doldis
    Umbrageous skrev 2010-04-29 21:17:31 följande:
    lamotrigin fick jag hallucinationer av och blev hyper  usch vad jag avskydde den!jag får såna äckliga biverkningar på hermolepsinet så jag blir lite less.... får biverkningar på allt....
    Hmm min psykolog är också ekeptisk mot mediciner för mig för jag blev ännu mer manisk av Efexor som dom testade en gång... får se vart jag hamnar till sist. Men jag ORKAR inte mer. Orkar inte vara hypereffektiv ena dan och som en zombie andra dan, ha aptit så jag slukar allt ena dan sen nästan ingen aptit nästa osv osv ... och så IBS i magen - det räcker fan nu, och en historia av utbrändhet - gå igång i 180 och så ingenting nästa... puh.
  • Doldis
    TigerLily skrev 2010-05-03 18:54:43 följande:
    jag mår apa..helt knäckt.. rasar ihop och gråter... sen går det över.. å så brakar jag ihop och bara gråter igen. känns som jag håller på att gå in i en vägg igen..eller ner för ett stup. får panik.
    Jahapp, precis så känner jag. Har haft en fruktansvärd dag med megaångest, höll tillbaka det en del på jobbet men min man fick köra mig till jobbet i morse annars hade jag inte kommit dit, och han fick hämta mig i stan annars hade jag inte kommit hem. Utbrott åt både höger och vänster och tokstressad inuti. Inte för att jag hade nåt stress utifrån, men var så uppvarvad att det kändes som hjärnan skulle flyga ur huvudet på mig. Ändå låg samtidigt på nåt konstigt sätt. Panik, ångest, försökte fysiskt hålla ihop mig själv för jag trodde jag skulle gå i bitar.
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2