• Maia

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Det är ett modigt steg du har tagit tycker jag. Iom att jag fungerar ok i vardagen nu så vill jag inte ta såna beslut med rädsla att det skulle gå åt fel håll. Förstår att du provar när inget annat fungerar och jag skulle nog göra detsamma om det blir riktig panik igen. En kompis har gått på kbt och hon tyckte det var jätte bra.

  • Maia

    Hej Evi!


    Äter du inga mediciner heller? Jag fick barn 08 och var på en låg dos antidepp. Fast då visste de inte att jag var bipolär mm.
    Roligt att höra att du mår så bra! :)
    Vilken vecka är du i?
  • Maia

    Har varit på väldigt retligt humör några dagar nu. Försöker att inte låta det gå ut över sonen men sambon irriterar mig fruktansvärt mycket nu. Jag blir extremt irriterad bara av att se honom och vill han nån kväll sitta med mig framför tvn så bara kliar det i mig av ilska. Försöker dölja det men lyckas inte så bra så nu går vi runt varandra och håller oss på avstånd. Det är inte alls kul men jag vet inte vad jag ska göra. Hoppas det går över snart. Det känns som att jag skulle hitta ett annat boende och bara få vara ifred.


    Ska till ssk på mottagningen om en timme för att hämta medicinerna. Får prata med henne lite tror jag.
  • Maia
    Evi; Vad spännande!
    Jag är bipolär 2 + Borderline. Skulle gärna ha ett barn till men medicinerna jag står på nu håller mig någorlunda stabil. /stabilare än förra året iaf) Så jag får nog vänta ett tag och sen vet jag inte om jag vill riskera mitt mående som drabbar min familj en gång till.
    Jag mådde inte så bra under graviditeten tyvär. Härligt att höra att ni gör/gjorde det. Alla hormoner i kroppen vid en grav kan nog göra sitt till. :)
  • Maia

    Anonym (E); Hoppas verkligen att det blir bättre. Förstår att du nu när du hittat rätt medicin inte vill hamna i ekorrhjulet igen.


    Håller tummarna för dig.
  • Maia

    Håller på att falla neråt igen. Självskade tankarna har börjat komma tillbaka. Känner mig stressad och pressad av framförallt FK. Vet inte hur jag ska klara detta. Måste förmodligen bryta med sambon också för han har gjort klart för mig att han inte klarar av ett till skov. Jag kan ju inte lova att jag inte blir riktigt dålig igen och då ser jag ingen anledning att fortsätta vara med honom. Det känns som att det bara är en tidsfråga.. Fick en rejäl ångest attack förut pga ett brev från FK och han tyckte jag skulle rycka upp mig och sa att han trodde jag inte skulle bli så här igen. Detta är ju en sjukdom som kan slå till när som helst. Det kan gå år emellan men det också ske nästa vecka, jag kan inte ge några garantier.


    Vet inte vad jag ska göra eller hur eller varför.
  • Maia

    Nej. Jag kommer helt enkelt inte klara detta.

  • Maia

    MariaKsk88; Varma kramar till dig.


    Susye; Jo, jag vet att vi inte är lätta at leva med. Det är det som är grejen, jag förstår sambon till fullo och klandrar honom inte på något vis. Han är en underbar människa, bra pappa till sonen och har alltid varit jättego och kärleksfull mot mig. Jag respekterar honom fullt ut.
    Men jag kan inte riktigt planera framtiden som "vanliga" människor gör. Visst kan jag ha planer och önskningar men vetskapen om att jag ska få ett skov finns alltid där. Får jag ett skov så avslutar han förhållandet vilket gör att jag sätter på mig masken och trippar på tå för jag vill inte att han ska vara orolig. Det känns som att det kanske är lika bra att avsluta nu istället för att leva med den här ovissheten att det ändå kan ske när som helst.
    Jag älskar och respekterar honom och skulle aldrig klandra honom för att han inte orkar.
    Jag ska ta upp detta med min ssk på psyk på måndag och henne är jag alltid ärlig mot så hon har koll på mig.
    Brevet från FK var en så trivial grej; de kallade mig till möte för att lägga upp en handlingsplan ang. arbetsrehab. Dock fick jag panik när jag läste och kände direkt att nu vill de sparka ut mig på arbetsmarknaden direkt och jag klarar inte det.
    Ringde min ssk och hon sa att det skulle jag inte oroa mig för. Jag ska ringa hon jag ska ha möte med och avsäga mig det mötet för vi har redan en handlingsplan ang. att jag ska aktiveras. Har nu även fått ett PO så hon kanske kan hjälpa/stötta mig också.
  • Maia
    Trultan skrev 2010-03-24 19:35:19 följande:
    En liten fråga till er kunniga: Kan diagnosen vändas mot oss i en vårdnadsprocess?? *Orolig*
    Oj, trixig fråga. Det beror nog lite på hur dålig du blir och hur ofta. (kanske, jag vet ingenting om det här) Är din man inte villig att göra det bästa för barnen? Jag vet att om min sambo och jag skiljdes åt så skulle han ju aldrig förneka mig att träffa sonen hur det än skulle bestämmas ang. vårdnad. Även om han fick HELA vårdnaden så skulle jag inte motsätta mig det iom att jag vet att när jag mår bra/ok så skulle jag få träffa sonen när jag vill.
    Barnen ha ju rätt till båda föräldrarna.
  • Maia

    Åh, herregud vilket lyckorus jag är i. Det bubblar över och jag är så lycklig så jag vet inte vart jag ska ta vägen, känns som jag bara vill skrika rakt ut från balkongen!

Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2