Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

vad skönt att det ser ljusare ut!! Jag har råkat på influensan, ligger däckad sen i söndagskväll mer eler mindre, fy så jag hatar att vara sjuk då man e själv med 3 barn, har man ingen ångest innan så får man, fy. ALldeles för mycket i skallen och noll ork, kan bara ligga å titta hur det blir stökigare här typ. Blääääääää! SÅ fort jag tar mig ur soffan så mår jag sämre. Har blivit en riktig soffpotatis. Utan datorn hade jag dött av tristess tror jag. HAr svårt att sova trots att jag e sjuk, pissjobbigt.

 

Oj vad jag gnäller! Blev ego-inlägg. Sorry. Kram på er

Förlåt för jättesent svar!
Var till läkaren igår... Jag har haft en depressiv period, och en endaste gång brast det fullkomligt för mig och jag skar två små sår. Han frågade om mitt självskadebeteende och jag var ärlig om att jag hade skurit mig. Jag tycker att den här gången inte är något att prata om egenligen, för några år sedan skar jag mig flera gånger per dag. Jag menar, jag kommer alltid vara beroende av att skära mig - det är ju mitt sjuka sätt att hantera saker när det rinner över. Jag vet att det är fel, men jag är stolt över att jag de senaste två åren bara har skurit mig tre gånger eller nåt. Men läkaren sa att eftersom jag har skurit mig för två veckor sedan så betyder det att jag har borderline. Inget annat.

Äter Voxra nu, hjälper inte ett skit. Vill byta men läkaren vägrade. Min sambo var med och han förklarade väldigt tydligt att han var säker på att jag är bipolär, han är mer säker än vad jag är. Men inte betydde det nånting...

När jag förklarade att jag verkligen ville bli utredd, att jag vill veta vad som är fel så att man kan få rätt hjälp sa läkaren bara "Hur kan det vara så viktigt att få en diagnos satt"

Hej allihopa!

Har ni alla fått diagnosen bipolär från läkare?, eller hur vet ni? , misstänker att jag har det nämligen

Har mått psykiskt väldigt dåligt under många år redan, men i år har det spårat ur totalt... mår väldigt dåligt, känslorna går UPP o ner, UPP o ner..HELA tiden, kan bli snabbt irriterad, sen sitter jag o gråter nästa timma, korta stunder av glädje.... Har väldigt svårt att koncentrera mig, tex. försöker jag göra ngt viktigt o barnen kommer o frågar något blockerar sig alla tankarna o jag bara står där, känner mig förvirrad ofta, tar GALNA beslut, väldigt drastiska sådana...har börjat shoppa kläder på nätet, kan inte sluta, o har verkligen ingen råd egentligen....har varit sjukskriven sedan mars, äter Fluoxetin Mylan...tycker inte de hjälper särskilt mkt, min läkare tycker inte vi ska byta till annan medicinering  Nu ska jag träffa en psykiatriker för att se vad det kan vara, för det kan inte bara vara en depression...har försökt läsa på om bipolär på nätet, men har inte fått ngn klar bild riktigt.

Behöver verkligen komma i kontakt med andra i liknande situationer...så tacksam för svar...

P

Tack för ditt svar...

Ja, det är FK som tyckte att jag skulle träffa en psykiatriker istället, för att antagligen få en riktig diagnos denna gången, har ju redan varit hemma sedan mars och de vill ha mig ut på arbetsmarknaden så fort som möjligt, men jag mår såpass dåligt så att det är helt otänkbart just nu...kan ju inte ens ta hand om mig själv som läget är nu

Jag ska utredas för adhd hela nästa vecka, men misstänker starkt att jag är bipolär, det gör min psykiatriker med som jag ska träffa i morgon. Bipolär 2.

Utredningspsykologen ska prata med min mamma i TRE timmar. Helt sjukt. Hur ska man orka det? JAG ska vara på utredning tre timmar i stöten fyra dagar på raken. Hur ska JAG orka det? Jag kan ju fan inte ens sitta still i mer än ett par minuter.

Idag är en hyffsat bra dag, fått lite ärenden gjorde, med andra ord..har tagit mig ut från lyan ... WOW..händer inte ofta..så nu börjar ångesten komma smygande, om jag mår ganska bra idag, hur mår jag i morgon????? Vet ju sedan innan att snart kommer en rejäl dipp... down to emotion HELL

Någon som känner igen sig? Må ganska bra, men ångest för man vet att snart kommer en riktig dipp
Så inte ens när man mår ganska bra kan man riktigt vara glad för man kan inte helt vara avslappnad, för man väntar på nästa dipp