Han är här! 3830g och 51cm. Lustigt att pricka in BF! Även fiffigt att det inte blev nåt fika ikväll, så jag slapp missa det hihi!
Jag kommer nog att använda napp ganska snart. Det är ju superbra i pressade lägen...
Nu blire vila! Kram!
Loris och Andrenna, jag önskar er ett stort lycka till! Hoppas ni får träffa era bebisar snart!
Vi fick sova två nätter på BB eftersom han hade blåsljud på hjärtat. De var helt borta dagen därpå så då åkte vi hem. Nu har han fått gulsot så i värsta fall blir vi inskrivna igen...Vi var där idag och tog prover och väntar nu på att de ska ringa om provsvaret. När vi var där funderade jag om någon av er låg på BB. Känns som att vi bara byter av varandra nu i tråden. Härligt!
Pencil: Jag tror att jag sparar lite av min förlossningaberättelse tills vi ses nästa gång. Jag kan iaf säga att det var en riktigt bra förlossning och att den var över på två timmar...
Kram till er alla!
Pencil: Vi har varit på sjukhuset tre dagar i rad nu och tagit prover...suck! Senaste provet idag visar att gulsoten verkar vara på väg bort.
Däremot är mina bröst inte amningsbara för tillfället...Alldeles för mycket SÅR! Så nu pumpar jag för fullt och ger via flaska plus ersättning. Har köpt snäckor idag som ska fixa bort sårskorporna så jag hoppas kunna amma min son igen om ett par dagar. Usch vad jag grät hos barnmorskan igår för att allt var så jobbigt, men nu känns allt mycket bättre. Det kanske var en släng av "babyblues"?
Delta1: Vilken enorm föräldragrupp! Kan ju vara bra att gå och få lite tips. Såg att Pencils grupp var väldigt liten. Lagom är ju bäst!
Andrenna och Loris: Heja på säger jag bara!
Till ALLA: Ni gör det superbra som kämpar på med diverse krämpor och trötthet. Vilken tur att det är värt det! Men som många sagt före mig...det här var sista gången!
Hurra och grattis till Andrenna och LindaMattias! Vad underbart att alla småttingar mår så bra som de gör! Jag håller tummar och tår för att resten av bäbisarna i tråden föds friska och starka!
Min lilla kille vill gärna låtsas att han ligger i magen så jag måste låta honom sova på mig ungefär två timmar varje natt när vi går och lägger oss. Därefter får han mat och DÅ kan han ligga själv resten av natten. Att sitta och sova är inget jag rekommenderar. Det gör ONT i kroppen! Visst var det du Moyo som också fick göra så ett tag? Nu har jag fått låna en bärsele som han har bosatt sig i. Han trivs verkligen i den. Superbra tycker jag för det betyder att jag kan sitta vid datorn med händerna fria! Jag kan dessutom ta hand om min lilla tjej samtidigt som jag bär bebis! Toppen!
I övrigt så kämpar jag vidare med amningen. Har nu börjat delamma på det ena bröstet och det känns jättebra. Det är drygt att sitta fast vid pumpen fyra gånger per dag....ibland fem...Vi får se hur det fortlöper.
Även här är hormonerna i gungning trots att bebis är utanför kroppen. Allt är alltså precis som det ska vara antar jag.
Hade gärna fikat, men det krockar med en dagisutflykt där föräldrarna är inbjudna så jag kan inte komma den här gången.
Ha det bäst alla!
. Annars brukar bebisens behov styra detta på ett fiffigt sätt. Pumpar är ganska dyra, men det finns handpumpar alternativt att du handmjölkar. Det har inte funkat för mig för jag har inte så mycket mjölk.
Skulle vilja skriva ett längre inlägg, men eftersom bebisen sover så måste jag passa på att sova också. Det är lite trist att prioritera sömn eftersom det finns roligare saker att göra, men så är ju livet just nu. Sömn är hårdvaluta!
Kram på er!
Hej alla! Hoppas ni hade en trevlig fikastund idag. Jag var på äventyrslekparken med min dotters dagis och fikade där i solen. Inte så tokigt det heller! Alla stunder ute i frisk luft med solsken är ett stort plus i tillvaron just nu!
Tänkte att jag borde skriva min förlossningsberättelse medans jag fortfarande minns hur det var...
Värkarna började runt 08:30 på torsdagmorgon. Då tänkte jag att det bara var såna där luriga förvärkar. Efter en timma så ringde jag ändå min sambo och sa att det kaaaanske var på g och att jag skulle ringa om han måste komma hem. Tanken var att jag skulle lämna vår dotter på dagis den morgonen, men pga värkarna så ringde jag och sa att hon fick vara hemma...
Efter tre timmar med värkarbete så ringde jag förlossningen och berättade om läget och frågade om de tyckte att jag skulle ringa min sambo...JO, det tyckte hon absolut! Alltså ringde jag. Han undrade om det var bråttom och jag sa att han kunde ta det lugnt...När han kom hem ville jag att han skulle beställa pizza. Han var tveksam eftersom det skulle ta ett tag innan den var klar, men jag ville absolut inte åka upp utan mat i magen. Sagt och gjort. 40 minuter senare mumsade vi på pizza och barnvakten var inringd. Jag hade dock FORTFARANDE tvivel på att det verkligen var dags...
Efter pizzan la jag mig i badkaret för lite värkarbete och syrran satt bredvid och höll mig sällskap. Då var klockan efter 14 och min sambo tyckte att efter nästa värk så måste vi verkligen åka! Ok, ok, tyckte jag. När vi väl satt i bilen satte värkarna igång ordentligt och väl framme visade det sig att jag var öppen 8 centimeter...
Vi fick komma direkt in i förlossningsrummet och barnmorskan sa hurtigt att nu är det minsann dags för barn strax! Vaddå, tyckte jag? Men jag måste ju få epidural! Nej, men lilla vän, det hinner vi inte. Vill du krysta?
Ja. herregud kära vänner. Vilken panik jag fick när jag insåg att jag inte skulle få någon bedövning! Som tur var hanns det med en bäckenbottenbedövning. Vet inte hur den funkade egentligen, men för psyket var det riktigt bra. Då blev jag lite tryggare. Därefter följde en väldigt bra förlossning (fast jag skrek jättemycket att jag höll på att dö och att jag inte skulle klara det) och efter mindre än två timmar så tittade lillen ut! Helt fantastiskt!
Jag var väldigt närvarande hela förlossningen och kände att jag hade viss kontroll på alla skeenden. Tänk att jag hade sinnesnärvaro att TITTA när han kom ut och upp på min mage. Det kändes verkligen som att jag tog emot mitt barn om ni förstår vad jag menar. Förra förlossningen var jag mycket mer trött och orkade inte riktigt vara med på samma sätt.
Det här var nog mitt längsta inlägg hittills, men hur ska man annars kunna berätta? Jag har ändå inte berättat så detaljerat som jag skulle kunna hehe. Lycka till alla ni som har detta att se fram emot! Kraaaam!
Pizzan satt bra, men jag åt lite försent...den satt liksom uppe i halsen under förlossningen. Lite jobbigt!