lysa:
Lillan vägde 71 gram mer än lillebror när hon föddes - och det var 2 veckor och en dag senare. Det hade verkligen blivit en STOR grabb om han legat kvar tiden ut och uppskattningen vi gjorde efter midsommar måste verkligen ha legat i underkant för ett drygt kilos ökning på tre veckor i magen låter mycket. BM som tog emot oss var mycket bestämd med att någon måste ha räknat fel, för inte kunde jag bara vara i v.35+5. Haha!
Li 81:
Grattis till sonen!! Hoppas att du kommer dig på benen snart igen.
Delta 1:
Coolt med fastställt datum för leverans - men trist att ditt ambitiösa arbete inte gav utdelning.
Ett litet tips till er som packar BB-väska. Lägg iordning en hög med "utifallatt"-kläder som någon kan hämta om det skulle bli fler än bara någon dag på sjukhuset. Insåg snabbt att det inte var lätt att guida icke invigda i min garderob! 
Loris:
Vi har fått komma hem på permission, smet hem i måndags och sov första natten hemma. Sedan har vi varit in på kontroll tisdag och torsdag och ska tillbaka på måndag igen. Skönt att de inte bara säger tack och adjö utan fortsätter stötta och hålla koll en lite stund efter hemfärd.
Kämpar med amning, pumpning och flaska för tillfället så dagarna går übersnabbt eftersom varje minut är intecknad. Inväntar fortfarande landning - ser fram emot att hitta någon typ av rutin i Pysens mat och sovschema, just nu är 23.00-03.30 bär-mig-non-stop-tid och det tär lite på orken. Riktigt skönt att vara hemma båda två!
kramissara:
Jättegrattis till ert lilla mirakel!! 
Och Barn4 är ett toppenställe, även om man helst skulle vilja ta sitt lilla pyre och smita hem. 
Pencil:
Angående jobb... När jag väntade Lillan jobbade jag ända fram tills hon föddes, men då hade jag bara jobb på halvtid. För mig är det helt klart bättre att inte gå och drälla hemma så länge som jag mår fysiskt bra eftersom jag helst har något att fördriva tiden med. Den här gången hade jag aldrig pallat att jobba tiden ut på grund av foglossningen, men jag hade ju lyxen att vara föräldraledig hela tiden.
Vi blev utskrivna från Barn4 igår, så nu är Pysen vår!
Idag tog vi tjuren vid hornen och gjorde en trip in till Sandro och fotade för tidningen - skönt att ha det gjort! Resten av veckan ska vi försöka hålla oss hemma och mysa, det har varit en hel del flängande sista tiden, fast imorgon måste jag iväg och kopiera papperen som vi ska skicka in till FK och försäkringsbolaget så man har lite koll på vad man skickat in - men det beror ju på om vi hunnit fylla i dem, det är inte mycket tid över till sådan formalia längre med två små att underhålla!
Knyttet och K:
Lägger en röst FÖR att spendera en slant på yoga! Jag har börjat värdera de flesta gravid/bebisutgifterna i antal barnbidrag - och ett barnbidrag eller två tycker jag allt att mamman ska unna sig!
lysa:
Återkommer om vi hittar ett vinnande koncept - just nu känns idén med täta barn mindre lyckad, trots att vi ännu är två föräldrar hemma. Jag jobbar på att ge storasyster uppdrag som hon klarar av och låta henne gosa snällt med lillebror. Sedan får hon sitta med oss i fåtäljen när han äter så hon inte blir helt undanskuffad.
Det mest negativa är att hon börjar inse att man kan hitta på bus när mamma ammar, för då hinner man mycket bus innan hon hejdar framfarten! Söt, men svår!
lysa:
Maken har föräldraledigt fram till 12 september, sedan börjar han jobba heltid igen. Jag hoppas verkligen att vi landat ordentligt till dess så det funkar här hemma. Storasyster fick ju inte plats på den förskola vi ville ha i höst så hon kommer att vara hemma ett år till om inget händer. Det är tur att det finns en äldre generation som vi kan nöta på om det kniper!
Idag blir det sanningens minut! Pysen ska vägas och jag har helammat den här veckan - hoppas, hoppas, hoppas att han gått upp i vikt som han ska.
Klaveret:
Låter onekligen som om det är något på gång snart!
Skriver inte upp mig på fikalistan - MEN om ett mirakel skulle inträffa och vi är totalsynkade just på onsdagmorgon så kanske vi törs ta en tur...
Övrigt som ska göras och det snarast -
Ta ett snack med grannen som tvärgasar iväg med mullrande motorcykel klockan halv fem på morgonen så båda barnen vaknar störgråtande i panik. Avskyr verkligen att komma med såna meddelanden, men när karln inte inser problemet själv så finns inte mycket till val...
Suck! Ingen vidare viktuppgång. 
Ett steg framåt och två steg bakåt.
LindaMattias:
Tack! Tre snyggingar och en barbamamma...
Angående maten så har Pysen fått ersättning sedan dag 1, det finns liksom ingen tid att vänta in mjölken när pyttisar är krassliga, tyvärr. Att amma med cpap funkade inte alls så första dagarna fick han ersättning och urpumpad mjölk via sond. När han, två veckor gammal, ryckt ut sonden fyra gånger på tre timmar så blev det ersättning/bröstmjölk på flaska i stället, men han är stark och orkar med att både amma och ta flaska så det har funkat bra.
Sedan vi kom hem har vi jobbat på att fasa ut ersättningen, men det verkar just nu som om jag aldrig kommer ifatt med produktionen. Jag ORKAR inte både amma och flaska den här gången! Med dottern delammade jag i 6+ månader, men varje matning tog sån tid då att jag känner att jag inte hinner det nu, med två barn att ta hand om.
Jag måste hela tiden påminna mig om att jag bestämt mig för att kämpa så länge som vi har dubbel bemanning härhemma, för varje dag håller jag på att ge upp just nu. Suck, suck, dubbelsuck...
Jag undviker napp så mycket det bara går och har sovit sittande med Pysen vid bröstet sedan hemkomsten. Enda gången han får napp är i bilen om han blir helt galen, men nu när vi är mest hemma så får han använda mig till 100%. Min rygg gör ont som f-n, men får jag det här att funka så kommer det att vara värt det. Funkar det inte kommer jag nog till slut att inse att jag trots allt gjorde ALLT för att få till det.
Det som inte hinns med nu när vi är hemma är pumpningen eftersom grabben bara sover i famnen, men vad ska jag göra åt det?
Nä, nog klagat för idag (tror jag).
Klaveret:
Max två dygn får man stanna på BB, men går allt som det ska så vill de nog helst att man åker hem direkt från förlossningen. Nästan så att man hoppas på någon enkel liten komplikation säger jag...