Massor av funderingar om ÄD
Hej.
Här kommer ett långt och kanske något förvirrat inlägg med massor av funderingar och frågor rörande ÄD. Skulle någon orka sig på att svara är ingen mer tacksam än jag...
Jag är 33 år och har tillsammans med min fantastiska sambo försökt få barn i ett antal år. Jag har lindring PCO med lite oregelbunden äl, svarat bra på Pergo, dock utan graviditetsresultat (trots ett flertal (6-7 st?) försök. Vi gick vidare till IVF och har nu precis testat minus efter vårat tredje försök, denna gången blev jag också kraftigt överstimulerad.
Vi har fått över medelbra ägg tillbaka alla gången, nu sist 2 st där den ena vara "skrapad" på (AH).
Hittils har vi bara provat privat och har ett landstingsfinansierat försök kvar. Vi har också två (som tydligen klassades som medelbra) tvådagarsodlade embryon i frysen som vi kommer att sätta in).
Men då det känns viktigt för oss att få barn började vår läkare vid senaste besöket tala om ÄD och att det kan fungera "bättre" än om vi fortsätter försöka själva. Vi har resonerat mycket om det, etiska aspekter, hur det kan bli och så vidare.
Så nu snurrar det i mitt huvud, hur fungerar det?
Kan vi använda vårt landstingsfinansierade försök till det (istället för vanlig IVF)? Om inte, vad rekomenderar Ni, utomlands (var i så fall) eller i Sverige? Någon särskilt trygghet på det ena eller andra stället?
Hur fungerar det, får vi "bara" ett ägg eller alla givarens (de befrukade så klart) ägg?
Hur hittar man donator (jag har förstått att väntetiden på ÄD i SVerige är lååång och att den kortas vid egen donator)? Vi har ingen möjlighet att hitta (kors)donator inom vår vänkrets eller familj.
Hoppas Ni orkat läsa igenom (delar...) av mitt långa inlägg.
Jag vill också på förhand tacka för ev. svar.