Heoo: vad tråkigt. Vet vad du går igenom nu, gör det ju själv. Om än jag kommit lite längre i den praktiska processen än du kanske.
Vi ska fö gå i parterapi. Han motvilligt, men följer med. Vi ska se om det ens finns något att rädda. Men skilsmässan och allt kommer gå som vi planerat. Just nu känns det lugnt, det har ju egentligen varit det jag velat hela tiden. Att vi går i parterapi ordentligt vill säga.
V frågar inte så mycket, han berättar mest sina långa historier om allt möjligt, går och sjunger (nationalsången, imse vimse spindel eller någon egen påhittad, helst om älvan Tristan som blir fångad av en hök ).
Därmot har hans storasyster kommit in i en extrem varför-period. Överdriver inte när jag säger att det är varför-fråga om ALLT.
Hade dop i helgen för minste lillebror Er.
mamma-monika.blogspot.com
DP: bebis på g?