Carlanderskatöserna del 19
Då var det snart dags igen då. Om två veckor kör vi igång igen. Vi har nu passerat 4 år av försök och det känns ju lite jobbigt. Men nu SKA vi lyckas, tänker jag!
Jag är bara lite nyfiken på om ni alla är helt säkra hela tiden på om ni gör rätt, om ni verkligen vill detta, om ni verkligen vågar och orkar göra detta? Jag vet ju att jag egentligen vill ha ett barn till hur mycket som helst, men ju närmare nästa IVF vi kommer ju mer osäker blir jag, och tankarna virvlar i huvudet.
Problemet är att jag inte vet om jag är rädd för att misslyckas igen, trött på att ljuga för jobbet och vänner varför vi är borta lite då och då och varför jag inte kan åka med och träna t ex, eller om det har gått så lång tid så att vi börjar känna oss nöjda med ett barn? Jag önskar att jag var stensäker.
Vi funderar förresten på att byta distansläkare, känner mig inte bekväm med den vi har. Är det någon som går hos Urban Claesson i Skövde?
Det känns lite förbjudet att erkänna det, men så är det för mig iallafall.