Inlägg från: Mrs S E |Visa alla inlägg
  • Mrs S E

    Kristen och ofrivilligt barnlös, stöd- och förbönstråd nr 16

    Hej alla. Kul med ny tråd.
    Jag har läst det ni har skrivit men har haft så fullt upp med praktik, plugg och vara med Levi att FL har fått stå åt sidan

    Nu har vi varit nerer i Uppsala för ett syskonförsök. Vi hade ju 8 ägg i frysen. Vi ville göra redan i november men då fick jag stegring på torsdagen och det är den enda dag det inte fick bli för mig eftersom man ska återinföra 3 dagar senare, vilket då blir söndag = stängt!
    Sen har det verit jul och helgstängt och nu var det alltså dags. Vi åkte ner i onsdags.
    Bäl där fick vi reda på att hela skörden har gått åt:( De hade 2 2-celliga ägg som de återinförde, men alltså inget "guldägg". Nåja, allt man bejöver är ju ett, men det känns jätte trist att alla 8 fick tinas upp. Det är tydligen ovanligt att det går åt så mycket. Tar det sig inte nu blir det en ny behandlig isåfall. Vi har ju begränsat med spermier eftersom min man lämnade dom för typ 10 år sen och lämnade då "endast" 1 sats istället för 2. Så vi ber till Gud att dessa ägg ska utvecklas och bli till barn. För Gud spelar det ju ingen roll hur "kvaliten" är, det är ju ändå han som ger liv.
    Men jag vlev lite nedslagen av att höra att alla våra fina och bra ägg var borta.
    Vi ska testa om 2 veckor.
    Nu tänker jag inte lika mycket på att jag har nåt i magen som förra gången. Man har för fullt upp med annat för att oroa sig på samma sätt, vilket är skönt.
    Ni finns i mona bönder och jag tackar verkligen nästan varje dag för att han har gett oss Levi. Det är verkligen ett sånt stort bönesvar. Han är vår stora lycka i livet och jag önskar och ber att ni alla här får uppleva samma kärlek och glädje som vi har får.

  • Mrs S E

    Hej. Vi hade testdag idag och jag har haft mensvärk till och från i några dagar så vi var inte hoppfulla... MEN det blev ett PLUS! Vi är SÅÅÅÅ glada och tacksamma till Gud. (Ingen vet något än så skriv inget i min gästbok eller så är ni snälla)
    Nu ber vi att det ska få stanna kver och växa till sig som det ska. Och så får vi väl se om det blir 2 eller en bebis sen
    Åh jag känner ännu mer med er som ännu inte har lyckats än, nu när man själv gick igenom detta en gång till. Väntan på test och allt. Nu kom ju aldrig min mens, men kan verkligen känna besvikelsen för er som mensen har kommit för!
    Håll ut. Gud är god och vill ert bästa!

  • Mrs S E

    Lilloppan: Vad härligt. Vilket mirakel att cellen överlevde! I Jesu namn ska den fästa och växa nu oxå.

    Gose: Vi är lite spända. Det spelar ingen roll vad det blir. Jag kan säga att jag hade lite mer "drömmar" om det innan vi fått Levi   Men visst lockas man av ev. utmaning som det skulle vara att få 2.
    Får vi två så kan man ju känna sig mer "färdig" med barn kanske och inte behöva gå igenom allt igen... men vem vet?!

    Vi får veta om 3 veckor!

  • Mrs S E

    Lilloppan: Åh vad spännande. Vi ska be att allt går hela vägen! Så roligt. Då är vi i samma sitts nu då!

  • Mrs S E

    Min o din: Oj vad fort tiden går... det är en härlig ålder. Levi är ju dryga 13 månader och hur cool som helst. Han lär sig så mycket nu, fast man inte ens försöker lära honom! Ikväll somver han hos mormor o morfar. Vi ska fixa lite med huset ikväll har vi tänkt.

  • Mrs S E

    Min o din och lilloppan: Jag mår faktiskt väldigt bra. Lite illamående, men har inte kräkts nåt. Har lite mindre aptit på förmiddagarne men dessto mer på eftermiddagarna. Annars är jag väldigt trött nu.
    Vi ska åka och göra ett vul nu på tis så då får vi ser hur det ser ut!
    Jag har varit och träffat BM för lite hälso samtal om att inte röka och dricka och sånt
    Min o din: Kommer du ihåg vad det är för värktabletter man inte får ta när man är gravid? Ipren vet jag att man inte ska äta. Jag har blivit riktigt förklyd nu och har huvudvärk. Alvedon hjälper inte tycker jag! Vad kan jag ta istället?

  • Mrs S E

    Hej blåklocka!

    Nu har vi gjort vul och allt såg bra  ut! Det är en bebis där inne, så inga tvillingar! magen börjar bli svår att dölja nu. Det var lika förra gången. Nu har jag ju iforsig mage kvar sen sist så folk kan ju tro att det är bara den.

    Hur går det för er andra?

  • Mrs S E

    Oj.. här inne är det dött...
    Hoppas ni alla har en skön sommar. Själv jobbar jag till slutet på aug, då jag får gå hemma med havandeskapspeng. Det ska bli skönt. Det har varit så mycket nu att jag nästan glömmer bort att vi ska ha en till bebis. Vi håller på att renovera så mycket nu, plus att man jobbar och har Levi.
    Men det blir nog bättre efter jag har jobbat klart.

    Hur går det för er alla?

  • Mrs S E

    Ja tänk vad härligt att alla har fått sina bönesvar! Vilket tacksägelseämne!

  • Mrs S E

    Hej.
    Skrippo: Åh vilken sorg! Känner så med er.

    Gosevännen: Oj vad jobbigt. Måste du hålla dig i sängen nu då?? Ska be att bebben får vara kvar så länge detg behövs.

    Måndagen Den 25e oktober så kom vår lilla Joni till oss :) Förlossningen tog 7 timmar från första känning och allt gick super bra. Hon är så söt med massa mörkt hår. Levi är båda nyfiken och avundsjuk. Han har fått svårare att somna själv nu och har blivit mammig, men det är väl sånt som hör till antar jag.
    Väldogt mysigt att ha en liten bebbe hemma igen. :)
    Nu är man lite inställd på att det är sista barnet, eftersom alla ägg gick åt så vi har inga kvar i frysen. Och vi funderar lite på om vi verkligen vill gå igenom en till IVF. I sånt fall vill vi nog "bara" befrukta ett eller två ägg, om man får göra så, så att det inte blir nå "spill" i onödan. Vi vill nog inte få 8 befruktade ägg igen och en lyckad grav. Vad ska man göra med 8 ägg till sen? Ja, det är inget vi behöver bestämma oss för nu. Hoppet om att Gud kan göra ett mirakel finns ju kvar!

  • Mrs S E

    Gosevännen: En kompis till mig skrev, när vi berättat va hon skulle heta, att det fanns fler killar i Sverige som heter Joni än tjejer. Jag blev jätte förvånad för jag visste inte att det var ett killnamn ocå. Sen kom jag på att det borde vara ett finsk namn i såfall. (vilket det visade sig vara) :) 'Vi utalar det som det stavas, joni, långt o.
    Vi hade en bekant till oss, jag och min man alltså, som heter Joni och sen vet jag om sångerskan Joni Mitchell.

    Segt att bara ligga i sängen. Skönt att det inte är så länge kvar nu.

  • Mrs S E

    Hej.
    Tittar in och önkar ett gott och välsignat 2011.

    Gosevännen: Hur går det? Har det blivit någon bebbe?

  • Mrs S E

    Skrippo: Stort grattis till graviditeten. hur mår du?

    Längtanväntan: Grattis till syskon. Åh så spännande för er. Ni är ju lixom oxå gravida nu då i ca 6 mån. :)

    Här hemma rullar allt på. Levi fyllde 2 å r i januari. Och lilla Joni har hunnit blivit drygt 3 månader nu. Hon vill INTE ligga ner, stå eller sitta ska hon göra. Och hon skrattar så fort hon hör eller ser Levi, fast han inte alltid är snäll på henne :) Det är så härligt och det går inte en dadg utan att jag översköljs av en sådan tacksamhet till Gud för att han har välsignat oss med dessa underbara barn. Och jag är så tacksam till sjukvården i Sverige som möjliggjorde detta för oss. Utan som inga barn.
    Något som jag har tänkt mycket på den senaste tiden är Tacksamhet. Det är botet mot både egoism och bitterhet. Tacksamhet föder glädje som föder mer tacksamhet. Och vi har verkligen mycket att vara tacksamma för.

    Min tacksamhet är givietvis större nu än innan jag hade barn, men även om man inte har barn så finns det så mycket som vi kan tacka gud för. Att vi har den familj vi har, att vi får vara kristna, att vi Är kristna, att vi får tro på Jesus utan att förföljas, att vi har mat för dagen, jobb, boende m.m.

    Börjar man bara tacka så kommer man på hur mycket som helst och vår tacksamhet kommer att stiga upp som välbehaglig tillbedjan inför Gud tror jag.

    Oj, det blev visst en predikan. :)

    Nåja, önskar er alla en skön vecka. Och jag tänker på er som fortfarande inte har fått sina böner om barn besvarade... än.

  • Mrs S E

    Hej Alla. Hoppas ni har haft en bra sommar!
    Jag skulle vilja att ni hjälpte mig att be. Det gäller min syster som är gravid för tredje gången. Sist fick hon missfall.
    Vid rutin UL för en vecka sedan upptäckte man att bebisen har en MASSA fel. Ett kromosonfel som är jättealvarligt Tarmarna utanför, vattenskalle, felvända fötter m.m. m.m.
    De flesta ida som får veta nåt sånt väljer att ta bort barnet, men det vill inte min syster göra. Hon tycker att livet är upp till Gud att bestämma över.
    Nu vill vi, såklart, ha ett MIRAKEL. Men skulle det inte ske så ber vi att Herren ska ta hem bebisen så snart som möjligt. För om den föds fram och överlever så blir det MÅNGA op och mycket vård. Och den lär bara leva någon mån - max. Väldigt sorligt just nu såklart. Men vi  har ju en Gud som hör bön.

    (Om någon skulle veta vem hon är så litar jag på att ni inte sprider detta)

    Hur går det för er andra?

  • Mrs S E

    Skrippo: Stort grattis!! :)
    Blåklocka: Vad roligt med ett plus! :)

    Min systers bebis har dött i magen. Hon födde fram en liten flicka i onsdags. I vecka 25-26 (svårt att veta när hon är vanskapt). Förlossningen gick över förväntan bra och hon mår fysiskt väldigt bra. Så Gud har verkligen varit med i allt detta jobbiga. Nu återstår det en del praktiskt, som kremering eller vad det nu blir. Det har varti tufft - självklart, och hen hel del tårar, men Gud har varit med och lyft.

    Samma dag som vi fick veta att flickan hade dött (genom ul) så hade jag haft en dröm om henne. Jag minns inte mycket från drömmen (vilket jag annars brukar göra). Men jag minns känslan av den. Jag visste att det var flickan som jag träffade och det var typ i himlen eller nått härligt ställe. Allt var ljst, och fyllt av glädje och frid men samtidigt så fanns det en påtaglig sorg när jag träffade henne. Som om nått tråkigt hade hänt.

    Senare fick vi veta att hon inte längre var i livet.

  • Mrs S E

    Hej alla...
    Jag är inte inne här nu för tiden.
    Men min syster och familj mår bra. De har tagit det hela väldigt bra. Min syster har nog svårast med Gud... alltså hon känner sig lite "sviken" i sin tro, eller hur man nu ska säga. Men inte så att hon inte längra tror eller så, men för henne var det nog det som var jobbigast, att inte få svar på sina böner.

    Jag har fått nytt jobb och ska börja den 1 mars, och det känns jättekul. Ska får jobba med det jag har utbildat mig till. Våra barn är nu 3 år och snart 1½.

    Tänkt vad många mirakel och bönesvar vi sitter på i denna tråd (väldigt medveten om ni som inte har fått era ...än...). :)

Svar på tråden Kristen och ofrivilligt barnlös, stöd- och förbönstråd nr 16