• A r a s

    Hjälp mig att våga igen!

    Jag hakar på tråden och puffar.

    Håller med om inga "bla bla, kvinnor har fött barn i alla tider, och det GÖR ont......" hade också en skräckupplevelse första gången och nu gravid igen.

    Sitter man med en hemsk upplevelse bakom är det (iaf för mig) extremt tråkigt (ledsamt) att höra andra kvinnor bara säga: "jag var livrädd innan, men när jag var där brydde jag mig inte". Eftersom jag upplevt min skräckupplevelse vet jag hur det kan gå. Nu vill jag veta hur man gör för att jag också ska få känna glädje när barnet föds....

  • A r a s
    bushbaby skrev 2010-02-03 18:57:35 följande:
    Åh, då finns det hopp ändå. Jag vill bara vara sådär modig och fokuserad när det väl är dags, men än så länge känner jag mig inte alls redo... Men det är tungt i kroppen och man får inte sova knappt. Men jag kan hellre ha det så resten av mitt liv än att uppleva samma igen..Fler?
    Jag vet vilken känsla det är du beskriver...... tyvärr..... Jag längtar till jag blir kallad på samtal - hoppas att det blir snart, så de hjälper mig att lugna ner mig.
  • A r a s
    bushbaby skrev 2010-02-04 08:59:55 följande:
    Samma här. Jag har kämpat och bråkat och gråtit hela graviditeten. Trodde att jag var mest rädd för att föda igen, men ju mer jag tänkte på det insåg jag att det var läkarna som skrämde mig. De lysnade inte på,mig när jag sa att jag inte var ordentligt bedövad, och utan bedövning födde jag en kille på fyra kilo och fick en sfinkterruptur.. I början var jag såå nära en abort även om barnet var planerat och önskat, bara på grund av min rädsla. Det är hemskt att erkänna det, men så var det. Nu finns det iallafall ingen återvändo... 
    Jag lider med dig, har en liknande historia själv. Min misstro till vården är nu 99%.... själva fl är inte vad som skrämmer mig mest, eller smärtan. Utan att bli behandlad likadant av personalen igen.
Svar på tråden Hjälp mig att våga igen!