Hjälp mig att våga igen!

Tack för ditt svar. Ingen mer som har några bra ideer? Som det är nu vill jag verkligen inte att det ska sätta igång. Barnet får gärna stanna där inne för gott känner jag. Det måste finnas fler som närmar sig en förlossning och inte känner sig redo. Hur gör ni för att tänka positivt och förbereda er?

Åh, då finns det hopp ändå. Jag vill bara vara sådär modig och fokuserad när det väl är dags, men än så länge känner jag mig inte alls redo... Men det är tungt i kroppen och man får inte sova knappt. Men jag kan hellre ha det så resten av mitt liv än att uppleva samma igen..
Fler?

Samma här. Jag har kämpat och bråkat och gråtit hela graviditeten. Trodde att jag var mest rädd för att föda igen, men ju mer jag tänkte på det insåg jag att det var läkarna som skrämde mig. De lysnade inte på,mig när jag sa att jag inte var ordentligt bedövad, och utan bedövning födde jag en kille på fyra kilo och fick en sfinkterruptur..
I början var jag såå nära en abort även om barnet var planerat och önskat, bara på grund av min rädsla. Det är hemskt att erkänna det, men så var det. Nu finns det iallafall ingen återvändo... 

Jag känner igen det du beskriver så väl. Jag har väldigt svårt att tänka på allt som rör förlossning, och det är svårt  att läsa på när man inte klarar av bilderna...

Klart man är rädd för smärtan om man fått en total sfinkter-ruptur utan bedövning.. Jag var aldrig rädd innan, hade bra avslappningsteknik och så. Men jag ska kolla dyktekniken, alltid bra med nya sätt.