Hello!
Nu blir det en uppdatering från mig! = bara egosnack
Strax efter jag gått o lagt mig på onsdagkvällen kände jag att det var något som hände, gick på toa och hoppades på att det var vattnet som gick. Men, det var bara en massa blod istället. Blev helt skakig, väckte maken och ringde förlossingen som ville att vi skulle komma in. Då var kl. 00.45. Rafsade ihop något att ha på mig (hittade typ en sommarklänning och ett par tights
01.00 var vi inne på förlossningen (tur att det är motorväg och att det var +8 grader för det gick undan).
Inne på förlossningen möttes vi av den gamla rutinerade bm som gjorde vårt RUL, hon var helt fantastisk och var hur gullig som helst. Hon satte ett CTG och allt såg bra ut, såg ut som att jag hade värkar med 1-2 minuters mellanrum, men det var bara förvärkar som jag ju vant mig vid under de senaste veckorna.
Kommer ni ihåg att jag berättade om att det var lite otrevlig stämning mellan de två läkarna när vi gjorde viktskattningen? Så klart att det var den otrevliga av dem som skulle kolla mig... Insåg att hennes otrevlighet berodde på att hon var osäker och ganska ny AT-läkare. Hon snäste av våran bm som erbjöd sig att hjälpa till vid ultraljudet (hon är lite av ett UL-proffs) och jag tyckte så synd om henne då... AT:n verkade inte ha riktigt koll på läget när hon skulle kolla efter hur moderkakan låg (hon försökte från olika vinklar ett bra tag) och ringde till slut efter den ordinarie läkaren för att få hennes uppfattning. När hon smet ut för att leta efter läkaren passade vår bm på att titta in till oss (misstänker att hon hade stått och lurpassat utanför) och snabbt som tusan kollade hon UL och sa direkt att det såg bra ut och att vi inte behövde oroa oss... Sen smet hon ut strax före AT:n kom tillbaka med ordinarie läkaren som konstaterade samma sak som vår bm... Vår bm "råkade" komma förbi oss igen, och AT:n bad då henne komma in och visade bm hur UL såg ut. Bm såg direkt att AT:n inte hade så bra teknik och gav en liten kurs (som AT:n faktiskt accepterade).
Efter UL kunde bm kontrollera om jag öppnat mig något, det hade inte hänt så mycket mer än att livmoderhalsen hade blivit kortare. Nu var klockan typ 03.00 och jag skrevs in och vi fick ett dubbelrum på förlossningen. Jag fick några värktabletter och kunde väl sova någon timma den natten. Det sista vår snälla bm sa var att hon skulle se till att vi fick stanna och att jag skulle få sättas igång dagen efter.
På morgonen åt jag frukost och så gjordes ett nytt CTG, bebben mådde bra men värkarna verkade inte alls vara täta, eller ens regelbundna. Fick besked om att vi skulle få stanna kvar, vilket kändes jättebra. För att skjutsa igång värkarna tyckte bm att jag skulle testa ett lavemang. Gav inget resultat alls. Åt lite lunch vid 12.30 och en timma senare skulle vi flytta till en förlossningssal. Vid 13.45 var jag öppen 2 cm och bm tog hinnorna, fostervattnet var lite grönt så då satte hon en skalpelektrod på bebben som komplement till CTG:n. Nu hände det grejer tyckte jag och började använda lustgasen. Ny bm kom (supergullig bm-student) som tyckte att det inte gick tillräckligt fort utan ville ge mig värkstimulerande dropp. Men jag har ju jätteont tyckte jag, nej det har du inte tyckte hon. Så klart hon hade rätt, fy fanken vilken skillnad det blev. Narkosläkaren kom och satte EDA, men det märkte jag knappt inte (förrän 30 min senare när det gjorde lite mindre ont). Då kan klockan ha varit runt 16. Vid 18.30 sa studenten att jag var helt öppen och att det bara var mitt jobb kvar. Jahapp tänkte jag och försökte förbereda mig mentalt, gick ju sådär. Satt på en boll en stund under tiden som studenten och maken chitchattade om diverse. (Studenten var inne hos oss nästan hela tiden, det var bara en till förlossning samtidigt. Dagen efter var det 8 st samtidigt och bara stress, så vi hade riktig tur.)
Well, vid 19.15, typ, tyckte jag att nu är det nog dags för knodden att komma ut, så då lade jag mig i sängen igen. Krystvärkarna kom med besked och det tog ca en timma innan hon tittade ut. Minns vid något tillfälle att studenten sa: nu ser man en svart kalufs! varpå jag hann tänka att det kan väl inte stämma? I slutet minns jag även att jag skrek "nu dööör jag!". Nej det gör du inte alls sa alla iblandade. "Joo, nuuu dör jag" var mitt svar på det. Till slut kom huvudet ut och sen lirkade de ut kroppen på nästa värk. Jag såg bara att bebisen var gråblå och bara hängde, studenten och ord. bm fick frottera en bra stund (kändes som en evighet) men till slut hördes det några gnyende ljud och pappa fick klippa navelsträngen och bebisen fick komma upp till mig. Det blev ju en tjej utbrast vi och blev jätteglada 
Sen kom moderkakan och sen blev det ihoptråckling.
Vid 23 kom grattisbrickan in, och harrejäsiken vad jag åt och drack, jag tog hela brickan själv 2 glas juice och 3 muggar varm oboy och alla mackor. Maken hade faktiskt kvar en köttbullemacka från innan så han gick inte lottlös. Men jag hade ju inte fått i mig nåt på nästan 12 timmar så det var kanske inte så konstigt... Bm som kom in med brickan var vår första bm (hon som tog emot oss och gjorde UL), hon hade luskat reda på var vi var och ville så gärna komma och säga hej
Sen fick vi åka till nya BB och var kvar där till söndag kväll. Lilltjejen var väldigt trött under hela BB-vistelsen och hade svårt att få i sig något, fick pumpa och ge henne med spruta, snipa eller tesked. Med en gång vi kom hem blev hon mycket piggare faktiskt, och det där med att äta har hon inga problem med nu... Hon hade en liten släng gulsot, men det försvann när vi kom hem. Hon blev extrakollad i och med att hon var så trött och sen var det en sköterska som tyckte att syreupptagningsförmågan var lite låg. Så allt som allt var det 3 barnläkare och en överläkare på neo som har kollat och godkänt henne under BB-vistelsen.
Har haft ett hembesök av BVC och så var jag där igår. I torsdags hade hon 100 gram kvar till födelsevikten, men igår hade hon passerat med 60 gram, känns skönt.
Nattsömnen har hon på dagen än så länge, nätterna är mest oroliga och gnälliga. Kvällstid vill hon äta väldigt ofta och jag börjar känna mig som en blandning mellan napp och mjölkmaskin...
Nu har maken dessutom varit lite krasslig så han har fått sova i gästrummet tre nätter, och jag sover väl inte så mycket alls på nätterna, men hyfsat på morgonen iaf. Man får vara glad för det lilla...
På besöksfronten har vi bara haft släkt på besök, men hade första kompisen på besök idag faktiskt.
Ska uppdatera andra tråden sen blir det amning...igen...
Som sagt, nu blev det bara ego, hoppas att ni har det bra och att du mår bättre Liffan!
Kram på er!
Kommer gärna på lunch! (om alla är friska )
Lunch hos Miss Star:
Måndag 21/11:
Miss Star
Tisdag 22/11:
Miss Star
Juristen
