Det där beteendet kan tyvärr sitta i hela livet om ingen påpekar det.
Så det är frågan om du törs vara den som säger ifrån 
Jag har både en arbetskamrat och en kusin som är likadana.
Jag har inte vågat säga ifrån annat än att jag själv avbrutit dem,och gjort samma sak mot dem.
Men poängen har inte sjunkit in iaf
Arbetskamraten har jag gett vinkar till gång på gång.Chefens son.
Lite svagt av ig.Men det är inte så himla lätt.
Jag har iaf berättat för min bonus (12 år) hur man pratar med folk.
Hon håller på att bli likadan.Men det tillhör väl åldern också.
Det är ju lite av en mognadssak.
Men hellre säga det nu,än att inte våga säga det sen tänkte jag 
Jag sa att man får tänka efter om man sitter i ett sällskap VAD man ska prata om.
Ifall det är intressant för andra människor,eller ifall det bara handlar om en själv hela tiden.
Eller att man kanske inte ska prata så mycket om saker som hänt INNAN,om inte alla i sällskapet varit med sedan innan.
Eller avbryta folk när de pratar.
Lite sånt.