EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

Pelle*3: Håller tummarna att ni får flytta och det snart!!!!!

Hänger inte heller med...är ni hemma med pojkarna alltså??

Här är en till som läste men som inte kommenterade!! Tyckte det var toppen att misstaget inte kunde hända igen och var glad för er skull! Dock skrev jag inget!

Hej alla!

Har inte varit så aktiv här inne, har haft fullt upp med mina pojkar födda i vecka 28. De kom i början på 2009 och vi låg 2½ månad på  neo. Ena pojken har fått en cp-skada och det är mycket kring det men det funkar och jag har världens finaste pojkar.

Rätt snart började jag längta efter syskon, att få uppleva en vanlig graviditet och förlossning. Jag vet, man har inga garantier men jag ville iaf försöka.

Nu är jag gravid i vecka 6 och jag ska på inskrivning hos BM nästa vecka men jag har redan bokat in tid på SMVC för UL. Är lite orolig att det ska bli två igen = risk för tidig förlossning igen. Men allt tyder på att det bara är en, mår så himla mycket bättre nu.

Min BM sa att jag ska gå både på MVC och SMVC men jag ska försöka få till att jag slipper MVC. Har så mycket sjukvårdsbesök iaf att det vore toppen om man kunde ta allt på samma plats. Men vi får se vad hon säger på inskrivningen nästa vecka.

Känner mig såklart orolig att jag ska föda för tidigt men har gett mig fan på att klara mig till v 34 iaf. ÄR det bara en blir det nog inga problem.

Det verkar vara flera i tråden som är gravida igen?! Stort lycka till till er alla!

Angående magar så har vi oxå stora problem med det. Min ena pojke född i vecka 28 har en cp skada och honom hjälper vi nästan varje dag med Resulax. Vet inte om det har att göra med att han befinner sig i vågrät position mesta tiden, han ålar på golvet och det gör nog att tarmarna har svårt att jobba.

Angående prat så har mina pojkar på snart två år (minus 3 mån) sagt mamma och pappa i ett par månader. Men det går segt med talet.  Jättesegt.

En fråga till er som är gravid igen efter att fött prematurt, har någon av er fått erbjudande om att ta progesteronsprutor för att minska risken för att samma sak  händer igen??

Livsglädjen, tack för ditt svar!

Som jag förstår kan progesteron vara aktuellt när man har svag livmodertapp och jag vet inte om jag har det. Läkarna gissade att det var en kombination av att jag läckte fostervatten och att det var tvillingar i magen som gjorde att de kom för tidigt. Inte svag livmodertapp även om den var jättekort (2.5 cm som längst).

Jag är gravid i sjunde veckan och nästa vecka ska jag till spec-mvc och göra UL för att försäkra mig om att det inte är två igen. Lite nervöst...

Har läst lite på amerikanska sidor och det är en hel del som fått progesteronsprutor (P17) där. Men det verkar inte vara så långt framskridet här i Sverige?! Har någon av er andra hört talas om detta?

Vill vara väl förberedd...därför jag frågar.

Coche, bra tips! Ska prova det på nästa bebis om det blir akutellt.

Tack för era svar. Som jag förstår är P17 sprutor bra när man har som jag hade en väldigt retlig livmoder...bara jag petade på den så kunde jag få sammandragningar! Det och vid kort livmodertapp används det framförallt.

Kan vara bra för er andra att veta oxå!

Googlar man på P17 och PROM får man upp mycket intressant!!

Kikar in och talar om att jag var till spec mvc och gjorde UL, det var INTE tvillingar den här gången och jag är så förbaskat lättad över det.

Men jag frågade honom om progesteronsprutor, jag har nämligen läst på amerikanska och engelska forum att kvinnor får en progesteronspruta i veckan för att förhindra för tidig födsel. Mellan vecka 16 och 36 tar de sputorna och många vittnar om att det faktiskt har fungerat.

Sök på P17 på t.ex. Fertilityfriend så ska ni se!!

Men min läkare hade aldrig hört talas om nåt liknande och blev förvånad över att de tillämpade detta i England. Nu hör till saken att han ska gå i pension och jag tror inte han hänger med i allt nytt som händer om jag ska vara ärlig.

Kvinnor med kort cervix och de med irritabel livmoder är de som får sprutorna.

Ibland blir jag så trött på att veta mer än läkarna, inte första gången och det är väl inte så konstigt heller de är ju oxå människor, men jag vill ju ha svar på mina frågor inte vara den som svarar på frågorna...

Tack Trolltoka!! Min livmodertapp var dessutom smått otroliga 5 cm!! Känns som en stor lättnad.

Ja...jämför man med de yttepytte 1.5 cm som det var i vecka 27 innan pojkarna kom så är 5 cm massor!! Och då var det ändå en uppskattning eftersom läkaren inte fick med slutet riktigt.

Livsglädjen, ja jag har funderat på det jag med!! Känner att jag måste vara lite bråkig den här gången för att göra allt jag kan för bebisen. Jag blev erbjuden fostervattenprov och överväger att göra det den här gången. Men då måste det vara en kompentent läkare. Känner inte riktigt förtroende för den här jag var hos idag.

Kan man fråga hur många FVP en läkare har gjort tro?? För att få veta att det är en erfaren person.

Härligt med torra barn!! Mina är snart två år och att börja potträna känns avlägset ännu.

Trolltoka, du har så rätt!! Var sak har sin tid.

Känner igen det där med paniken...nu när mina pojkar är två år så börjar jag känna mig redo för dagis, det har varit en process och det tog lång tid innan jag verkligen knöt an till mina barn och jag ville inte lämna bort dem när jag nyss funnit dem sas. Allt var kaos i början och ena pojken har dessutom en cpskada. Så min förhoppning med den nya bebisen är att få knyta an direkt och vara mamma på en gång!!

Jag älskar att vara mamma och ser det som en ynnest att få vara hemma ett tag, åren går trots allt hiskeligt fort och när jag ser kort på mina barn från när de var små så kan jag inte komma ihåg alls hur det var!! Det var så intensivt så man gick på autopilot.

Den här gången vill jag vara mer "med" om du förstår...

Men den här gången ska jag sätta gubben på att vara pappeledig, nu kommer han inte undan.

Jag tror det är jätteviktigt att se att det inte finns en skala på känslor, alla har ju sina referensvärden så att säga. En vecka på neo för en person kanske blir en mycket större sak än för en annan person som ligger en månad på neo. Det beror ju på vilka erfarenheter man har sedan tidigare, hur man är som person osv.

Det är  nog bland det största man kan göra här i livet tycker jag att verkligen acceptera andra människors upplevelser och just inte "bräcka dem". För det enda som händer är ju att den personen förmodligen känner skam över sina egna upplevelser. Det är ju inte meningen.

Vi är alla olika och en förkylning för någon kan säkerligen vara lika eländigt som cancer för någon annan. Det beror helt och hållet på omständigheterna.

Tycker inte man kan hålla på och jämföra upplevelser på det viset!!

Hej alla!

Här dyker jag upp som gubben i lådan igen...

Vet inte om ni minns men jag är gravid med tredje barnet, fick tvillingar i vecka 27´+6 förra gången pga kort livmodertapp och/eller tvillingbörd. Man vet inte riktigt...jag läckte fostervatten också utan att veta om det.

Nu är jag i vecka 16, går in i vecka 17 imorgon. Är sjukskriven pga illamående till 50% sen en vecka tillbaka men min karl har så stressigt på jobbet att han inte kan vara hemma riktigt så mycket. Är hemma med tvillingarna varav den ena har en cpskada.

Nu börjar tankarna komma, ska det bli en prematur igen? Min mage började krångla tidigt med tvillingarna, fick lätt sammandragningar och kände ett tryck nedåt redan i vecka 17. Nu har jag börjat få ont i magen när jag lyfter mina broilerbebisar som väger 19 kg. (Det kan man inte tro, de vägde 1 kg när de kom ut)

börjar ´känna mig lite stressad och orolig att magen redan gör sig tillkänna. Vill verkligen lyssna till kroppen den här gången. Men samtidigt känns det lite tidigt at tbli helt sjukskriven. Eller vad tycker ni? Det är ju bara 10 v kvar tills pojkarna kom...

Ville bara skriva av mig lite...

Kram på er.