otålig skrev 2013-08-12 19:59:29 följande:
Då kan jag ju hoppa in och berätta att jag är ännu lite längre på vår neo-resa men fortfarande mitt upp i den. Fick våra tvillingpojkar den 29 maj i v.23+2. De är nu 34+0. Båda har opererat ductus och kommer troligen bli aktuella för ögonlaser-operation. Vi har försökt komma ifrån ibland (blir svårare ju mer tiden går och de behöver en mer och mer). Åkt hem någon helg.. För att orka måste man pausa. Ibland räcker det med mikropauser för att få lite ny energi. Och känn inget dåligt samvete över det! En av läkarna sa till oss att passa på att vila och samla kraft i början för sen när de behöver oss mer än sjukvården behöver vi all styrka vi kan uppbåda.. Våra hade respirator i flera omgångar. Nu har ena cpap och den andra fuktgrimma.
Jag försökte (och försöker) tänka på det faktum att det är en berg och dalbana. Att alla vet det och att det går upp och ner med dessa småbarn länge. Det gör det på nåt sätt lite lättare att hantera. Att veta att det är normalt. Alla känslorna. Glädjen, skratten, gråten, oron, ilskan osv.. Fråga gärna om det är nåt.. Det är fortfarande en bergodalbana men den har planar ut något..
Åh det är en verklig berg-och dalbana förstår jag. Jag har så svårt att se det så nu. Hittills har allt gått så bra, så vi är verkligen i "uppåt-backen" i dalbanan, medan jag inser att det snart kan bära iväg utför och är väl förberedd på det, vill jag ju tro, så är det ju ändå hysteriskt läskigt att tänka på bakslagen. Så trots allt försöker jag leva i nuet och ta det positiva för vad det är- just positivt. Nu är hon inne på 5:e dygnet som stabil och tapper liten tjej och alla är förvånade över hennes värden- men som sagt. Vi är obehagligt medvetna om hur snabbt det kan vända. Jobbiga känslor att hantera samtidigt som du skriver så är en ju medveten om att det är så. Och jag försöker se det positiva i att hon är på utsidan och vi kan ha koll på henne. Vad som helst kunde ha hänt inne i mig och då hade vi inte haft lika god koll. Så helt klart har hon det bättre utanför mig, på mitt bröst istället för i mig. Jag var ingen bra miljö för henne
Ta hand om er!
