Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Bossan: Vad härligt med bröllop och semester! Och tack för välkomnandet.

Mitt Hcg verkar gå upp, men det är väl knappast någon garanti för att dert finns ett foster. Jag tog ett nytt ClearBlue i förra veckan och var då litet undrande att det bara stod v. 2-3 (dvs. läkares datering v. 4-5). Nu tog jag om testet i dag och då stod det v. 3+ (vilket jag trodde att det skulle vara redan förra veckan), vilket motsvarar v. 5+ på det sättet vi räknar här. Detta innebär ju att Hcg har gått upp sedan förra veckan, så ännu är inte missfallet på gång. Men det kommer naturligtvis, om det bara är en tom hinnsäck i kroppen.

Mamsie: Vi kommer att åka ut till landet i dag, trots allt. Det var planen, att jag och lillen skulle mysa på landet tills hösten kommer och att min man kommer ut på helgerna. Om det blir ett negativt besked på måndagens VUL så kanske jag inte åker ut igen, för då blir det garanterad missfall, antar jag. Det finns dusch i alla fall.

Om jag var i v. 6+4 borde de nog ha sett ett foster. Som jag skrev tidigare var alltså mitt enda hopp att jag inte var så långt gången och att det därför inte syntes något foster ännu. Det kan hända ... men eftersom jag vanligen har regelbundna cykler så är det ganska osannolikt.

Inget sprattel behövs, bara en blinkande prick.

Den stora trösten är ju att man har ett underbart barn redan (som du skrev om din dotter också). Det är, trots allt, en milsvid skillnad mellan när man försöker och försöker och misslyckas gång på  gång och ser det barnlösa livet torna upp sig och att redan ha en liten ljuvlig och fantastisk människa hos sig, när det inte går som man vill med syskonförsöket. Den totala sorgen som man känner inför eventuell barnlöshet var, i alla fall hos mig, något annat.Nej, det kan vara svårt att förstå. Inte minst för den (dvs jag) som går omkring med en kropp (och en hjärna) som tror att den är gravid med ett efterlängtat barn och inte är det. Jag tycker egentligen att det är urjobbigt att tänka på de här sakerna nu, när jag är mitt uppe i det. Men, jo, hcgt kan fortsätta att stiga trots att det inte finns något foster, men det går upp långsammare än vid en normal graviditet. Man kan, för övrigt, ha förhöjt hcg i flera veckor efter ett missfall. Dessa saker har jag googlat, det är ju ofta så man får reda på det man vill veta, inte av sjukvården. En befruktning har skett, (pre-) embryot har fäst, och alla hormonsignaler har slagit larm. Hinnsäcken blidas, gulsäcken osv. Men det blir aldrig något foster av det befruktade ägget (som tillbakabildas). Man är gravid, men ändå inte. Ungefär 50% av alla missfall beror på ofostriga graviditeter.Tack.

NicholasMamma: VIlket härligt sommarbröllop/-dop!

Jo, fast mina tre tidigare missfall, inom loppet av ett år, har liksom redan bekräftat det.... I det här läget finns det ingen fördel med missfall. Det tog tio år att få min son, av olika medicinska anledningar och, så småningom, pga ålder.

Jag får hoppas på ett positivt besked på måndag, helt enkelt.

Grattis och trevligt att "ses" evanor och Melou.

isabelle: Så oerhört sorgligt. Ta hand om varandra. Varma kramar.

Att orka och att våga?  Det kommer ni att komma fram till så småningom, hur ni känner det. Varje situation och människa är unik. Om man orkar eller inte beror inte på att längtan är större eller mindre. Det finns så mycket som spelar in. Vad fint att er pojkes aska läggs i en minneslund.

Här siter man och njuter av solen på landstället. Senare ska sonen och jag in till Norrtälje för att gå till apoteket och ta en god fika.

Ja, och i kväll kommer maken och kissen.

Ja, det är en mysig liten stad.

Skönt att få sova!