30+ som fick första barnet 2006 *4*

Nu är han här! Tidigt i måndags morse kl 03:16 föddes Gabriel i v.38+4, 4030g tung och 52 cm lång. Det blev inte riktigt den förlossningen jag hade hoppats på men vi mår alla bra och han är världens gosigaste så man glömmder fort det jobbiga. Det hela började med en hjärtklappningsattack kring lunchtid på söndagen som ledde till en ambulansfärd in till specialförlossningen där de skulle kolla upp mig och liten i magen. Väl på förlossningen började sammandragningarna tillta och kännas. Då de redan skrivit in mig för observation så konstaterade man att jag skulle inte få åka hem utan bebis. För att snabba på förloppet tog man hinnorna efter nån timmes lugna värkar. Efter nån timme till med något starkare men oregelbundna värkar satte man in värkstimulerande dropp och då tog det hus i helvete. Har ingen koll på klockslag och så än, jag kommer få min journal idag när vi åker in på PKU-test, men det gick FORT. Och jag fick mer och mer panik när smärtan tilltog. Jag har aldrig varit med om, och vill aldrig mer uppleva, den typen av smärta. Fy, ångesten sitter djupt, undrar hur snabbt jag glömmer den *ryser*. Nåja, jag bad om kvaddlar och smärtan när de satte dem fick mig snarare att tappa kontrollen än mer. Jag bad om ryggbedövning då men kände att det tryckte på. Fick ligga ner och då var han på väg ut. Tre krystvärkar senare, där jag återfick åtminstone en del av kontrollen tack vare den underbara personalen, kom han ut hal som en ål och jag fick lyfta upp honom på magen precis som jag bett om. Den avslutande positiva upplevelsen hjälper mig bearbeta den intensiva förlossningen och resultatet, vår vackra Gabriel, gör att det jobbiga bleknar för varje timme som går. Bilder kommer inom kort!

Gbg: Grattis!!! Vad härligt att han är här nu och jag hoppas att du återhämtar dig snart. Jag skulle verkligen rekommendera dig att be om hjälp att bearbeta förlossningen. Jag vet inte om ni tänker er fler barn och fler förlossningar, men även om ni inte gör det (och det känns väl avlägset nu ) så tror jag det är jätteviktigt att få hjälp att bearbeta alla känslor som säkert kan dyka upp och spöka i andra sammanhang.
Många kramar!!

gbg > Vilka goda nyheter! Stort grattis till lillbus! *krama om* Vilken hejjare till föderska du är. 3 gånger redan!
Jag säger som Minimalla, viktigt att bearbeta den där ångesten som kom. Vad tror du att den kom av?
Det lät verkligen fint med att du fick lyfta upp han själv.

malinkatarina > Men stackars liten, märkligt med febern som kommer och går. Har du tvistat frågan med en barnläkare? Bara sådär rådfrågat så du vet om det är normalt?
Lät ju otroligt mysigt med bio.
När är det du åker hem igen?

gbg: Välkommen Gabriel! Oj, vilken dramatisk entré han gjorde er lillkille . Hoppas att du kan få bearbeta det jobbiga och vila i det underbara att han är här!

Grattis Gbg! Vilken chockstart!

Milla: Har du fått tag på nån ansvarig ang vården?

Stort grattis till Gbg och till lillebror Gabriel!  Hu, det lät hemskt jobbigt att det gick så snabbt och att du kände att du inte hade ontroll. Jag tror också att detvar väldigt bra artt du iaf fick det slut på förlossningen som du önskat. Jag säger som Mini, försök att få hjälp att bearbeta det direkt så att det inte "sitter kvar" eller kommer över dig senare.

MalinK, låter märkligt med febertoppar, om de inte kommit av att han varit väldigt ativ precis innan. Kan vara värt att fråga om så att du inte behöver tänka på det.

Mandra, åh halsfluss, inte så konstigt att det var jobbigt att svälja. Hoppas nu det klingar av och att rädslan att äta klingar av i samma takt.

Milla, bra att du står på dig, och hoppas nu det går undan!!!

Kaz, vilka gulliga barn du har!

Pyttis hoppas du mår bra efter op!? och vad läskigt med bilen!

Åh, jag vill också ha fler barn när jag läser om gbg Träffade dessutom min bm idag när jag gjorde cellprov, hon som förlöste Albin och som var min bm hela graviditeten med Edvin. Hon var ju fantastisk och nu pratade vi en liten stund och hon sa att som omföderska är det oftast inga problem för mamman med graviditeten och förlossningen även om hon är över 40 (även om ju risken för tex kromosomavvikelser hos barnet ökar). Så hon tyckte inte att jag behövde känna mig stressad jag är ju "bara 38,5" Blev glad av att träffa henne.

Härligt Vi 4 med en positiv bm!

Vi 4: Härligt med en sådan BM som du kan känna förtroende och trygghet med.

Malin: Oj då! Stackars A att få feber . Du tror inte att det kan vara att han helt enkelt tyckte att det var så spännande och blev så trött?

Ego: "Vårdgarantikansliet är på konferens, men du är välkommen att kontakta oss imorgon mellan 07.30..." Så, det är bara att ladda till imogon igen . Ska ta ochringa VC också och kolla så att kallelsen verkligen kommit iväg.

just det om någon undrar över våra nätter så tog ju R 7 nätter med E förra veckan så han har helt slutat amma på natten. På kvällen och morgonen ammar jag honom i en fåtölj ist. Han verkar också sova något djupare, ffa under första delen av natten, men han sover fortfarande mkt oroligt och far runt och sätter sig upp och måste läggas ner igen ungefär lika ofta som förut. Och från ca 3.30 sover han jättelätt och vaknar hela tiden (sover bara ca 5-15 min åt gången). Nu när jag känner mig friskare har jag mer ork och är inte längre uppgiven, kan tänka som innan att "det är jobbiga nätter nu, men jag klarar det och det kommer inte vara för alltid" men förra veckan var verkligen hemsk.

Skönt att nätterna är på väg åt rätt håll! När E inte ammas på nätterna kan ni ju dela och det är GULD!