Mandra, skönt att ni rett ut det!!! Och vilken grej att döpa sina bajskorvar, hahaha! Elvira vill visserligen vinka hej då till dem, men de är rätt namnlösa :) Och du, ha ingen ångest för din tenta, du är ju BÄST! Du klarar det med galans!
Drutten, Alfred har alltid tagit lite tid på sig att testa nya saker. Vill liksom kolla in läget först. Tack vare springcykeln, och att det är en daglig aktivitet hos oss med cykling till dagis, så kunde han cykla bra rätt snabbt. Med simning blir han säkrare och säkrare och vågar mer - men med honom hjälper det inte att pusha. Lite kanske, på rätt sätt, men känner han press så blir det tvärstopp. Elvira fick en springcykel när hon var två, men hon var nästan tre innan hon vågade testa den. Den fick stå där tills hon var redo helt enkelt. Det är också så himla lätt att vi jämför våra barn med andras barn, det ligger i vår natur på något vis tror jag. Att se var "normaliteten" ligger. Jag var alltid orolig förut för att Alfred inte vågade ta för sig, inte ville klättra och tyckte att så mycket var lite läskigt. Nu är jag ibland rädd att han ska ta i för mycket och välja en alldeles för hög plats att hoppa från
Han behövde bara lite längre startsträcka. Och om han inte hade börjat klättra eller cykla, ja så kanske det var för att han inte gillade det bara. Det finns ju dessutom så mycket annat som Alfred varit bra på länge, som bara inte är så "typiskt" för åldern - och det har jag lärt mig att se och uppskatta nu. Vi måste bli bättre på att se våra barn utifrån individen de är och deras egen utveckling, även om det är förbaskat svårt att inte landa i jämförelseträsket...
Ja, dagiset är super! Alfred har två fasta aktiviteter per vecka, Elvira en, och så blir det extragrejer ibland.
Trist att behöva lämna ridningen så tidigt! Hoppas du kan vara tillbaka i sadeln snart igen. Den resekompis jag hade under min ridresa till Barcelona för två år sen, åker iväg igen på lördag. Hade såååå gärna följt med!
asap *trumvirvel* !! Tappad tand, inte illa! Alfred känner på sina lösa tänder varje dag, men det är nog en bit kvar