30+ som fick första barnet 2006 *4*

malin - ok, då förstår jag.

Pyttis - jobbigt med ryggen, det var väl inte länge sedan du hade ryggskott senast? Hoppas du fått hjälp nu.

Pyttis - Stackars A, hoppas det inte är något med magen.
Hmm, jag hade precis för mig att jag läst om någon krämpa och osteopat mm. för inte alls länge sedan, men det var kanske inte ryggen den gången? Nackspärr, möjligen?
Hoppas ryggen rätar ut sig över helgen!

Lia - Hej, kul att höra att allt är bra. Grattis till fast tjänst!
Men så otäckt med påkörningen, tack och lov att pojken klarade sig! Vad har Stella sagt om det hela?

Pyttis - Ja, det är kanske trappfallet jag far efter..

Mandra - Tack, en envis magsjuka just nu, så illamåendet är det sådär med. Men det som hängde ihop med grav. är iaf puts väck, skönt! Jag inser nu när jag fått en påminnelse hur jobbigt det är att må illa vareviga dag, skönt som sagt att det är borta.
Tröttheten sitter där den sitter, dessvärre. Jag behövde aldrig ta extra järn med Ida eller Gustav, men vi får se vad testerna visar den här gången, om det kan vara det som är felet. Eller så är förklaringen så enkel att det handlar om 10 timmarsdagar och galet mycket på jobbet. Jag är i v.22 nu om jag inte minns fel.

lia - Det måste ha varit traumatiskt för barnen, det förstår man. Bra med respekt för bilar, men inte så kul om hon ska behöva vara så rädd! Hoppas det lägger sig med tiden.

Pyttis - Hoppas ni får ordning på magen, förstår att det måste vara urjobbigt när det inte fungerar.

Tjet - Jaaa? Ville du något?

Gbg - Beklagar sorgen över din kära katt. Hoppas du iaf snart börjar känna dig bättre efter operationen. Kul att du tittar in också!

Mandra och juni - Tackar som frågar, men nej, det är inte speciellt bra med magen än. Det har varit bra under dagen, men nu har jag igen ont i magen, har halsbränna och mår illa. Precis som i onsdags och i fredags.. Ska det vara någon sorts varannandagssjuka detta? Blir lite deppig av eländet.

Vi4 - Vad kul att det blir av före sommaren! När min man disputerade gjorde han det i slutet av maj, det var en helt perfekt start på den sommaren! 

Idag verkar det ha vänt på riktigt för min del med magsjukan, nu känner jag mig som vanligt igen. Igår var en riktig pina att ta sig igenom på jobbet, trött som jag vet inte vad och ont i magen till råga på allt. Men idag är det som vanligt, jag har varit lite hungrig till och med. Skönt att vara tillbaka igen.

Vi4 - Det lät inte alls konstigt, jag förstod vad du menade. Och visst hade jag gärna stannat hemma i måndags också, men eftersom vi har massor att göra på jobbet och jag redan hade varit borta tre dagar så kände jag inte att jag kunde vara hemma mera. Men visst kan jag också tycka att jag borde tänka mer på mig själv ibland, det är en svår balansgång. Om 4 månader kommer ju bebisen, och jag vill gärna dra mitt strå till stacken på jobbet medan jag kan, jag kommer ju att lämna dem för ett antal månader snart ändå. (Sitter förresten och skriver på jobbdatorn nu, har tänkt jobba lite nu ikväll. Det känns helt ok att göra det hemifrån, har jobbat över och suttit kvar några kvällar - inte alls trevligt, men detta känns som sagt helt ok med middag i magen och sittandes i egna soffan. )
Mysigt med badet, tänk att ni hinner med sådant på morgonen! Vilket föredöme för alla som kämpar mot klockan varje morgon.

Pyttis - Skönt med As mage och din rygg, hoppas ni slipper hosta i natt också.

juni - Hoppas N slipper bli/vara öronbarn, det är ingen höjdare.

malin - Fyller du idag? Grattis!

kaz - Det är nog en bra sak att unna sig! Jag har inte varit på någon "privatsession", men gick på ett par seminarium hos facket som hölls av en karriärcoach. Riktigt bra faktiskt, man får lite nya tankar och sätt att tänka, annars blir man ju lätt fast i sitt tänk.

Pyttis - Kram! Vad jobbigt, hoppas ni får ett bra samtal med Agnes fröken nästa vecka.
Jag förstår precis vilken klump i magen ni får: i senaste månadsbrevet från Idas avdelning stod det att de pratar mycket om hur man är en bra kamrat osv. med anledning av att det bland barnen har bildats en del grupper eller par där alla/andra inte är välkomna att vara med. Och att det är mycket prat som "om du inte ... så får du inte komma på mitt kalas" osv. Ida har inte visat på något vis att hon skulle må dåligt på dagis, men samtidigt vet jag att hon inte har någon "bästis" och hon är inte den som är mest framåt, så genast fick jag lite ont i magen av tanken på att hon kanske är en av dem som blir utanför. Men hon inte sagt eller visat oss något i den stilen, och personalen verkar ju vara medveten och jobba aktivt med "problemet", så det är säkert ingen fara. Men ändå... Jobbigt.
Det är verkligen på ett helt annat sätt nu när de börjar bli så stora våra stor-barn, på Gustavs avdelning däremot är det happy-go-lucky och alla är nöjda.

Pyttis - Grattis till vinsten! Och hipp hurra för förskolan som gjorde glasögontema, det måste kännas toppen!

Intressant att höra alla eras tankar om barnen och förskolan, det är skönt att ha er! Vi har ju alla tankar på samma tema ang. förskolan även om våra barn är olika och problemen visar sig på olika sätt. Ida är nog av samma sort som Alfred och Agnes, och jag håller med om att det är svårt. Man vill ju inte pusha barnen för mycket att bli någon de inte är, samtidigt som man inte kan gå och bana väg för dem. Det kommer ju inte att göra att de blir bättre på att ta för sig. Svårt!

På tema förskola, förresten - läste det här i tidningen imorse: www.unt.se/uppsala/forskolebarn-raddades-ur-vak-1244165.aspx

malin - Fina bilder!

juni - Ja, man får verkligen kalla kårar när man blir varse hur lätt hänt det är att olyckan är framme. Det konstiga i det här fallet var ju också att det var livräddaren själv som anmälde händelsen, som om personalen försökte mörka något?

lia - Så jobbigt att tjejerna inte kan leka tillsammans utan att bli osams. Låter ju bra att dela på dem så mycket som möjligt, men jag förstår samtidigt att man inte vill tillbringa alla helger på skilda håll. Lite av vitsen med helgen är ju också att få umgås med sambon, kan jag tänka mig. Blir de osams ute också? De gånger det blir tjafs här hemma brukar räddningen vara att gå ut en stund, då kommer de liksom av sig.