30+ som fick första barnet 2006 *4*

Mandra, jag förstår precis vad du menar, så där blir det för mig med emellanåt, sm att jag gör det mycket svårare för mig än vad det eg skulle behöva vara. För mig går det inte att komma runt annat än att sätta sig ner och ta en sak i taget, som de andra skrivit, och försöka lura mig själv på olika sätt. en sak jag gör är att bara börja skriva på ett svar fast jag tycker att det är dåligt och så tänker jag att jag kan skriva om det sedan, för det gäller att komma igång så man kommer in i det, det är tiden innan som är den farilga perioden för mig, den kan bli hur lång som helst med hur mycket ångest och värdelöshetskänslor som helst. Hoppas det redan är bättre!
och
hipp, hipp HURRA för Tyra idag!!! 

Pyttis, men fy vad ont du har, stackars stackars dig så jobbigt! Hoppas verkligen att du inte behöver ha det så så länge!!

Kul Assar med mycket beröm, men väldigt tuff arbetssituation!

återgår till mitt hästarbete med att försöka få klart så mt som möjligt till imorgon bitti, kommer inte att hinna i närheten av vad jag vill hinna, men ska göram itt bästa att få med s mkt som möjligt. Typiskt nog hade E 40.6 i feber i går kväll när jag kom hem så det var en orolig natt. Men i morgon em kan jag vila!

Assar, imorgon är det inlämning till mitt slutseminarium (90%-version). Mitt slutseminarium är den 3 mars. Skriver på kappan och på mitt sista (fjärde) manus. Jag har extremt kort mellan slutsem och disputation (mest pga allt strul som varit). Inlämning för tryck är 29 april. Men jag ska lämna på språkgranskning tidigare. Edvin sa "mamma emma meja näe oppa"  i telefon ikväll  

Juni, ja, jag ska försöka, är extremt sliten men också väldigt uppvarvad. Så jag hoppas att jag iaf kan vila en stund innan jag hämtar E, om han nu är så frisk att han kan gå på dagis i morgon. Annars ska jag försöka komma hem medan han sover.

Allt prat i denna tråd (och i en annan jag läser i bland, 40+ som försöker skaffa barn) om hjärtproblem har gjort mig lite orolig också. Mitt hjärta slår så himla hårt ibland, särskilt känns det när jag ska sova, då måste jag liksom andas ytligt för det känns som att hjärtat liksom ska stanna annars, jag har även mer eller mindre  hjärtklappning nästan hela tiden. Och så har jag ju flera gånger varit nära att svimma när jag stressat. Funderar på att ringa, även om jag eg. bara tror att det är stress och jag har ju inte varit orolig för hjärtat förut, bara för stresssymptomen.

Assar, ja, det var lite jobbigt att höra, men han la sedan glatt till pappa emma, och jag vet ju att han brukar vara glad och mest konstatera att jag jobbar. Och ja, ganska snart kommer en annan tid plus att från imorgon till själva slutseminariet har jag tänkt försöka att arbeta vanliga tider och hämta E tidigt. Jo, det har ju inte gått att vända det på ett tag nu, ska se hur det känns mot slutet av veckan med hjärtklappningen.

Mandra, skönt att det känns lite bättre och att du påbörjat en plan. Det är ju alltid himla jobbigt att ha något släpande, men jag är säker på att du kommer att klara det galant om bara förutsättningarna är på din sida (dvs inga allvarliga sjukdomar i familjen osv).Usch att sitta så setn, men jag får erkänna att vi måste ha suttit uppe samtidigt   JAg kom hem kl 04, skickade in innan jag åkte för att slippa åka in på måndag morgon. Kunde inte sova så kl 07 tog jag en sömntablett :-O Det var ett bra drag iaf. Vaknade dock genomförkyld och är verkligen hängig fortfarande.

Kaz, ja så tänker jag med, helt sjukt att man lever ett sådant liv där man kämpar mot klockan och ska vara så duktig på alla områden fast man egentligen vet vad man själv tycker är det allra viktigaste i livet...OCh man är ju inte 20 längre så orken är ju inte densamma heller. Jobbigt när man tycker att ens barn inte är sig riktigt likt. Jag tycker att jag hört från andra med barn i den åldern att det kan bli en trotsperiod då. Annars brukar man väl eg säga att den där förpuberteten brukar komma vid 6årsåldern. Vad fint att ni fick till en fin legostund i måndags  Simon verkar vara nöjd med er resa som vill åka tillbaka tom utan dig och Sara

Edvin har verkligen prövat mig nu, han reagerar nog på att jag jobbat mycket. När jag hämtade honom från dagis i går var det verkligen "hämtningen from hell". JAg hade planerat att vi skulle ta busssen till stan direkt eftersom E älskar att åka buss och jag kände att jag inte riktigt var i form för att vara hemma alla timmar med risk för många trotsutbrott. Men när jag kom hade han bajsat och jag skulle börja med att byta blöja vilket E inte gillar. Så han skrek och kastade sig runt på skötbordet så det blev bajs överallt och han var nära att fara i golvet, till slut fick jag ner honom på golvet oc lyckades torka av det värsta under konstant vrålskrik och med publik av ett antal andra barn. Jag var helt gråtfärdig, hade sprängande huvudvärk och kände mig så dum. När jag väl fått på ett plagg lyckades han slita av ett annat eller dra av blöja osv. Sedan fortsatte det i kapprummet och ut i hallen på samma sätt. Jag fick hålla fast och E kastar och slänger sig och vrålar. NÄr jag väl fått på allt och skulle gå hade det gått 35 min!!! En gång kom en personal in i skötrummet och sa "E du vet att vi inte skriker här på H" Men det hjälpte inte. När jag skulle gå fick jag den uppmuntrande kommentaren "ja det är bara dig han kör så med, så gör han aldrig här på dagis och inte när pappa hämtar heller". Tårarna bara rann på väg därifrån.  Idag hade jag en stor klump i magen när jag skulle hämta och samma kamp med påklädning idag med, men det gick i af fortare. Fick höra av personalen att en annan persoal hade pratat med E om att "han inte fick köra med mamma" idag vid hämtningen. Jag är kanske extremt känslig nu, men jag tycker att att det känns hemskt att höra det. Jag tycker inte att jag låter honom köra med mig, jag klär ju på fast han inte vill, håller fast och backar inte (fast jag ibland känner att jag inte eg orkar...). Jag kanske bara överreagerar, men jag hoppas att jag slipper höra det i morgon igen.

Tack gulliga Pyttis! Det var precis vad jag behövde höra Mitt "vanliga" jag och min käre make säger att E nog agerar ut mot mig eftersom vi har en sådan nära relation att han vågar och kan det och att han kanske behöver det just nu...  Men den sårbara trött jag känner att jag inte räcker till och kanske inte är tillräckligt konsekvent osv. Men jag är väldigt sliten och behöver nog återhämta mig lite mer efter de senaste veckornas myckna jobande för just nu mår jag inte helt bra. Och jag är SÅ kritikkänslig, fick åka hem från jobbet efter lunch för jag orkade inte vara där, hade panik över allt som jag inte kan och har katastroftankar om hur jag kommer att bli helt bortgjord på slutseminariet och inte kunna svara på en enda fråga och få så massiv kritik att jag inte kommer att hinna klart innan inlämning osv. Vi är ju sjuka också och maken känner sig också helt matt och slutkörd så det är en härlig kombo...

äsch, jag hade skrivit ett långt inlägg och varit så noga med att kopiera hela tiden, men jag sitter vid makens nya mac som jag inte är van vid och allt lyckades hoppa i väg och det går inte att klistra in, texten verkar som bortblåst. Nu nöjer jag mig med att tacka för all omtanke, så får jag svara mer sedan. Är hemma och vilar i dag, ska sova efter lunch och ska nu ta mig ett bad innan jag äter. Kramar till er alla!

Även jag kikar in för att skicka kramar till Mandra och Tyra! Fy vilka tuffa förkylningar! Och stackars stackars er som behöver kämpa så med luftvägarna! Även jag bidrar med "nu vänder det tankar".  

Mandra, usch så oroligt! Hoppas att ni får bra hjälp om ni kommer i väg till läkaren. Nu ska jag se om jag orkar skriva om några av mina kommentarer som försvann förra veckan och som jag sedan blev för trött för att göra om på en gång. Mandra, du hade nog några poänger när du skrev att E kanske kunde ha reagerat även om jag inte jobbat så mycket, för han gjorde likadant med maken sedan. Fast innan det hade personalen sagt till maken att E körde med mig vid hämtningen och min snälla make hade poängterat att E är i trotsåldern och ibland protesterar han med mamma och ibland med pappa, det går över sedan. Skönt att han bidrar till att avdramatisera. Sedan fick jag också en lyckad hämtning den veckan så det var skönt. det lät som en bra idé att göra något annat, som ni gjorde med Ts påklädning på andra avdelningen, ska fundera på något sådant. Kaz, ja jag är verkligen trött och slutkörd, blev förkyld förra veckan och det är fortfarande som bomull i hela huvudet. Jag har nästan inte jobbat alls fast jag har suttit här en del. Skönt att personalen var tillmötesgående och kunde börja med påklädning. En kollega till mig berättade precis samma sak, hennes pojke sprang runt och gömde sig på dagis så hin fick jaga honom i 10-15 min, men personalen sa att hon kunde ringa så gjorde de i ordning honom. Jag hade tänkte skriva att det skulle de nog aldrig sägap å vårt dagis, men i går när jag kom och hade stressat efter jobbet och fick en sådan där svimningsattack igen (alltså jag kändedet som att jag skulle svimma, men gjorde det inte) så sa föreståndaren (när jag sjönk ner i kapprummet) att om jag fick så igen skulle jag ringa hemifrån innan jag kom så kunde de försöka hinna göra iordning E. Jag blev verkligen glad över det förslaget! Ela, ja jag blev först ledsen, men sedan lite arg med, det känns också tråkigt eftersom jag ju verkligen varit så nöjd med dagis och jag tycker att de brukar vara så bra. Min man påminde mig om att det förmodligen är något de säger mer slentrianmässigt, än att de menar att han kör med mig, och så kan det ju vara. Hon som sa det slänger ut sig lite sådant ibland och jag brukar i vanliga fall inte lyssna så mycket på just henne. Vi har just fått tid till utvecklingssamtal och om det kommer mer sådana kommentarer kommer jag att ta upp det då. LillaProppen, kul att se dig! Vilka jobbiga hämtningar och lämningar ni har haft, och jag som klagar när jag haft ett par dagar med stök. Skönt ändå att höra att han (de) är glada när de väl är där.

Mandra, då hoppas vi att det är vändningen, men om det blir liknande i kväll igen tycker jag också att ni ska åka in och då får du  "dra på oroliga mamman utstyrseln". Det är verkligen tråkigt att är så svårt att bli tagen på allvar. kramar!!

just det, ett till tips är att spela in henne med mobilen, en liten typisk snutt så att det syns hur jobbigt hon har det,  i fall det blir bättre när ni väl kommer in. Jag fotade Edvins eksem inför att vi hade fått tid till allergicentrum och den läkaren tyckte det var jättebra, sedan gjorde jag det även då Edvin fick lapptest på ryggen som man skulle läsa av hemma först, även då blev det positivt mottaget.