Vi som har prematura sammandragningar

Nu har vi kommit hem från bb. Lille elton föddes kl00:17 inatt. Vi mår alla bra men är lite trötta. Återkommer med förlossningsberättelsen senare.

Lycka till alla ni andra!!!

Tack för förståelsen Känns bara som jag vill ta mig till fulla 35 veckor och kunna köra på utan oro. Ibland tänker jag att det jag sörjer är att jag inte kunnat njuta många dagar av denna graviditet utan det har pumpat oro hela tiden när det krånglat. Har det inte varit livmodern så har det varit min egen mage eller det ena eller det andra. Vill ha henne på utsidan snart *suck*

Klaga ordentligt 3 busfrön!! Min bm är helt iskall och tycker jag borde kunna hantera allt utan oro då det är rmin tredje och har jobbat i branschen. Men hon glömmer att det är 14 år sen sist jag födde barn ..

Om jag går tiden ut kommer jag nog bli tokig, har planerat att så fort jag känner mig redo så kan jag starta förlossningen själv med promenader o sex...jaaa jag behöver ju förstås sambons hjälp  men det slutar väl med att man går 42 veckor bara för det. Är så otålig nu!!

32 fulla veckor, grattis då börjar du också vara på den lite mer "trygga" sidan även om man aldrig vågar ropa hej ens i en "normal" graviditet. Tycker nog att det började bli plågsamt segt där runt, kanske för att värsta oron börjar släppa då. På 35+6 ska det drickas te, hallonbladste. Och sexas för första gånge på lääänge.

jag har privat BM men på huset så har dom gynekologer som är specialister och även läkare. Många gånger har jag upplevt att några av gynekoloerna eller läkarnas svenska tal är så dåligt så att dom knappt förstår mig och jag dom...ska verkligen prata med min BM...blir bara sjukskriven 3-4 veckor i taget..sen vill dom att jag ska pröva jobba 50% och det gör jag men då börjar jag blöda och får ont..förstår inte vad som är problemet...alla läkare tjatar om att FK har någon slags lag att man inte får sjukskriva länge? förvirrad....

Usch, låter jobbigt! Mina sd har nästan helt försvunnit de senaste dagarna. Det är jätteskönt men gör mig samtidigt lite konfunderad, man funderar ju på om de försvunnit så mkt pga att hålet i livmodern blivit större eller om det bara lugnat sig av sig själv... Får nog ta upp det med dr imorgon.

Hemkommen från läkarbesöket, blir tredje läkaren på mvc... men han hade verkligen läst på, vi fick vänta 15-20minuter innan vi fick komma in för han läste allt som stod i journalen. 

En sån trevlig äldre man helt sjukt så bra läkare de har på mvc där jag går, ni andra som råkat ut för "häxor" borde få låna mina lite. Han pratade om igångsättning som var våran plan, och att göra det rätt så snart. Men sen kollade han tappen och den vill inte alls vara med nu så då fick vi lite mer info om riskerna att sätta igång. Så mina sammandragningar har inte påverkat tappen villket är skönt på sitt sätt.

Sen frågade han hur jag kände och jag sa att min kropp faller isär, att jag har mer och mer ont och nu ännufler smärtsamma sammandraningar. Låg i morses i sängen och kved och sambon fick värma vetepåsen och ordna med tensen. Förklarade att jag inte vill ha snitt men att det nog är det bästa för min kropp, och det höll han med om. Så på tisdag skulle han boka in det, han gick iväg direkt med mina papper till den som sköter sånt för personen svarade inte i telefon.

Känns så skönt men samtidigt chockartat och lite ångestladdat att det snart är över, han frågade om jag tror att jag står ut en vecka och jag hoppas jag gör det och att bebis håller sig lugn. Har så ont i kroppen idag så det är sjukt, men även denhär läkaren såg hur ont jag hade. Sambon fick återigen hjälpa mig upp på britsen och på och av med kläderna. Men nu vet jag att detta helvetet snart är slut, och hoppas att kroppen mår bättre när bebis är ute, även om jag nog kommer ha mycket ont sen med.

Träffade föräldrastödsgruppen sen också, och de verkar också jättevettiga. Så jag ska få hjälp att knyta an till bebisen och allt sånt som kan vara svårt. Har mått så dåligt nu en tid och känt att jag ångrar allt och någon gärna får komma och ta bebisen bara jag slipper all smärta. Så det känns skönt att få stöd i den biten också om det blir jobbigt. De sa att ibland så kan en jobbig graviditet sluta med förlosningsdepression och nu har vi redan kontakt ordnad om det sker. :)

Var en givande dag med många tankar.