Hej Myran vännen!
Va trist att det inte tog sig..... Vet ju så väl hur hoppet inte överger en även om man vet att chansen är liten.
Än ska vi väl inte helt ge upp, mensen kan ju bete´sig konstigt och att man faktiskt är gravid trots allt. Allt är möjligt gumman! Hursomhelst, hur räknar de nu ifall din mens nu kommer igång...När exakt börjar du med sprutorna sa du nu igen? Kommer vara här och kolla till dig det vet du!
Förlåt för att jag e lite förvirrad men har haft det lite upp och ner med humöret här och är lite orolig o lessen av det som framkom på UL att moderkakan fortfarande låg för öppningen...dock liiiite. Ska tillbaka på UL den 14e för att se om den är kvar, är den kvar så blir planerat snitt om 3-4 veckor .....Vi har heller ingen specialvård för för tidigt födda barn här och råkar jag på en blödning blir det ambulans till ett annat sjukhus 7 mil bort Har fått Bricanyl ifall jag får sammandragningar, vilket inte får hända för min del och därmed bara ta det väldigt lungt. Ska på tillväxt UL också den 13e och från att ha oroat mej för en stor bebis som Bm hotade mej med om jag fortsatte äta sött så har nu rollen bytts ut till ett tillväxthämmat barn då måttet inte stämmer eftersom min lillla älskling ligger i tvärläge, nåt som också känns sådär Känner mej orolig för det mesta just nu, både för snitt, akut snitt, blödning, ambulans, för liten bebis, att bebis har navelsträngen runt sig, att bebisen inte får syre o allt vet vad som snurrar i huvet dessutom har jag fått samma fruktansvärda smärtor upp i muttan som med dottern........ det e never som kommer i kläm när barnet tynger på nedåt, alla får ju inte det. Så fort jag ställer mej upp så är det kört, känns som att få en sylvass 30 cm nål upp mellan bena in i magen ungefär....så mest står jag förstelnad och bara flämtar, ibland hjälper det lite att "lyfta bebisen" (magen) uppåt så kan man ta sej fram några meter
Jag vet att det här inte är något att vara hysterisk över.......men man e ju orolig ändå, ville vara skriva av mej lite till dej! Stor kramis!