Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10

Hej vänner

Men va fasen, jag var ju inte klar!!!

Har inte varit inne och skrivit på tusen år känns det som, så jag har blivit ringrostig. Kul att se att tråden lever och att så många av er mår bra med era små och att ni andra kämpar fortfarande. Ska försöka sätta mig och läsa bakåt och uppdatera mig om vad som hänt det senaste - ja nästan året tror jag -  sedan jag var här. Om ni vill får ni gärna köra en kort resume

På Miss Gul-fronten är det kaos. Eller ja, jag har testat plus. Bara sådär. Jag är i en ny relation sedan bara några månader - inte haft en tanke på varken barn eller preventivmedel. Eller haha, när behövde jag tänka på preventivmedel egentligen? Jag KAN ju inte bli gravid. Och blir jag det så får jag mf. Säkrare än säkrast. Hursomhelst - januarimensen var sen. Och jag gick rutinmässigt och köpte ett test. Och det blev positivt. Utan Trombyl eller nånting annat. Förstår inte riktigt.

Har sedan dess sprungit i skytteltrafik till Fertilitetscentrum och gjort VUL 4 ggr, blivit ordinerad en superdos Trombyl att äta under hela grav - så nu är det väl bara att sitta här och ta en dag i taget antar jag. Har haft lite småblödningar vilket givetvis gör mig hysterisk, men enligt VUL finns det såväl ett foster, hinnsäck och gulesäck + hjärtslag vilket tyudligen ska vara goda tecken på att allt står rätt till. Är i v 8 nu. Rekord.

Många kramar till er alla från Miss Gul som troligtvis blir en mer frekvent gäst här i tråden nu framöver då verkligheten gjort sig påmind...

Hej igen och tack för alla grattisar. Det känns ju såklart jättekonstigt allting. Jag har gått och lekt struts en ganska lång tid och förträngt allt vad bebisar heter så jag är totalt oförberedd. Jag har tur och har träffat en superbra kille som backar upp mig till 100%. Vi hade ju inte kommit så långt i vår relation att vi ens börjat prata om barn, och han visste bara en bråkdel om min infertilitetsbakgrund (inte det första man pratar om liksom). Men nu läser han allt som finns att läsa och försöker förstå vad jag varit med om innan och varför jag mår som jag mår. Jag har väldigt svårt att känna mig glad - eftersom jag är övertygad om att det kommer gå åt skogen - vilket han ju tycker är jobbigt, han är superglad, och har ju såklart all rätt att vara det. Det har från första början varit solklart att vi ska satsa på varandra, allt känns jätterätt. Det här kom bara lite tidigare än vi tänkt. Är i v 9 nu. En dag i taget...

Lycka: Jag ska ta 150 mg Trombyl tom v 36.

Så kul att höra ifrån er!!!

Massor med kramar!!!

Hej tjejer!
Jag är inte inne så mycket på FL, sist jag var här hade tråden precis stängts och nu tycks alla trådar ha öppnats igen så jag prövar att skriva. Moderniteter

Hoppas att ni mår bra allihop? Jag tuffar på. Har kommit till v. - hör och häpna - 18 idag. Har fortfarande väldigt svårt att förstå det, väntar fortfarande på mf vilken dag som helst, men igår vågade jag iallafall berätta på jobbet. Jag har gått omkring och trott att jag varit diskret och att ingen sett nåt - men alla har ju såklart vetat hur länge som helst. Det har känts superjobbigt att berätta för folk, det har känts så onödigt eftersom det ju ändå kommer att skita sig. Det sitter inne i mitt huvud, jag vet, och förhoppningsvis blir det bättre ju längre tid som går

Need: vad händer hos dig?
Lapinette: hur går det?

Och ni andra såklart - vad händer och vad har ni för er?

Kramar!

Halloj,
börjar med att krama Need *Kramas*. Fy fan vilken skit. Hoppas att du/ni kommer att må bättre snart. Vet precis hur ni har det och vad ni går igenom.

Lapinette: Det låter super . Ska bli otroligt spännande att följa er resa till bebis nu. Kul att höra om NY också. Var själv där för drygt en månad sen för första gången. Jädrans vad trevligt det var!

Glitter, Lycka: Haha, appropå mirakel så KAN det ju faktiskt hända. Det hände ju mig. Och flera andra i tråden.

Ego: Jag är i v 27 nu, still going strong. Är sjukskriven för foglossning sedan två veckor tillbaka och har för jävlans ont, vet inte hur det kommer att bli, om jag kommer att kunna gå tillbaka till jobbet före bf. Kan inte röra mig som det är nu. Men det såklart var väl väntat. Har man inte kommit smidigt undan innan när det gäller det här med att få till det så...För övrigt är jag fortfarande supernojjig att nåt ska gå fel. Kommer inte att må bra  och tro på det här förrän lillbebisen kommit ut och jag ser att h*n lever. På riktigt. Bara 3 månader kvar nu iallafall.

Hopppas det är bra med er andra - Grisen, Mala, Gazelle

kram på er!!!
 

Glitter:
Va?! Har miraklet "drabbat" er också? *hoppas*

Need: Jag förstår också precis din känsla av att det känns "bättre" till och från. Jag lekte struts i nästan två år tror jag när jag var mellan mina relationer - det är en väldig befrielse att bara få förtränga alltihopa och bara få vara "normal". Jag tror att man verkligen behöver såna perioder för att orka fortsätta. Tror kanske dock att det är mycket därför jag varit så nere nu när jag väl ÄR gravid, jag var inne i en "normalperiod", totalt oförberedd på att det skulle hända och så när det gjorde det hamnade jag väldigt abrupt tillbaka i det där "onormala" med medicineringar, läkarbesök för jämnan etc. utan att jag riktigt var redo för det rent mentalt. Jag klagar absolut inte, men det har varit/är tufft. Tror dock, precis som Lapinette skriver att man måste försöka komma ihåg att leva också. Rätt var det är har det gått ett ganska stort antal år utan att man ens tänkt på det eftersom man varit så fokuserad på den här jäkla cirkusen.

Lapinette: Spännande att höra om er resa till adoption Hur lång tid tror de att det kommer ta efter det att ni varit i kontakt med adoptionscentrum och bestämt land etc? Hur tänker ni förresten ang land? Ska hålla tummarna för er den 25:e!

Jag är fortsatt sjukskriven fram till bf den 22/9 och det känns faktiskt superskönt. Foglossningen är lite bättre, men jag kan inte göra så många knop/dag - så länge jag håller mig relativt stilla är det ok men överaktiverar jag mig en dag blir jag sängliggande några dagar efter. Bara att gilla läget. V35 imorgon.

Hur har ni andra haft det i sommar?

Många kramar till er alla!

Grattis Need - vad kul att bli gift Underbart!!!

Och grattis till Lapinette också - nu är det på riktigt snart er tur Uppdatera oss om hur det går. Skiljer det sig mycket beroende på vilket land man väljer kring kötid etc.? Hur resonerar ni kring valet? Gud så spännande!!!

Lycka: Fy vad jobbigt med svärmor. Sånt där är aldrig kul och när man dessutom relativt nyligen gått igenom en liknande händelse rivs ju det upp på nytt samtidigt som man ska hantera det nya. Styrkekram till dig. Förstår också precis vad du menar ang invänjningen av Signe. Herregud - jag får ju hjärtkramp bara av att lämna min hund på dagis...Man får väl försöka se det som om att det är bra mycket värre för oss än vad det är för dem - jag tror att Signe kommer ha toppenkul med alla nya kompisar! Bara att försöka bita ihop och inte vända sig om när man går därifrån

Jag mår ok nu, går in i v 39 imorgon...och har inte alls lika ont längre. Däremot  känns det såklart fortfarande sjukt overkligt och jag inväntar fortfarande katastrofen. Fixar allt som ska fixas men sparar alla kvitton och är superrädd om allt ifall det nu inte blir nån bebis och vi måste lämna tillbaka sakerna. Ska onekligen bli skönt när detta är över.

Många kramar till er!

Den 23/9 kom han. Världens finaste Vincent - 3,8 kg tung, 53 cm lång och alldeles LEVANDE. Förlossningen var en mardröm - 34 timmar tog det varav 22 inne på själva sjukhuset. Hade legat med otroliga värkar hemma 12 timmar innan. Det hela slutade med sugklocka vilket var ett j-a tortyrredskap men nu är han här och värd all smärta i hela välden. Fy satan. Nu är det äntligen över. Jag kan fortfarande inte tro att han är min, känns som om han bara är till låns och på nätterna ligger jag bara och tittar på honom och försöker förstå att han faktiskt kommer att stanna hos oss. Helt otroligt. Trodde aldrig jag skulle få uppleva det här.

Hur har ni andra det? Hur går det med AC Lapinette? Och har du överlevt inskolningen Lycka? Mala - jag är imponerad över hur du grejar TVÅ stycken....Jag tycker att jag har fullt upp att ta hand om Vincent... Need - vad händer hos dig?

Många kramar!

Halloj på er!
Första veckorna som förälder har inte varit någon dans på rosor - det har varit supertufft ärligt talat. Vi var på väg till sös på en rutinkontroll av Vincent en dag, och när jag klev ur bilen inne i sös-garaget började det helt utan förvarning forsa blod ur mig. Jag menar verkligen forsa. Blev en stor pöl på marken. Var ju dock helt rätt ställe att befinna sig på om nu det skulle hända - så det blev bår upp till gynakuten istället för till BB-mottagningen som planerat. Visade sig att jag fått en kraftig infektion i livmodern och blev satt på dubbla antibiotikakurer. Några dagar efter det fick jag mjölkstockning som ledde till bröstinfektion med hög feber och stora sår. Resultatet av det har varit att Vincent inte ökat i vikt som han ska och vi har nu beslutat att lägga ner amningen, fokusera på att jag ska bli frisk och att Vincent ska öka i vikt med hjälp av ersättning. Jag har känt mig helt misslyckad som inte kunnat amma ordentligt, men nu när vi väl beslutat oss för att sluta känns det nästan som en befrielse.
Från och med nu kan det iallafall bara bli bättre - och lillprinsen är ju såklart helt underbar. Men det är en sliten Miss Gul just nu måste jag säga

Skorpis: Ja, det är en märklig känsla. ibland vaknadr jag på nätterna och liksom måste kolla att han är där Hur länge ska man hålla på med det?!

Supergrattis till SydKorea-beslutet, Lapinette!!! Nu är det snart er tur att få er prins/prinsessa!!!

Need: Jag vet alltför väl hur du känner dig. *Kramas* Hur känns det nu?

Glitter: Håller tummarna för att det funkar för er!!!

Gazelle och Lycka: Hur går det med inskolningarna/lämningarna? Bättre?

Mala: Vad händer hos dig?

Kramar!!!