Vi som förlorat i Plötslig spädbarnsdöd

Hej!
Vi förlorade våran dotter Hanna den 23 augusti 2009, 5 månader gammal. Enligt det första utlåtandet från obduktionen så är orsaken PSD men vi väntar fortfarande på det slutliga svaret. De sa att det kunde ta ca 6 månader, men man kanske skulle ringa och höra sig för.

Det har snart gått fem månader sedan Hanna dog och för människorna runt omkring oss är det vardag igen. Men för oss blir det aldrig detsamma och det känns så orättvist att "alla andra" kan leva som vanligt. Tankarna är ständigt hos Hanna och det känns så tomt, men eftersom vi är tillbaka i arbete som tidigare osv så känns det som att andra tror att sorgen har "gått över" och att allt är som förut.
Funderar på om jag skulle ta kontakt med någon och prata av mig men jag känner inte att jag har något större förtroende för den kurator som vi träffade i samband med Hannas bortgång.
Det är skönt (även om jag önskar att det inte skulle behövas) att änglarum finns där andra (tyvärr) befinner sig i liknande situationer och där det finns förståelse för hur man känner och tänker.

Många varma kramar till er

Jag ringde till obduktionen för ca 4 veckor sen eftersom jag tyckte att det dröjde. Vår Hanna somnade in den 23 augusti 2009. Där sa de att obduktionen var klar och svaret hade skickats till vårt sjukhus, KSS, i början av december. Jag ringde dit för att få tag i vår läkare där och fick en tid en vecka senare för att igenom svaret.
Dagen efter jag hade kontaktat obduktionen ringde ansvarig läkare därifrån och gick igenom svaret med mig per telefon. Allt blev kaos-jag var på jobbet helt oförberedd och det blev så hemskt att få allt som hänt upprabblat som fakta, som tur är har jag en förstående chef och arbetskamrater som stöttar.

I vårt fall känns det som att det var läkaren på KSS som hade glömt så jag tycker att du ska ringa om du orkar.