Bor du i Göteborgsområdet och funderar på att donera ditt barns navelsträngsblod ? Läs det här först!!!

  

En intressant intervju med Judith Mercer, som under många år har forskat på det här området (jag har mailväxlat med henne  och några andra   avnavlingsforskare- och experter   under  3½  år) . Här har jag fritt översatt ett stycke ur intervjun:

”Jag hade en uppenbarelse vid en hemförlossning 1979.
Ett barn som föddes mycket snabbt, med navelsträngen 2 ½ varv runt halsen, var vit som ett lakan, slapp och lealös och andades inte. Jag var riktigt rädd att jag inte skulle lyckas återuppliva honom. Jag placerade honom på sängen, virade omedelbart undan navelsträngen från halsen, torkade och stimulerade honom, men utan att han visade några livstecken. Pulsen var långt över 100 och navelsträngen pulserade kraftigt. Jag märkte att i takt med att blodet pulserade tillbaks till honom ändrades den blekvita färgen till rosa. Efter ca 1½ minut började han sträcka på armar och ben, öppnade ögonen och tog ett försiktigt andetag. Sen tittade han på oss som om han undrade "Varför denna uppståndelse?" Och han skrek inte.
Eftersom jag på den tiden trodde att barn måste skrika försökte jag få honom att göra det, men utan att lyckas .
Han ammade mycket bra, och när jag senast såg honom, vid ett års ålder, och var han ett helt normalt barn.

Jag visste att jag hade sett ett mirakel, ett som jag aldrig skulle fått uppleva på sjukhuset. Där skulle vi ha klippt navelsträngen och tagit iväg barnet för återupplivning. Därmed skulle vi ha förnekat honom just det han behövde - möjligheten att få ta emot det blod som under födelseprocessen pressats ut ur hans kropp och som p.g.a. den strama navelsträngen runt halsen inte kunde pulsera tillbaks till honom .

Detta kom att markera början till min forskarkarriär. Jag lovade att vid någon tidpunkt i mitt liv skulle jag forska på det jag nu hade sett men inte helt förstod.
Det var alltså en personlig erfarenhet som kom att leda mig in i mitt forskningsområde. När jag började fråga kollegor och andra utövare om deras avnavlingsmetoder fann jag en stor variation i både utövanden och trosuppfattningar. När jag sökte i litteraturen fann jag en allmän brist på evidensbaserade rekommendationer för avnavlingspraxis. Allt verkade vara bildat på personliga åsikter eller grundat på felaktiga eller inkonsekventa forskningsresultat. Men samtidigt märkte jag att etiologin (läran om orsakssamband ) gällande många problem som nyfödda drabbas av inte var känt, och fortfarande inte är känt. Symptomen är ofta motsatsen till vad som händer när man väntar med att klampa navelsträngen. Jag märkte också att dessa problem sällan uppstår i miljöer där barnet har en naturlig fysiologisk övergång (efterbördsskede) . Så jag undrade om tidig avnavling kunde orsaka några av dessa problem. ”

http://www.scienceandsensibility.org/?p=810

Mammaoch Matte,.
Kanonbra att du tar upp det här på informationsmöten och att du skriver  ut  och sparar och har dig    
Jag önskar också att man kunde informera alla föräldrar om  det här och om deras och deras barns rättigheter. Det är därför jag håller på som jag gör här på FL,  på bloggen och på Facebook, eftersom jag så sällan når fram till  de ansvariga inom förlossningsvården.   

Tyvärr vet jag inte vad det är för  klämmor de använder när  de klampar tillfälligt.     Kanske det beror på  hur hårt man sätter klämman?  Vad jag förstått så klämmer de flesta  här i Sverige med fingrarna  istället och en del klämmer inte alls utan tar provet ändå.

Angående pH-provet så   tas det (enligt  George m Morley, David JR Hutchon m.fl. avnavlingsexperter och forskare )  inte för barnets skull, utan för personalens;  Kan de bevisa med det provet att barnet mådde bra i födelseögonblicket  har de ryggen fri om det skulle visa sig att barnet fått en skada, eller t.o.m. dö.   Om tidig avnavling tillämpas  för att ta detta prov är  det enligt  David Hutchon  detsamma som att knipsa ut en bit av hjärnan  för att kolla om den var normal eller ej och strunta i att det är själva provtagningstekniken som orsakar skadan. 

“Cord blood gas analysis, which requires immediate cord clamping, is an invasive test which puts newborn babies at high risk of hypovolaemia. How can this possibly be justified? It is not dissimilar to taking a brain biopsy from the baby at birth so that it could be later shown that the brain was normal when it was born!
I suggest readers take a short time to go to their library and look at the physiology descriptions in the various textbooks.”    http://www.bmj.com/cgi/eletters/334/7602/1027-f 

Han menar  också att man inte hinner  invänta  provsvaret för att sätta in rätt behandling,  eftersom  akuta åtägrder måste påbörjas medetsamma.   

På den här sidan finns en hel den intressant information, av vilket jag har översatt följande stycke: Normal Cord and Placental Function after Birth (No Cord Clamp Used)

 ”Före födseln är lungorna fyllda med vätska och väldigt lite blod strömmar  genom dem, barnet får syre från modern via moderkakan och navelsträngen. Denna syretillförsel från moderkakan fortsätter efter att barnet föds  tills lungorna fungerar och  förser barnet med syre. Detta sker när de är fyllda med luft och allt blod från höger sida av hjärtat flödar genom dem.
När barnet skriker och har fått rosa färg  , klampar (sluter/stänger) navelsträngskärlen  sig  själva. Under denna  intervall mellan födelsen och naturlig klampning  av navelsträngen transfueras  blod  från moderkakan för att skapa blodflödet i  lungorna. Den här naturliga processen skyddar alltså hjärnan genom att ge en kontinuerlig syretillförsel från två källor,  tills den andra källan har börjat fungerar väl. ”

Och  från den här sidan   har jag översatt följande:

 ”När  barnet är fött  behöver det börja andas in luft i  lungor för att överleva.  Det är dock  ett misstag att tro att dess första andetag  är kroppens första erfarenhet av livgivande syre. Fostret får  syre  under hela graviditeten av mamman via moderkakan. Efter födseln fortsätter moderkakan att ge barnet syre under cirka 5 minuter medan blodet pumpar fram och tillbaka genom navelsträngen. Detta är en del av  Guds (eller naturens) genialiska plan,  så att  barnet ska få tid  på sig att  ”veckla ut”   lungorna och  göra övergången från livet i fostervattnet  till att  andas luft  så skonsam som möjligt. Kom ihåg att barnet  inte tar emot  ”placentablod” från mamman, utan det hämtar sin egen blodförsörjning från ett av sina egna fungerande organ ( moderkakan) som bara råkar vara kvar inuti mammans kropp. ”

Tyvärr vet jag inte hur man ska kunna få prestigfulla personer inom förlossning- och neonatalvård att inse att medtagna och livslösa barn måste få behålla navelsträngen  intakt. Hade jag använt rätt teknik så borde det ha gått igenom för länge sen, så mycket som jag tjatat om det.  Men jag möts då oftast  av arrogans och ilska ,  de få gånger jag får några  svar.

Men jag kan tänka mig att det måste vara lättare för blivande föräldrar att kräva att deras barn inte blir avnavlat  i en sådan kritisk situation.

Varsågod.  Så glädjande att du uppskattar tråden

Jaså det är så dags igen   
Ja en ny brevrond till BT vore förstås väldigt bra.  Nyheter P4 Sjuhärad också kanske? De gjorde ju det här reportaget: 
Bättre järnförråd med sen avnavling  "Men innan man gör några förändringar på SÄS inväntar sjukhuset den rapport om sen avnavling som barnläkaren Ola Andersson vid Länssjukhuset i Halland just nu arbetar."

 

Hoppas  det är några som  bearbetar  GP också,   med  insändare och  tips om nyheter , och  då framför allt påminner om  artikeln  SU går emot nya  rutiner  :  " SU väntar på att barnläkaren Ola Anderssons forskning ska bli klar. Han undersöker hur tidig eller sen avnavling påverkar 400 svenska barn, en unik studie."


Och  då  informerar om att Ola Anderssons forskning nu är klar och presenterad :
 
Ju fler som hjälper till  desto större chans att de blir intresserade .  

Ja man kan verkligen bli förbannad på att de inte informerar om så här livsviktiga saker som man som förälder verkligen har rätt att få veta. 

problemet är att  klippningen brukar ske  lite senare men att navelsträngen  då redan är klampad, vilket undersköterskan gör  direkt när barnet kommer ut utan att föräldrarna ens märker något.

Precis, de ska inte vara där och pilla och peta och babbla och ha sig! 

  Så här skriver den mycket kloka hembarnmorskan Lisa Barrett  i sin blogg: 
 
The  golden rules,

• Don’t wake the mother
• Don’t touch the baby
• Don’t cut the cord.

 http://www.homebirth.net.au/2010/12/cord-clamping.html

Ja, vadan denna brådska......undrar om de vet det själva?

 

Det är nu förhandsvisning  igen på  här mycket sevärda (om man kan engelska)  filmen,  som främst vänder till blivande pappor,  fram till  någon gång i morgon söndag 2 januari.
Sen är det trailern som gäller igen. 
http://www.theothersideoftheglassthefilm.blogspot.com/

Intressant bild , även om  färgerna är något överdrivna.

Cord clamping betyder  klampning av navelsträngen . 

Vad ska man tro om det här då???

Inkomna förslag
2011-01-26
Teknik för avnavling av nyföda barn.
Två tekniker finns för avnavling av nyfödda barn. Tidig (=omedelbart efter att barnet är fött) och sent (ingen tydlig definition 1 min-3 min efter födelsen) Vid SU tillämpas tidig avnavling. Metoden har ifrågasatts internationellt och även nationellt. Tidig avnavling har i vissa studier visats ge järnbrist, men inte anemi, vid 3-4 månaders ålder. Finns sådana skillnader i hälsan för barnet att det motiverar SU att överge tidig avnavling?
Frågeställare:Anders Fasth, professor, ÖL, projektledare Nationella navelsträngsblodbanken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Olof Mattson,områdeschef område 4, SU/Sahlgrenska sjukhuset.