Orkar någon stötta mig?

Jag vill skicka en STOOOOOOOOOOOOOOOOOOR tröstkram till dig!!
Jag har själv aldrig behövt uppleva det fruktansvärda med mf och jag har heller aldrig fått uppleva lyckan med ett + på de snart 3 åren vi har försökt.

Men jag känner så väl igen din reaktion! Jag har legat i fosterställning i soffan och gråtit så tårarna har sprutat när någon nära vän eller släkting har berättat att de är gravida (på första eller andra försöket...)!
Får du någon hjälp?? Har du gjort missfallsutredning? Om inte tycker jag att du ska kräva hjälp! Det finns många i din situation som får hjälp och klarar hela graviditeten. Ett exempel är Annica som gick igenom 5 mf tror jag och nu är nybliven mamma.
www.familjeliv.se/krypin/annica71/presentation.php

KRAM!

För står dig precis. Har själv suttit med gravida vänner och stirrat ner i kaffet utan att orka ta del av allt babysnack.
Ibland orkar man bara inte, även om man i vanliga fall är glad och possitiv. Att inte kunna få det barn man så hett längtar efter utan att behöva gå igenom massa jobbigt, det tär på krafterna även hos den starkaste.

Massor av tröstkarmar. Och jag håller tummarna för att ni skall få er lilla baby en dag.

Kram på dig. Ibland önskar man att man vore osynlig. Finns inget jobbigare än att behöva höra babysnack och tusen frågor när man själv ska SKAFFA barn. Som om det bara vore att beställa per postorder. Lider med dig, har inte själv genomgått så mycket tragiskt och uppslitande men vill ge dig en STOR kram och lycka till/Teri

Massor av kramar från mig också. Hae också mycket "bebisprat" runt mig då 7st är gravida på jobbet... Genomgick själv ett MA för 2 år sen ( i vecka 11) och det är tufft att berövas hoppet så snabbt som ett MF/MA innebär... Skickar iag tröst och styrkekramar då jag själv mår ok för tillfället.

Kram pemi

Hej!

Lider med dig, känner oxå att såfort det blir bebisprat eller någon berättar att den är gravid så blir man precis tyst och går gärna undan. Livrädd för att de ska fråga om inte man själv ska skaffa barn snart......Ibland är det bättre att dra sig undan tror jag och slippa höra pratet, vilket gör att man nästan inte har nåt umgänge tillslut....Kan bara säga att man måste få vara ledsen ibland och att det är viktigt att man pratar om det med varandra. Eller söker stöd här där det är många som är i samma situation och kan dela med sig til varandra.....Skickar massor av tröstkramar till dig! Igc.

Hej!
Tröstkramar.
Jag har en väninna som är gravid och jag umgås inte med henne alls just nu för jag orkar inte med barnmagen o allt prat om det.
Så vi får kämpa alla vi andra!
Kramar

Jag vet precis hur du känner. Fast man är glad för dem i sin omgivning som lyckas bli gravida så är man precis lika ledsen för sin egen skull. Det känns så fruktansvärt orättvisst och det går så lätt för vissa och andra får kämpa och kämpa och kanske aldrig kommer lyckas. Jag håller med igc att man måste få vara osocial ibland och bara deppa för att orka med andras lycka. Förhoppningsvis blir det vår tur någon gång! /kram sanna

HAr ni funderat på IVF? Vet annars hur det känns att få flera missfall, har haft två (som jag vet om, troligen fler) å till slut lyckades det med IVF! Ge inte upp hoppet! Sök hjälp! Kram Mimmi v 18

Ibland orkar man ju inte........och när man minst annar det så bryter man ihop.
Jag orkar inte heller lyssna på allt babyprat, man känner hur paniken sprider sig i kroppen och man blir svettig och yr, till slut så stänger man av och bara glor rakt fram utan att höra vad som egentligen sägs.
Och man undrar -varför!!!
Kram....

Precis samma hände mig. Det tog 10 månader sen var jag gravid igen. Lyckan var enorm när lille Kevin tittade ut, dessutom 3½v för tidigt.

Det händer att man tänker på det lilla livet som togs bort, det gör fortfarande ont men jag gläds desto mer över sonen istället. Så ge inte upp.