velar fram och tillbaka...

Hej.
Känner så igen mig hos dig. Jag hade en fruktansvärd första förlossning och nu när jag väntar mitt andra barn (ska föda om 5 veckor) har jag gått hos en Aurorabarnmorska för att bearbeta allt som hände sist. Jag var HELT inställd på snitt när jag började hos henne, fanns liksom inte en chans att jag skulle göra om skiten igen. På vårt första samtal sa hon att jag absolut skulle bli beviljad snitt om jag inte ville testa att föda vaginalt men hon ville ändå att jag skulle fortsätta på samtalen flera gånger. Nu har jag gått dit vid tre tillfällen och hör och häpna, jag har SJÄLV tagit beslutet om att välja en vaginal förlossning. Förmodligen för att jag så gärna vill ha revanch, om du förstår vad jag menar. Hon har inte på något sätt försökt övertyga mig om något utan mest varit stöttande och lyssnat.
Dealen nu är att jag ska bli igångsatt när jag är så pass mogen att man kan ta hål på fosterhinnorna så jag har fått ett datum för det. Visar det sig då att jag inte är tillräckligt mogen åker jag hem igen och kommer tillbaka ett par dagar senare. Ryggbedövningen ska läggas innan de tar hål på hinnorna och jag ska även få emla, bedövningskräm, för att det ska kännas så lite som möjligt att få bedövningen i ryggen. Sen får jag själv välja när bedövningen ska aktiveras, kan göras innan värkarna kommit igång eller när jag tycker att jag inte står ut längre.
Dessutom kommer jag att få ett snittkontrakt, om jag känner att jag drabbas av panik tex och absolut inte vill föda vaginalt kan de stanna av värkarbetet, om det inte gått för långt vill säga, och lägga snitt som en utväg.

Nu har jag ca en månad innan jag ska föda och jag hoppas så innerligt att det ska gå bra denhär gången så jag får revanch på min förra förlossning.

Och jag hoppas att du kommer fram till en bra lösning för dig. Jag rekommenderar varmt aurorasamtal, har varit fantastiskt att ha fått ur sig allt som man burit med sig från förra gången.

Lycka till!

Min man tyckte oxå att jag skulle välja snitt, utan tvekan! Men efter att vi pratat om alla för och nackdelar så kom han fram till att det förmodligen är bäst att försöka sig på en vag. förlossning och hoppas att det går vägen. Mycket oxå för att vi nu har en 2åring som ska lyftas, kläs på, lämnas på dagis, byta blöja etc och det blir ju jättesvårt att fixa på egen hand när man har snittats. Vi sparade lite av sonens dagar för att min man skulle kunna ta dem och vara hemma med oss i drygt en månad efter snittet, men för ett par veckor sen fick han sitt drömjobb och nu känns det inte riktigt som läga att komma och ta ledigt en längre period som nyanställd.
Hur tänker du runt detta med syskon och snitt? Funkar det för dig tror du?

Och jo, jag håller med dig. Verkligen skitkonstigt att man faktiskt har viljan att göra om något som gick så snett sist. Blir inte klok på det faktiskt, men kanske är det som du säger att det är hormonerna som spökar.