Jag börjar känna lite ångest inför denna gång..

Låter ungefär som jag...

Fick min son för ganska exakt 2 år sen, och sitter nu med BF om 5 dagar.
har under graviditeten varit lite från och till gällande förlossningen. ibland känns det som om det här kommer gå strålande och ibland vill jag bara banga och begära snitt, som jag inte heller vill ha.

Klarade det utan bedövning förra gången, det gjorde ju ont, men det gick!

Läste Anna Wilsbys bok "Innan du föder" och tyckte den var positiv och bra. Men började sedan läsa på mer och mer om "dyktekniken", bl.a. flera bra trådar här på FL. De är så positiva och det känns som om man kommer fixa detta. Tränar avsalppning och andning här hemma.

Så de senaste veckorna har rädslan släppt och ersatts av ett positivt sysnsätt (eller hur jag skall förklara...) och jag längtar faktiskt till förlossningen. Beror nog också på att jag börjar bli trött på att vara gravid. har lite foglossning och andra småbesvär. Inget jättestort, men irriterande så att säga... Och vet att förlossningen är slutet på det, och början på livet med nästa barn och min kropp kan återgå till det normala. Kommer kunna ta på mig strumpor själv utan att stånka och stöna

Men tror till stor del att det beror på allt jag läst på om dyktekniken som gör att jag går in i förlossningen med positiv syn.
Sen vet jag ju att jag klarade förra förlossningen utan bedövning (tesade lustgas, men tyckte den gjorde det hela värre då jag inte kunde parera värkarna lika bra) och det finns ju allt möjligt att få om man vill!!

Hoppas du kan finna styrkan att inte vara orolig och se fram emot förlossningen istället!!

Hej,

klistrar in länkarna till de två trådar jag följer här på FL, framförallt den första länken är jättebra, många som har skrivit inlägg om hur det var för dem. Sen finns det länkar i trådarna till andra sidor med artiklar och så.

www.familjeliv.se/Forum-2-13/m45703627.html

www.familjeliv.se/Forum-2-13/m45703627.html

Som läget är nu hoppas jag att jag klarar mig utan bedövning. Men jag är absolut inte mot det, och kommer ta det som finns och jag känner att jag behöver! Men har läst lite om akupunktur, som jag aldrig testat, och en del som fått en nål som hjälper dem att slappna av ännu mer, vilket då hjälper till när man dyker.

För mig var lustgasen så att jag inte riktigt kände när värken började, så andades fel ibland och hade mest effetkt av gasen mellan värkarna, vilket ju var skönt så klart, men i takt med att effekten avtog kom nästa värk, som jag då inte lyckades parera med att andas. Kan tänkta mig att testa igen, om någon (BM, min man) kollar kurvorna och säger till exakt när jag skall börja andas så man får den effekt man skall ha. Har hört att det inte alltid är så lätt med lustgas vid första förlossningen, att det mycket väl kan fungera bättre vid efterföljande förlossningar.

Min förlossning gick bra, han kom ut, sydde ett par tre stygn och sen fick vi den berömda brickan och var själva med vår son. Så har inget traumatiskt som ligger kvar och gnager. Men eftersom det var så akut med din tycker jag nog att du skall prata med någon Aurora BM för att få bearbeta det, så du inte går in i nästa förlossning med minnet av det negativa från den första.

Någonstans i bakhuvudet vet man ju att vad som helst kan hända, men tror det är viktigt att bara försöka fokusera på det positiva. Tror man har mycket vunnet om man när värkarna börjar känner "Yes, nu är det på gång", istället för "F-n, vad ont det gör, det här går aldrig".
Men det är ju lätt att vara positiv och slappna av när man inte har ont, sen vad som händer när det verkligen drar igång märker man då...

2 ska bli 3

usch vad jobbigt! Hoppas det gick bra på Aurora samtal idag, och att du kommer över rädslan och allt går bra när det är dags igen!!