Jag börjar känna lite ångest inför denna gång..

Är just nu helt livrädd och ångestfylld. Ska på 1:a Aurora samtal om 3 timmar som tur är. Har varit rätt cool hela grav ang förlossningen. Men för 2-3 dar sen när jag såg att det bara va 46 dar kvar til BF fick jag panik...

Min första graviditet va jag väl oxå lite skraj men inte som nu. Dottern föddes okt 07 och det slutade m snitt efter att värkarna inte tagit fart och hon regerade neg på värkstim droppet. blev lixom status quo. så det blev lugn dusch och sen 2 tim väntan på snitt. Vilket va fruktansvärt då jag va panikslagen inför snitt och hade grym dödsångest under den väntan..

är inte så rädd för smärtan utan för ev komplikationer såsom livmoder ruptur, att h*n ska fastna, att jag ska spricka eller att det ska bli snitt igen.. Och i värsta fall att jag ska sövas då.

Blä.... Stanna tåget jag vill hoppa av..

Jo.. Allt känns mycket lättare efter samtalet. Det va nog välbehövigt m ett samtal för att få räta ut lite frågetecken från sist och "avsluta" den förlossningen. Har ältat lite olika saker som jag tyckte va jobbigt. Men nu har jag fått vrida och vända på det och känner mig klar. Va nog mest insikten om att jag va där snart igen utan att fått svar på mina frågor som gav mig sådan "ågren". inte haft mycket tid att tänka på det innan när man har en 2 åring hemma.
Nu känner jag mig redo och hoppas på att nästa förlossning ska bli lite mer som jag vill.. Men som sagt det blir nästa aldrig som man tänkt sig... så vi får se.