tredje barnet
Det lät mysigt.
Är i samma sits som du och väntar trean.
Hatar de kala rummen och det finns ju en risk/chans att jag föder hemma eller på väg in pga snabba förlossningar tidigare. Men här får man inte föda i vatten tror jag.
Det lät mysigt.
Är i samma sits som du och väntar trean.
Hatar de kala rummen och det finns ju en risk/chans att jag föder hemma eller på väg in pga snabba förlossningar tidigare. Men här får man inte föda i vatten tror jag.
Skönt att höra att det finns fler för här verkar ingen förstå mig.
Och jag har heller inte kunnat säga vad det är som gör mig så rädd.
Smärtan är det inte för den kan jag hantera. Nålfobi har jag haft jättehemsk men det har börjat ge med sig lite mer.
Men häromdan insåg jag att jag nog är rädd för barnmorskorna. Och sjukhusen.
När dottern föddes (första barnet) så dog min mamma samtidigt och jag hade verkligen panik när sonen föddes och inbillade mig att något skulle hända nån igen. En nära till mig var sjuk just då så jag var verkligen jätterädd.
Men allt gick bra då så det kändes bra.
Problemet är att rädslan tar över så mycket av hela förlossningsupplevelsen så det känns som såå onödigt efteråt.
Alltså det är jättesvårt att förklara. Har inte kunnat förklara mig för nån annan hittills så jag förstår om ni inte heller förstår mig.