Så...
Nu säger jag GODNATT för mig!
Ska stoppa om de stora barnen och ladda upp för Parlamentet och "den där svenska serien" (Persbrant) som kommer efter det.
Cornelia verkar vara riktigt hängig så kanske blir det att vara hemma med henne imorgon, men vi får se 
Kollar in här i vilket fall som helst
Ha det fint tjejer!!
Mimmi
Ett snabbt godmorgon får det bli
Nu rusar jag...
Ha en toppendag 
Hamnade i skolans kafeteria med en kaffe i handen. Datorerna stod fria, så vad gör man... om inte kilar in i sin favvistråd (favvis är ett underuttryck, kände jag nu. Det här är ju ett behov, en nödvändighet ).
Jaha, har inget speciellt att säga, inte på den här lilla minuten jag kan vara inne, så jag babblar bara på lite här....
Mår alla bra?
Ja, du Yohanna, du har ju lite vajsit med känslorna. Men tänk såhär. Det trygga och starka kärleken överlever vilka avstånd som helst. Hon är snart tillbaka i dina händer igen . Passa på att göra sånt man tycker om att göra för sig själv.... Du skriver väl mycket, har jag för mig.... Skriv något 
... säger jag som om det vore det enklaste i världen... .
Hon är snart hos dig igen
Yohanna:
Vad gullig du är
Junija:
Kul att vi timade varandra nu .
Lilla skruttan då... ont i benet om en stund 
....
Tur att det snabbt går över
Yohanna:
Nån chans att man får läsa det sen..............................?
Yohanna:
Klart jag vill!
Synpunkten kommer säkert att vara SUPERBRA och inget annat, då jag inte är nån expert. Men vet du, min svägerska jobbar på bokförlag med att läsa in vilka böcker som är aktuella att ta in, så har du något speciellt som du vill ha synpunkter på, uppriktiga synpunkter, så är det bara att maila över till mig, så ska jag vidarebefodra...
Hon är jätteduktig!!!
Junija:
Usch, jag minns där på BB när de ska ta den där nålen i handen och jag var sååååå illa till mods: Nålen ville inte in och Tristan bara skrek och skrek och de höll på med honom. Jag grät och grät och eftersom det var tredje dagen efter förlossningen så grät jag nog överdrivet mycket. Så satt jag där till barnmorskan och bad om ursäkt för mitt uppförande och sa väl nått i stil med att -Ursäkta för att jag håller på så här, men det gör så ONT att se honom så här ledsen . Då svarade hon -Jag har inte reagerat på det, du tror väl inte att du är den enda mamma som brytt sig om sitt barn som jag har träffat på mitt jobb??? 
Jag kände mig så dum så dum och grät ännu mer, typ hystreiskt och Christian började liksom trösta mig för att jag skulle lugna mig och jag blev ursinnig och tyckte att ALLA var hopplösa. Och Ludvig satt med där i rummet och den lilla gubben satt och snurrade på en stol med blicken i golvet och viste inte vart han skulle bli av. Så kom han fram och la sin hand på min arm.... Plutten då!!!
Junija:
Ja eller hur!
Och jag tycker att jag har stött på så många sånna. Och då är jag endå inte den där ynkliga typen som kräver stöd från obekanta eller syrror som jag bara stöter på under en undersökning... Konstigt att man söker sig till den här typ av yrke!
Tänker på de människor som stöter på den här typen av nongalans när de behöver som störst stöd och som INTE har en stöttande omgivning... Det kan vara ett leende den här människans dag skulle ha hängt på, så kan det i alla fall vara för mig...
E det inte så för dig också?
Calcio:
Hej på dig me.....
Gillar din nya nickbild.
Härlig färg och mysigt leende som skiner upp sidan
Ja, han är en lyhörd liten prick min lilla Ludvig. Finns DÄR så fort någon kan tänkas behöva honom. Och allra helst hans mamma då .
Han var så gullig härrom dagen. Jag satt i soffan och var lite småsur på Christian. Inget allvarligt, men ja, sur . Ludvig sitter bredvid och så ser jag på honom att han vill säga något. -Vad är det gubben, frågar jag? -Äh, jag vet att du inte vill ta beslut när du är "upprörd" så jag väntar en stund till tror jag (hans fråga var om han fick spela X-box).
Gisse:
Nej men usch och fy!!
Ingen som kom till skada hoppas jag!
Yohanna:
Du är en riktig känslomänniska du.
En tänkare, en romantiker och jag tror att du som kvinna är skör som ett kristallglas.
Vad fint du skriver