Vi som gör äggdonation ute i Europa

Hej alla tappra! Har inte orkat skriva förrän idag. Mitt VUL i torsdags visade att den ena tvillingen inte hade klarat sig. Den andra mår bra men sorgen och oron gör så att vi inte vågar hoppas på att det kommer att gå bra för knyttet. Jag försöker verkligen att tänka positivt men mina känslor är helt blockerade. I helgen skippade vi släktträffen och bara tog hand om varandra. Vi har varit så inställda på tvillingar och gjort planer för ett liv med dem. Dagen innan VUL så vågade vi för första gången vara riktigt glada över våra småttingar. Torsdagens besked känndes därför som en mycket grym kalldusch. Det var första gången jag såg min sambo gråta. Jag mår ingen vidare och jag har oroat mig för hur jag ska kunna hålla fasaden uppe för min chef. Vi ska bort två dagar i denna vecka på ett konvent och nästa vecka åker vi till Tyskland för möten. Darrande berättade jag för min chef om att jag var gravid och varför jag inte kom till arbetet i fredags. Han var helt underbar och det känns så skönt att inte behöva ljuga längre. Han sa att jag skulle tänka på mig och den lille i första hand och ta tid för att vila om jag behövde. Resten fixar sig alltid. Kram

Hej tjejer! Kramis du är verkligen härlig som kan vända så och bli så positiv igen. Caribe: grattis tilll fin slemhinna! Vad spännande att du äntligen är på väg! Håller verkligen tummarna! Saknarkytte: Förstår hur du känner dig! Även jag hade hoppats på tvillingar med mina fina embryon - RD14 idag och åter negativt (snyft). Men, saknarknytte - du har en friskus i magen, och det kan bli en härlig och enkel graviditet med "bara " en! Lala - hoppas allt är bra! Skönt med lite starkare graviditetstecken! Måste fråga er hur ni gjort med HCG -blodprov?? Jag trodde man kunde ta det på vårdcentralen. Ringde och fick tid för blodprov, men när läkaren frågade vad han skulle analysera i blodet och jag sa HCG så han ut som ett frågetecken! Det hade de aldrig gjort förut där... Han var dock mycket hjälpsam och även labbet som tog provet, men de hade ingen aning om hur man skulle tolka svaret... - men det fixar jag sa jag - är det siffror blir jag jätteglad - är det bara 0 blir jag ledsen. Bara jag får blodet analyserat så tolkar jag svaret! Är det så här ni andra gör också? Eller ska man vända sig till gyn? Där är det ju veckors väntetid? Mitt upp i allt elände kunde jag inte låta bli att skratta lite när jag ställde till det så på läkarvärdcentralen bara för ett HCG (och att de ändå var så gulliga och gjorde allt de kunde!) Annars känner jag mig rätt deppig och hoppet att det ska vända till ett positivt test känns mer o mer avlägset. Men en ytterst liiiten chans kanske finns kvar. Det finns visst de som plussat på RD17... Om inte + så ska jag vila över jul och hoppas på FET i januari. Hela 2009 har varit ett ovanligt jobbigt år, så det är nog bäst att vänta till ett bättre år! KRAMAR till er alla!! C

Hej på er! Jag måste börja med att be om ursäkt att jag bara "kastade" mig in på forumet med min oro och mina frågor, utan att fråga er först om det är OK . Är det OK att skriva? Carmencita03: Jag är/var nästan i samma situation. RD11 var urinprovet negativ. RD16 svagt + Blodprovresultat: 26/11 (RD13) hcg 3,5; 30/11 (RD17) hcg 29. Nu vet jag inte om jag ska hoppa av glädje att jag ÄR gravid eller vara orolig för dem extrema låga värden på hcg. Jag borde ha haft 20 ggr högre värde vid det här tidspunkten.

Från Riga har dem sagt att det ser inte alls bra, att det kan vara "embrio implantation" problem och att jag ska ta nya blodprov, precis som ni föreslår. Jag ska försöka göra det. Den tabellen var bra och det gjorde att jag har lite hopp kvar. Men...jag är nästan inställd på att det inte går vägen för mig. Jag får nog vara glad att efter 6 år har jag fått se ett svagt plus på gravtestet för första gången.

Mina små hade det livligt värre på ultraljudet igår, de var svårmätta... Knoll ville vara med på alla bilder och knuffade utan Totta så de kunde inte mäta henne så bra. Ska dit igen den 17 dec för nya mätningar... Jag hade högt blodtryck också så doktorn ville ta några tox prover och urinprov så det ska jag fixa då jag ska till barnmorskan på måndag! Är i vecka 21+3

Hej tjejer! Tack för er uppmuntran. Idag RD17 också minus. Idag kom liksom alla känslor av besvikelse ikapp, har gråtit floder - suttit i evigheter på toan på jobbet mellan möten o gråtit. Brukar vara positiv men så här deppig har jag inte varit jag på evigheter. Trodde verkligen att det skulle lyckas. Fina embryon var det också. Varför?? Varför ville de inte stanna? Börjar tvivla på FET... de stackars frysta embryorna kommer väl att reagera likadant... de fäster väl inte de heller. Usch så genomdeppig jag känner mig... Ingen att prata med om detta. Ingen på jobbe som fattar varför jag går omkring och ser ut som ett lik med rödgråtna ögon. Samtidigt läser jag om alla er som lyckats och tänker - att det går ju!! Det kan ju funka!! Men, varför funkar det inte på mig? Brukar man prata igenom situationen situationen med sin klinik-läkare? Brukar man försöka ha en teori och ändra något inför nästa steg? Eller kör man bara på likandant? Någon som vet?