V.V.S-tråden-Våga Vägra Skov! Tråd nummer 16

Sen ska jag säga det att om jag hade kunnat göra endoskopin utan narkos så hade den blivit gjort för mååååååååååånga månader sen

Fast idag har det gått så långt att det inte räcker att ringa, inte räcker att trycka på för alla neddragningar har gjort att _alla_ får vänta ändå

Blir ju så när politikerna bestämmer att sjukhusen ska spara. Spara när man inte ens sen innan kunde hinna med att ge vård inom dräglig tid!

Ninde, jag har helt missat att du gjort din om-operation. Jag tror att det är väldigt jobbigt i början (precis som det var med stomin)

Hur många dagar sen är det?

Själv fick jag efter två veckors intensivt ringande äntligen tag på kirurgens bäckenbottencentrum. Jag skulle blivit kallade i juni (om man ser till vårdgarantin), i maj talade de om för ledningen att de inte klarar av att ta emot patienterna inom en rimlig tid och vad gjorde de? Jo, de tog ännu mer pengar från deras budget istället för att ge dem mer så att de kan uppfylla vårdgarantin

Nåja, hon skrev ner en massa om mina besvär och skulle prata med den läkare jag träffat tidigare (visserligen två, tre år sen men jag litar fullständigt på honom och det är få läkare jag tillåter röra min kropp numera så jag vill verkligen få komma till honom). Hon skulle göra vad hon kunde för att jag ska få komma dit, eg vill de nog hävda att jag ska ta det på KK och aldrig i livet att de får göra ett ultraljud med stav i min rumpa! (de har skadat mig nock!)

Jupp, det är precis vad jag menar. Förra gången var det under narkos (men öm vart jag efteråt) men jag litar på den doktorn jag har träffat där innan så om han gör det så är det okej utan narkos.

Jag är hundra procent säker på att han slutar om jag säger att det blir för mycket (många läkare kör på ändå typ med inställningen "har vi kommit så här långt kan vi lika gärna fortsätta o det tar bara en minut till" och de läkarna har gett mig läkarskräck)

Vad är cytoskopi?

(trilla nästan ur sängen vid tanken på att jag kan ha missat en undersökning, sjukt va *asg*)

Vi kommer att göra ett FET (frysförsök) i december oavsett vad som händer. För sen måste vi skicka in ansökan om adoption och de tror inte på att vi helhjärtat vill adoptera om vi har ägg kvar i frysen som vi ska använda senare

Vi har ett vanligt ivf kvar som sjukvården betalar (men eftersom jag blir jättesjuk av äggplockning) är jag inte ens säker på att de tycker det är okej att genomföra det (de måste ju vara etiska och se till hela patientens välbefinnande)

Jag satt precis o undrade var du var i processen så det var riktigt roligt att veta att du ska börja spraya (och fungerar inte sprayen för dig så ska du veta att man kan ta sprutor istället)

Ninde, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är skit när det skiter sig.

Har du fått stoppande medicin?

grådis, jag menade mest om du inte trivdes med sprayen (fungerar rent fysiskt är jag säker på att den gör )

Vid FET tar man nån medicin som ökar på vad det nu än är som ökar på inför ägglossningen

Jag har ju så många sammanväxningar (med blodkärl), nervskador o annat skit så när de sticker nålen genom slidan och buken till äggstocken så blir det typ massa små invärtes sår (blödningar)

Sprutorna är a pice of cake. Faktiskt. Jag var livrädd första ivf:et men sen lärde jag mig. Jag tog dem på låret (finns inte en chans att jag sticker mig i magen), satte nålen mot huden och flyttade runt den tills den inte kändes/gjorde ont (man har ju inte smärtreceptorer på varenda millimeter av huden)

Ninde, det tog många år innan min pappa började klara av att hantera att jag är sjuk.

Han är själv sjuk och har alltid kämpat på och när jag var yngre så pushade han på mig för mycket (dvs typ, så farligt kan det inte vara, ansträng dig lite, typ sån attityd).

Men nu, när han har han förstått att jo, jag lever med minst lika mycket problem (o smärta) som han så är det lättare för honom att hantera min(a) sjukdom(ar).

Jag tror att pappor har väldigt svårt för att hantera att deras barn inte mår bra för, i alla fall i den generation som min pappa tillhör, de fick aldrig lära sig hantera sådana här känslor. De skulle vara starka o försörja familjen och det tar tid att lära sig hantera de känslor som de märker att de har och att det är okej att ha dem

(massa amatörpsykologidravvel från mig)

Kram mina tarmvänner

Jag är inte sjukskriven utan har sjukpension. Dock har jag haft det sen ca 10 år tillbaka och innan det hade sjukbidrag och innan det varvades sjukskrivningarna med enstaka perioder av kortare arbete och studier.

Så jag vet inte nåt om de nya reglerna och chansen till sjukpension idag men (utan egentligen veta) jag tycker att du beskriver en situation som jag, enligt de nya reglerna, skulle tolka som oföränderlig och därmed kunna ge pension (om det är det du vill)

Jag har haft min sjukdom sen jag var 13 och idag är jag 34.

Ninde, så glad jag blir över att höra att det blivit så mycket bättre. Har tänkt på dig och hoppats att tarmen skulle lugna ner sig.

Tar du några stoppande mediciner nu?