Hittat hit jag med. Är lite frånvarande då jag behöver hitta mig själv igen
Sen e jag ganska deppig just för stunden över att vi fortfarande är barnlösa efter nio år (och min väninna blev gravid på två försök o är i andra, tredje?, månaden)
Det som är jobbigt just nu är att vi inte ens vågar sia om att göra ett frysförsök i januari (som tänkt) eftersom magen ballade ur i somras o jag väntar på flera undersökningar
Ligger fyra remisser ute: en där de ska kolla om det är en bakteriell obalans i tarmen, en för en endoskopi och en hos bäckenbottencentrum eftersom jag blöder från ändtarmen innan jag ska mens (och ibland under tiden som jag borde haft mens - den har varit oregelbunden sen jag op:ades för utomkveds för 11 mån sen). En remiss är till ul för att se om man kan se vad det är som går in i magsäcken (o ger mig smärta)
Sen känns det sådär att trappa ner morfinplåsterna. Jag vill för jag mår inte bra av dem längre men det är mindre kul att få ont igen
Sorry för ego-inläggen men jag har bara ork till att dra mig själv framåt just nu
Hej allihop, läser ganska ofta men kommenterar sällan. Tänker på er.
Själv fortsätter jag att gå ner i vikt om än inte i samma takt som i somras. Ska ringa läkaren o säga till honom att skynda på undersökningarna (vill inte fortsätta gå ner i vikt, är livrädd för att hamna på 54kg igen även om det är en bit dit)
Nu när jag trappar ut morfinet så ser vi ju ivf:en i fjärran o tarmen ska inte stå ivägen för barn!)
Tack vännen 
Jag vet att vi alla har problem att dras med men ibland känns det som man gnäller för "inget" när man läser er andras berättelser
Jag tänker inte vaccinera mig. När jag tar imurel (azatioprin) så dras mitt immunförsvar eg bara ner på en normal nivå istället för att vara överaktivt. Och jag resonerar som så att ett normalt immunförsvar klarar en flunsa
Kanske hade jag resonerat annorlunda om jag var mitt i ett skov men det är jag ju inte. Jag är betydligt mycket mer rädd för att få calisi (vinterkräksjukan) eller vilken annan magsjuka som helst för de slår ut mig totalt i flera veckor (ibland månader)
Jag är ju helt övertygad om att mitt första ivf misslyckades pga att jag hade inflammatorisk verksamhet i kroppen (mina vita blodkoppar, leukocyterna, låg på 18 och det ska vara under 7). Mitt andra ivf lyckades (då var värdet 6) sen var det bara ren o skär otur att det var ett utomkveds
Jag är rätt trött på sjukvården just idag. Jag ringde endoskopienheten igen och jo då jag är priopatient men hon har just nu åtta priopatienter.
Jag har väntat sen i januari *suck*
Jag har försökt få tag på bäckenbottencentrum för den andra remissen (skickad i mars) men de har telefontid en halvtimme två gånger i veckan.
Ultraljudet (remisen skickad i början på augusti) ingen aning om vad som händer där
Ny telefontid till dr bokad då han glömde att han lovat skicka remiss för att kolla vad jag är allergisk/överkänslig emot så jag kan börja äta o dricka (är trött på att enbart dricka cola o vatten)
Fick i alla fall ringt smärtenheten. Vet inte hur jag ska tackla nedtrappningen när jag inte får hjälp mot det som eg är fel o som ger mig smärta (jag har ju lika ont som när jag började på smärtenheten)
Läser alla era inlägg o tänker på er men orkar inte kommentera enskilt
Inte lönt att ringa dit mer tyvärr. Jag vet jag är prio, de vet jag måste göra denna snarast för jag kan inte göra den när jag är gravid eller håller på med provrörsbefruktningen¨
Larki, väldigt dåligt av dem att inte ens kunna informera
Att vi orkar kämpa på är för mig förundrande ibland eftersom vi aldrig tycks få nån info frivilligt
De ska gå in genom stomin med ett endoskop och titta igenom tarmen, kolla efter ev problem och trycka ut några förträngningar. Det sistnämnda gör ont så därför vägrar jag göra undersökningen utan att bli sövd, det går tyvärr inte att bara ge mig lugnande eftersom jag inte reagerar på stesolid och inte blir knockad av dormicum längre
Vårdgarantin gäller (så vida jag vet) bara läkarbesök o operationer, tyvärr inte röntgen o motsvarande undersökningar 