Kängurumetoden - Hat mot BB - illa behandlad!!
Oj vad jag känner igen mig ts. Nu kommer jag använda detta till lite självterapi.
Min dotter föddes inte för tidigt men hon var sjuk när hon föddes så vi fick spendera ca 3 veckor på neo och två veckor på samvården (familjerum). Jag mins så väl hur jag framförallt i början var helt förvirrad och inte vågade gå och äta eller på toa eftersom Irmeli vårdades enligt kängrumetoden. Inte häller vågade jag direkt röra på mig pga alla sladdar som var fästa vid hennes kropp. Det var ett ständigt dåligt samvete jag hade över att jag låg och tittade på klockan och hoppades på att min sambo kunde byta av mig. Jag var nysnittad och det enda jag visste var att min dotter kunde dö. jag hade nässelutslag över hela kroppen och sedan var det bara att ligga där. Lika ljust dag som natt. Ligga och ligga och ligga och ligga. Jag tror inte personalen egentligen gjorde nått fel. Men det hade varit skönt om nån hade sagt att det är ok att gå därifrån några timmar. Hon klarar sig. Det jag tycker var fel var att vi inte erbjöds kurator hjälp förens långt senare och att vi inte blev informerade om vår dotters tillstånd.Kanske berodde det på semestertider. En gång så låg hon och hade kramper i ena benet. Jag frågade om det skulle vara så. Just då var det rond och läkaren kommer fram till mig och säger " Jo, syrebristen har kanske satt sig till hjärnan." Sen fick man ligga där och fatta nada. och de enda man hade att fråga var sommarvikarier vars ända uppgift var att sköta medicineringen.
Vi hade dock ett samvårdsrum hela tiden och det fanns bra möjligheter att laga mat och det var givande att träffa de andra föräldrarna vars barn låg på neo.
Men nu till frågan. Irmeli kommer bäst till ro i bärsjalen. Och i början när vi kom hem så användes den alltid. Nu kan jag tom märka att hon ibland inte vill vara i den. Hon är 12 veckor nu. Men annars så tror jag inte att hon är mer närhetskrävande än andra barn.
Förlåt min långa utläggning men din beskrivning kändes så täffande.