Nu ska ni fa veta sanningen om hur ont det gor!!

håller med, TS sa ju själv att alla förlossningar är olika, stämmer inte alls med resten av inlägget. Men TS verkar mest vara glad över att det gick bra att föda, och att det inte var så hemskt som en uppskrämd förstföderska kan tro. Mitt sätt att hantera smärtan är att slappna av och tänka att smärtan/obehaget i sig inte är farligt. Tyckte det var coolt att andas djupt, bli slapp i hela kroppen och bara låta värkarna skölja över mig. Om man får panik av smärta är det en helt annan femma, då är det nog toppen med bedövning, för om man panikar och bara spänner sig vid varje värk lär det varken bli roligt eller lätt att föda. Likaså om det drar ut mycket på tiden, bra med bedövning för att få vila lite. Men lite deppad blir jag av att läsa sida upp och sida ner med epiduraler nu för tiden, som om man inte kunde föda utan typ. Lite självförtroende och jäklar anamma, och mer kunskap om hur man föder skulle inte skada istället för snuttetrasan epidural.

Visst är Epiduralen bra och visst var det bekvämt att gå runt och öppna sig utan något ont direkt... MEN... Mitt förlossningsarbete förlängdes med flera timmar pga EDA samt att jag hade så lite ont och känningar av krystvärkarna att jag vart värksvag och bebisens huvud var för stort så hon fastnade och fick dras ut med sugklocka.Sätts igång med 2:an i september och jag troooor att jag ska klara det utan den här gången och få låta kroppen arbeta som den ska.Men för en förstföderska som är rädd för att ha ont är EDA bra men det är nog trots allt bättre att låta kroppen sköta det den ska...