Jag är stämd på verkställighet
Velar lite här om vad jag ska tycka...
Som mamma med en fader til barnen som inte är vidare engagerad men som helt plötsligt kan få för sig att han ska ha barnen, men max två dagars varsel om detta til mig så anser jag det är rätt att "sätta ner foten". Jag var för snäll alldeles för länge och har nu ett helvete. För tillfället finns inget umgänge alls, men det är hans val, inte mitt. (Och då har jag lämnat barnet varje gång de ska ha umgänge trots att det är 8 mil enkel resa och pappan kunde göra denna resa gratis)
Men, när jag tänker på barnet så anser jag att TS måste lösa detta fort! Du har en anledning till att inte hämta, tja, vad kan det vara som rättfärdigar detta??
Om pappan vägrar komma på samtal för att lösa detta så vet jag faktiskt inte vad som kan göras. Mail eller sms kontakt är iaf det bästa så båda parter kan spara det som skrivs om det skulle behövas.
Kanske kan du skriva ett mail med förslag om hur ett umgängesavtal ska se ut from nu och höra efter vad han säger? Tala om att du vill att det ska se ut så här, vad är hans förslag?