Skulle du våga göra ALLT!!?

Nja, jag tycker inte man kan jämföra en förlossning med t ex white water rafting eller ballongfärd till Nordpolen.

-De allra flesta kroppar är gjorda för att klara en förlossning, det är lite av poängen med att finnas till.

-en enorm mängd kvinnor har faktiskt gått igenom en förlossning utan att bli tokiga eller dö-det är inte så många som har åkt till månen eller cyklat uppför Mt. Everest.

-vi lever i en modern tid med smärtstillande och läkare i varenda hörna, man kan läsa statistik över hur många som klarar sig helt utan komplikationer och relativt en kvinna på 1800-talet tycker jag då inte att jag har så stor anledning att oroa mig

-jag tänkte på hur det såg ut omkring mig och inga kvinnor i min släkt hade haft problem med att föda barn så VARFÖR skulle jag då oroa mig?

-man kan inte undvika förlossningen i vilket fall så oavsett hur mycket jag nojar så kommer det att hända, det är bara att deala med det. Om killerflunsan kom och svepte över världen så skulle jag inte sitta och noja i fosterställning över det heller utan acceptera faktum, ladda vapen, samla ihop konserver och dra till skogs.

Acceptera fakta, anpassa dig, överlev. Det funkar.

Majsan G: Jag försökte mest förklara hur jag resonerade mig fram till att det var ologiskt att just jag oroade mig för just detta.

Att vara medveten om att det man känner är just en irrationell eller oproportionerligt stor rädsla är början på lösningen, då kan man bearbeta problemet.

Att man sedan kan bli orolig ibland ändå är en annan sak-man kan i alla fall från början välja att försöka kämpa emot det eller att gräva ner sig helt i det.