Skulle du våga göra ALLT!!?

Jag håller med dig och förstår hur du tänker.
Jag är själv inte alls upplagd för en förlossning, har gått på samtal kring detta för att försöka acceptera och förstå mina rädslor, ångest och skräck. (inte för att det får mig att vilja göra detta mer ändå..... )

Jag är sjukt trött på alla dessa som säger
"Du kommer att tycka att det är det häftigaste du varit med om" - vad f*n vet de om vad jag tycker eller tänker?
"Gå in i smärtan och acceptera smärtan, försöker du fly ifrån den blir det bara värre" - jaha, tack för den. Om man inte känner att det är normalt att acceptera smärta då?????
"Du kommer inte att bry dig om det när du väl är där, det gjorde inte jag" - som svar på när man är villig att kräkas över känslan att behöva vara naken, göra gynundersökningar eller ha händer uppstuckna i underlivet.

Igen - ingen annan kan bestämma hur någon annan kan känna. Men när det gäller förlossnignar ska ALLA lägga sig i. Fråga hela tiden: hur känns det, hur tänker du kring förlossning osv osv osv....

Ja, kunde man fått lägga sig ner och dö istället kanske jag hade valt det.....

Bimsan, vilken "tur" för dig att du aldrig varit rädd för något då..... *klar ironi*
Berätta för människor med fobier hur OVANLIGT det är att man dör av att träffa på en liten spindel i svenska skogen, en liten orm eller för den delen: gå till tandläkaren eller liknande saker.

Att vara "skapad" för något innebär inte att allt kring det känns ok för alla.
Min mamma var också född kvinna och "skapad" för att föda barn: 1 barn v 32, 1 barn v 36, 1 barn v 32. Två av barnen akuta KS. Mellan de två första barnen 5 MF. Så vad "bra" att du vet att "såna som jag" inte behöver oroa mig, eftersom man som kvinna "bara kan acceptera fakta, anpassa mig och gå vidare".

Jag anser inte att man ska raljera eller förringa andra människors smärtor eller rädslor. En patient har alltid så ont som denne säger att den har, och smärtan kommer precis när patienten själv upplever den.

Mina känslor är mina känslor, ingen kan tala om för mig hur jag ska känna. Logiskt tänkande, ja. Men känslor är inte logiska.

Varför skulle du då oroa dig? Uppenbarligen är du inte orolig. Jättebra för din del. JAG är orolig för min del, är det ok för dig?????
När inte ens min BM eller förlossningsBM kan ge mig garantier på att allt kommer att gå bra och helt perfekt (vi talar om livet nu, och inte drömmar och falska löften) varför skulle DU då kunna göra det?

Punkt.

Jag kan bara uppdatera och glädja er med att jag födde vår dotter måndagen 8 juni.
Trots panisk rädsla, så gick det bra, över förväntan.
Men jag var livrädd, och jag fick en panikattack och glömde/vägrade andas under ett tag (vilket inte hjälpte) men jag hade min underbara man med mig som stöttade, och underbara BM.

Många av de sakerna jag varit rädd för hände, mycket var väldigt läskigt, och jag var inte alls så "det kommer du inte att bry dig om" som alla sagt att jag "skulle vara"..... men nu är det över! Vår skatt kom ut och allt gick bra.

Jag hade tydligen en förlossning "enligt boken"..... 6 timmars värkarbete, 20 min krystningar - i utbyte mot ett helt liv av kärlek!!!