Aurora samtal Falun?

ingen?

Jag har träffat en aurorabm i Falun, det gick relativt snabbt att få en tid och själva samtalet tar väl ungefär en timme. Även om jag nu till slut åtminstone nästan fick det som jag ville kan jag tyvärr itne rekomendera dem. Honglömde ofta vad våra tidigare samtal handlade om och förstog inte alls min rädsla utan tyckte mera att jag skulle leva med att vara rädd helt enkelt. Fick även en tid hos en läkare eftersom jag ville ha snitt, den läkar tiden fick jag efter att ha sagt till två gånger och när jag väl var där var läkaren helt oinformerad om vad mötet skulle handla om och jag blev dessutom nekad mitt snitt.

Så jag är ledsen att säga det men för mig har de inte gett något bra intryck alls!

men fy vad tråkigt nån annan som varit där??

Ja jag är ledsen att jag inte hade några trevligare erfarenheter att dela med mig av. Vem är det du ska träffa?

vet ej ,vem va det du träffa då? hur gick allt sen då eller har du inte fött en?

Nu har jag varit på samtal ja jag fick lära mig att slapna av å andas tror inte det kommer å hjälpa mig suck vet inte vad jag ska göra nu =( Blir bara mer nervös ....

Fick du träffa hon Maria? Det var samma stil hon körde med mig! Jag kan ju trösta dig med att jag födde min fina flicka i söndags och allt gick strålande uppe på förlossningen, dom var hur gulliga som helst och väldigt väldigt förstående och bemötande på alla sätt!
Jag fick mitt snitt när jag väl var där, det kändes jätte skönt. Dom lyssnade och tog in vad jag hade att säga och de läste journalerna väldigt noga så det kändes jätte bra faktiskt!

Jag coh maria skrev ju ihop en så kallad aurorajournal där det som en punktlista stog nerskrivet vad det var jag var rädd för och hur jag ville ha det och det märktes att dom läst det när vi kom in.
Det var mitt första barn och värkarna startade klockan 5 på morgonen på fredagen, vi åkte in till förlossningen föst vid 1 på natten därefter och jag var då bara öppen 1cm. Vi blev inlagda på bb för att avvakta och se hur det utvecklades men det fortsatte med värkar endast var tionde minut så till slut på söndagen så fick vi åka hem på "permision" vi hann iofs bara vara hemma i två timmar sen hade jag värkar var 3e minut och det fick bli ambulans med sirener och blåljus alla dom 7 milen vi har till förlossningen. När vi var där så fick jag prova olika smärtlindringar och sånt och liksom prova mig fram, när det hade gått 66 timmar från första värken så var jag bara öppen 5 cm och då orkade jag verkligen inte mer så då sa jag till att jag ville ha snitt istället för jag fixade inte att ta dom krafterna det skulle krävas psykiskt för att fixa gå igenom krystning osv.
Läkaren som jag fick prata med förstog mig och 1½ timme efter att jag sagt till att jag ville ha snitt så var hon ute.